RFSU i Sverige vill slopa begreppet oskuld som föråldrat. Och ni vet ju att jag egentligen gillar gamla grejer, men i just det här fallet håller jag verkligen med. För er som vill höra mig säga det i en radiointervju, gjord medan jag sitter gömd för barnen ute i bastustugan, finns det att lyssna på här i ytterligare nästan en månad. Vill ni inte höra väderprognosen skippar ni framåt till ca 2 minuter och ifall ni inte heller vill höra Army of Lovers lägga grunden för diskussionen skippar ni till ca 7 minuter. En artikel finns att tillgå här! För en gångs skull vill jag dessutom uppmuntra er att läsa kommentarerna, särskilt efter att ni har lyssnat på intervjun. Jag vill ju inte ge några spoilers eller så, men min gissning av hur diskussionen skulle gå var hyggligt korrekt.
Och så vill jag ta tillfället i akt att säga att oskuld inte nödvändigtvis betyder att man står i skuld till någon sedan. Oskuld har att göra med oskyldig och oskuldsfull vilket snarast hör ihop med att man är fri från synd. Skulden står alltså inte till den man som man hade sex med utan till Jesus. På rak arm kan jag inte komma på några samhällen där man skulle ha hamnat i skuld till någon fysisk person. Däremot finns det förstås aspekter som att man inte längre är ren eller att man måste göra bot, men då är vi åter tillbaka vid synden och inte skulden.
Det finns alltså inte fysiskt någonting som avgör oskuld, det finns ingen mödomshinna som kan vara orörd eller brista (här finns det förklarat med stora bokstäver och enkelt språk för den som behöver!). Oskuld är och förblir ett socialt konstruerat koncept – inte ett biologiskt tillstånd.
Hit och dit och tillbaka igen 
Det här med kvinnlig sexualitet tycks vara en öm punkt för många. Fortfarande. Samma sak om man läser igenom kommentarerna till artikeln om nyordet klittra där jag också anar en viss anatomisk okunskap hos en del. En del kommentarer skulle vara rätt roliga men om man riktigt tänker efter är det egentligen rätt tragiskt.
Jag uppfattar ”oskuld” som ett dött idiom, det vill säga det har blivit ett ord som i mångt och mycket förlorat sin koppling till ursprungsbetydelsen. Ungefär som ”givakt”, som alla visste jag att det betydde att man skulle ställa sig i en viss rak och stram ställning, titta rakt fram och vara tyst (och inte minst klargjordes det i lumpen), men det hade gått ett flertal år efter att jag hade gjort lumpen när det än en dag gick upp för mig att ordet faktiskt bokstavligen betyder ”ge akt”, dvs. ”var uppmärksam”.
Samma sak är det väl med ”oskuld”, det innebär helt enkelt att man inte gjort sin sexuella debut ännu. Kopplingen till ”skuld” har väl i hög grad gått förlorad, fast den finns där mitt framför ögonen i ordet.
Ja, jag tänker inte heller på oskuld som med eller utan synd, men jag tror att det är väldigt stor grej för många – att det liksom hypas runt det. Och eftersom bra sex i allmänhet kräver en smula träning tror jag att det vore bra om den där första gången inte målades upp som så himla speciell för många riskerar att bli besvikna.
Dessutom, och det här påpekar jag i radiointervjun, gäller begreppet oskuld bara penetrerande sex och det är väldigt problematiskt. Det finns ju så många andra former.
Kan tyvärr inte lyssna på programmet, det är spärrat för ”utomlands”. (Noterade dock på sidan att du benämns som ”feminist”, men jag vill minnas att du inte såg dig som feminist tidigare, eller har jag fått det om bakfoten?)
Begreppet tror jag kommer leva vidare och att det också lär fortsätta betraktas som något speciellt, men det skulle säkert må bra av att avdramatiseras och att man slutade haussa upp förväntningarna.
Töntigt att man inte får lyssna på det utomlands. Jag var _jättebra_! 😉 Och nej, jag kallar mig fortfarande inte feminist. Det har slunkit in i artikeln ändå.
Jag tror också att begreppet kommer att leva vidare och jag ser absolut ingen anledning att börja skälla på folk som använder det, men jag tror att diskussionen är viktig så att fler tänker till.
Jag tycker det är konstigt med en diskussion och en debatt som verkar utgå från att det nutida svenska och finska samhället skulle genomsyras av en oskuldsnorm (åtminstone för kvinnor) när det i själva verket istället är så att för majoriteten av den vuxna befolkningen är det något avskräckande och avtändande med vuxna människor som är oskulder efter en viss ålder. Både när det gäller män och kvinnor. Det kommer knappast att förändras för att själva begreppet oskuld slängs på sophögen. Det faktum att en person aldrig har haft sex med någon annan skulle vara precis lika avskräckande och avtändande även om ingen längre använde begreppet oskuld utan istället sa och skrev: En person som aldrig haft sex med någon annan.
Det är fortfarande långt ifrån acceptabelt för kvinnor i Sverige och Finland att stå för och leva ut sin sexualitet på samma sätt som män. Men någon oskuldsnorm existerar definitivt inte i majoritetssamhället. Normen säger istället att kvinnor ska gilla sex lagom mycket och ha lagom många partners. Något som kan vara väldigt svårt att leva upp till och som är djupt problematiskt men som likväl är något helt annat än en norm om oskuld.
Att föra en debatt utifrån en norm som inte existerat i det nordiska majoritetssamhället på flera decennier känns ohederligt , ungefär som att låtsas som att det finns en stark norm om att kvinnor ska föda fem barn när vi diskuterar stigmatisering av frivilligt barnlösa kvinnor. Också här finns det ju en stark lagom-norm , som säger att kvinnor bör vilja ha och försöka få två eller tre barn, varken mer eller mindre.
Jag kan ”köpa” att det är viktigt att begrava begreppet oskuld av historiska skäl och på grund av solidaritet med grupper utanför majoritetssamhället som lever i en kontext där det faktiskt finns en oskuldsnorm. Och jag är inte så inskränkt att jag ser på det som en invandrarfråga. Oskuldsnormer kan man hitta hos laestadianer i Österbotten och pingstvänner i Småland likväl som hos nyanlända från före detta Jugoslavien , Afrika eller Mellanöstern.