Man får se betydligt mycket mer katastrofalt dåliga TV-program än vad en normalt funtad människa klarar.
Man får vänta i timme efter timme bland snor och slem så att den som inte var sjuk innan garanterat är det efter. Efter tre timmar vet vi fortfarande ingenting mer än igår.
Förutom att barnet hanterar när han får en kanyl i armen ungefär tusen gånger bättre än vad hans svimfärdiga, starkt illamående moder på stolen i hörnet gjorde.
Allt blir betydligt lättare om typen man umgås med alla dessa timmar är en stjärna. Och om det finns kaffe och bulle.
Hit och dit och tillbaka igen 
Vilken fatastisk unge du har. Kramar till er!
Heja heja!
Heja heja!
Styrkekramar! Väntan och ovisshet är mycket påfrestande, hoppas de snart få redan på vad som är på tok.
Fler hejarop höjs här! Tummar hålls!
Usch vad trist med sjuka små och ovetskapen, kämpa på!
Fantastiske unge! Fantastiska mamma! Båda, nej alla i familjen, får hjältemedalj!
Såg nu att Micaela hunnit före men jag utdelar dagens tapperhetsmedaljer till er iaf! Så skönt ändå att styrka finns att hämta hos varandra! Väl kämpat!