Många undrar om det inte är så att vi kommer att behålla hundvalpen ändå, men just nu så känns det inte som det. Är man bara inställd på att det är tillfälligt redan från början så går det att släppa taget när ett bra hem dyker upp. Vilho satt i köket i morse och betraktade hunden som med stor förtjusning grävde sig själv i rumpan och konstaterade att han nog ändå är mer av en kattmänniska och jag känner likadant. Jag gillar verkligen den här hunden för den är helt underbar, och jag är ganska ok med (snälla) hundar i allmänhet men jag är liksom inte en hundmänniska. Jag identifierar mig inte med hundmänniskorna. Lite som att jag gillar genus och jämställdhet med har svårt att identifiera mig som feminist. Hela paketet är liksom lite för mycket.
På The Oatmeal finns förresten en underbar seriestrip om hur det skulle se ut om hans hundar vore medelålders karlar. Så där apropå ingenting.
Hit och dit och tillbaka igen 
Vi vet ju vilket kärleksfullt hem hon skulle få men så inser man att det finns mer lämpade hem för Mara än ert. Hundar med Maras bakgrund behöver kunniga människor med erfarenhet och inte glada amatörer med halvhjärtat hundengagemang.
Hej Anne!
Jag vet inte vem du är eller vad du egentligen menar med din kommentar. Kanske jag bara läser den fel och om du inte menade att säga att vi inte är lämpade att vara hem till Mara så ber jag om ursäkt för det följande. För:
1: Du vet ingenting om den här hunden. Jo, det är en rescue och jo, det finns många saker man bör vara medveten om ifall man adopterar en rescue. Till exempel vet man sällan exakt vad man får och att bygga upp den tillit som en hund som aldrig har provat det hårda gatulivet i allmänhet redan har tar tid. Ibland några veckor. Ibland ett år. Men att arbeta med rescuedjur är otroligt givande. Att se hur de lär sig, att locka fram dem ur skalet. Det är ett fantastiskt sätt att skapa band. Alla rescuehundar är inte likadana. En del har problem medan andra tar sig an världen precis som vilken annan hund som helst. Dessutom är det aldrig en garanti mot att få en hund med beteendeproblem att man tar en renrasig. Beteendeproblemen kan man lika gärna skapa senare genom att inte arbeta tillräckligt med hunden. Så när du talar om ”hundar med Maras bakgrund” blir jag stött. Bakgrunden är förstås inte oviktig, men desto viktigare är hundens lynne.
2: Det är just exakt kommentarer som den här som får mig att inte vilja vara hundmänniska. Direkt när det handlar om hundar så kommer det folk som dömer ut andras lämplighet utan att det finns fog för det. (Och nej, alla hundmänniskor är tack och lov inte sånna) Jag är helhjärtat investerad i att ta hand om den hunden som anförtrotts mig tills hon har hittat ett bra hem. Det är dock inte samma sak som att jag vill vara hundmänniska och lova mig själv till en hund i 15 år (vilket den som adopterar en valp ska vara beredd på) just nu.
3: Jag har varit vaken alltför många nätter på sistone, för att träna rumsrenhet med den här valpen och för att socialisera, för att orka försvara hur jag tar hand om Mara. Vänligen undvik kommentarer som kan tänkas vara sårande, eller som annars bara är till för att läxa.
Jag tolkade inte alls kommentaren som kritik mot dig, utan snarare som en komplimang. Men så har jag ju förstås begränsad erfarenhet av både hundar och hundmänniskor…
Jag förstår av inlägget att Vilho är hemma från sjukhuset och det var skönt att få veta.
Ha en skön helg!
Jag menade det faktisk som du läste det: jag tyckte att ditt inlägg var otroligt osmart för att vara skrivet av dig. Min bedömning av er hundvana och er kärlek för hundar eller inte grundade sig på att jag förstått att ni inte haft hund i hemmet tidigare och det du just skrivit. Utifrån detta och vad jag faktiskt vet om adoptera hundar så tyckte jag din raljerande ton om att vara hundmänniska eller inte var tidsmässigt idiotisk, Du vill väl ha det bästa tänkbara hem till henne du kan tänka dig? Då kanske du inte ska sitta och göra dig lustig över dem som du söker? Jag har erfarenhet av hundar med svår bakgrund, misshandel och övergivenhet och vet att det kräver sin människa med erfarenhet för att få en trygg, harmonisk hund. Kärlek är inte precis allt. Den som inte har haft hund tidigare vet inte riktigt vad det innebär. Hur skulle man kunna göra det? Teoretisk kunskap? Det lät så nedvärderande det du skrev. Därför fann jag inte ditt inlägg varken roande eller klokt som jag nästan alltid annars gör. Jag önskar er all lycka till med henne men vidhåller att jag hoppas att hon kommer till ett hem där det finns massor av kärlek och hundvana. Sen vad en hundmänniska är det vet jag faktiskt inte. En fördom? De odlar vi väl inte?
Men jösses. Nu lyckades du väl ändå läsa in väldigt mycket i en liten och harmlös text. Jag blir så trött på att de som faktiskt gör bra saker här i världen ska tryckas ner.
Applåder och visslingar till ALLA som gör sitt bästa och öppnar sina hem för katter, hundar och barn – även om de inte känner att just detta är meningen med deras liv. Världen skulle vara mycket bättre om fler av oss gjorde vårt bästa och gav det vi förmår i stället för att tveka och inte göra något alls. Särskilt i situationer där det handlar om tillfälliga lösningar.
Skulle Mara ha haft det bättre i en kennel någonstans eller ensam i en bur medan hon väntar på adoption? Knappast.