I går när jag kom ut till hönorna fanns det bara två av fyra kvar. En hittade jag nästan omedelbart i en av vinbärsbuskarna. Den sista, lilla Pipis, har jag fortfarande inte hittat. I flera timmar letade jag i går. Sökte igenom varje skrymsle och vrå flera gånger om. I backen ner mot fältet hittade jag några guldgula fjädrar. Det är allt.
Förmodligen har någon hök tagit henne. Förmodligen var hon förlorad redan i går när jag upptäckte att hon saknades. Men ändå har jag den där gnagande känslan av att jag borde fortsätta leta. Gå igenom alla skrymslen och vrår ytterligare en gång. Tänk om hon sitter där någonstans, rädd och ensam och inte hittar hem. Stackars, stackars Pipis!
😦
Nej HUJ så hemskt! 😦