Slutet och början

Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta det här. En del beslut kan kännas väldigt tunga, nästan övermäktiga, fast man vet att de är rätt.

Jag är den första att erkänna att den man jag levt de senaste 12 åren tillsammans med är en riktigt bra typ, men också att vi inte är vårt bästa när vi är tillsammans. Att vi har så svårt att förstå varandra att vi skulle kunna vara från olika planeter. Att jag kvävs och att jag drar ner honom i mitt mörker.

Att det är dags att vi går skilda vägar.

Vi har i flera veckor turats om att bo i huset tillsammans med barnen och att våldgästa vänner. Ikväll berättade vi för barnet att deras pappa stannar kvar på gården och att jag letar efter ett eget bo och att barnen kommer att få ha två hem istället för ett. Och eftersom jag eventuellt kan ha sålt in det med hur kul det kommer att bli med ännu ett hem och kanske möjligen öppnade för möjligheten till en hundvalp och några afrikanska minigetter också var barnen glatt med på noterna.

Manipulativ som fan, säger min blivande exman. Selektiv, säger jag.

För nu när jag lämnar allt och ser världen krossas runt omkring mig måste jag tänka framåt. Tänka att ett slut ändå alltid är en början.

19 thoughts on “Slutet och början

  1. Tråkig nyhet. Jag hade intryck av att ni funkade bra ihop och var uppriktigt glad åt det. Jag hoppas bara att ni fortfar att ha en god relation och att det inte blir ett uppbrott med en massa ont blod.

  2. Det låter kanske lite krasst men jag tycker att om man inte (längre) kan ta fram det bästa hos varandra så är livet för kort för att hålla ihop bara för sakens skull liksom … men det låter förstås lättare än vad det egentligen är. Och det är såklart otroligt trist när det inte fungerar. Och jag hoppas att du lyckas bygga upp något nytt och bra ur de här spillrorna.

  3. Ja, inte kan man ju säga så mycket annat än kram, orka, och lycka till! Stora, svåra beslut, i synnerhet då barn och härliga gårdar är inblandade. Sorligt, men sorligt är också liv som levs ”bara för att”. Stor kram, och hoppas då ni har styrkan att komma ut på andra sidan som (om inte vänner) åtminstone goda föräldrar som jobbar tillsammans.❤

  4. Vi fattade samma beslut för två och ett halvt år sedan (borde fattat det för fyra år sedan). Det går och det går bra. Ska jag ge ett enda råd (vilket du ju inte bett om, så ursäkta om jag klampar i klaveret) ätt det att var generösa mot varandra. Både vad gäller saker och pengar men också vad gäller tid och hjälpsamhet. Lycka till!

  5. Åh Charlotte.
    Du är en kämpekvinna.
    Du gör ett vaket val och jag tycker ni ska skaffa hundvalp och mingetter och igelkottar och undulater och guldfiskar och göra mängder av roliga grejs tillsammans. Ny möjlighet !.

  6. Krafter till dig! Limbot just innan man tagit beslutet är det absolut värsta. Då steget är taget och det värsta dammet börjar lägga sig så brukar ofta en lättnad infinna sig och man växer någon centimeter för att man vågat stå upp för sitt sanna jag. Jag vet att det inte är lätt nu men jag kan intyga att det blir bättre, antagligen mycket bättre en bit fram på vägen. Kram!

  7. Oj, så tråkigt. Det är alltid jäkligt jobbigt med en separation, oberoende av om det är det enda vettiga att göra. Ta en dag i taget. Kram!

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s