I dag hade Vilho lånat en bok från biblioteksbussen, Magiska krafter av Jo Salmson, och inte kunnat lägga ner den förrän han läst ut hela. Han fick till och med lov av läraren att sitta kvar med sin bok inne i skolbiblioteket även efter dagens slut. Så kom han hem, full av den där bubblande lyckan man känner när man har fastnat i en bok, låtit sig dras med i berättelsen och inte gjort någonting annat en lång, lång stund.
– Mamma, det är så skönt att läsa tyst i huvudet för det blir så bra bilder av det, konstaterade han.
Det är sånt här som gör att det är värt att ha barn.
Hit och dit och tillbaka igen 
Härligt! Jag var ett läsande barn ( ensam, på landet) och önsar så att mina barn också blir det. Särskilt hoppas jag att tioåringen skulle bitas av läsmasken, specialbarn som han är tror jag faktiskt det kunde ”rädda” honom från en massa annat som lätt kan leda honom fel i livet.
Det tog tills nu innan han började på riktigt njuta av att läsa och inte kunna lägga boken i från sig. Hoppas, hoppas att det håller! Det är verkligen en räddning!
Å, hela den serien är så bra att jag är glad att vi läste den som högläsning. (Även om jag missade vartannat kapitel för att vi brukar ta varannan kväll var med läsning och läggning.)
Serien är lysande! Ska se om jag kan få ungen att börja med serien om Tam sedan. Och snart, snart kan vi dra igång med Eddings.