Etikettarkiv | Saker jag inte visste om höns

En tur runt vårat hus (eller kanske snarare trädgård)

Ibland känns det som om jag skryter när jag lägger ut bilder på vårt hem. Jag är nämligen så oförskämt superdupernöjd med att bo här. Ja, och egentligen är så det ju på många sätt ett ruckel, det är bara det att liksom är vårt ruckel och att jag aldrig har älskat ett ruckel så mycket i hela mitt liv. Om ni förstår. Dessutom tänkte jag att det säkert skulle bli trist att titta på bilder hela tiden, men så besökte jag Tant Ninettes fantastiska blogg och insåg hur mycket jag njöt av att se hennes bilder och tänkte att jag bara helt enkelt skulle lägga upp dagens skörd. Så. Kidsen är med sin pappa ute på ön och jag sitter hemma själv och jobbar i salen. Salen går inte att fotografera för det är för ljust ute och för mörkt inne (har knappt några lampor här, bara en temporär).

IMG_3584Jobba, jobba, johobah!

IMG_3586Altanen.

IMG_3589Utanför dörren. Dahlior. Storfavorit. Svulstiga och vräkiga men skäms inte för det.

IMG_3593Krolliljor. En av många favoriter.IMG_3594 IMG_3596Vårt hus så som det ser ut just nu. Ibland när jag tittar på det tycker jag att det ser rätt skabbigt ut och att vi inte har kommit någon vart med renoveringarna, men den undre bilden är från förra året.

https://charlottehitochdit.files.wordpress.com/2014/07/img_1166-20140729.jpg?w=714

Nog går det ju framåt.

IMG_3580På gården står en pool. I den finns en gräsklippare i plast och en katt.

IMG_3597Även renoveringen av lillstugan går framåt. Nedan en bild från förra året.

IMG_1641-20141019

IMG_3599På lidrets gamla slitna vägg har Tilda gått crazy med sina kritor.

Som nästan alltid går jag sedan ner till hönsen. Kycklingarna som kläcktes i våras är redan stora. Av de två som Pipis och Lilla Grå ruvade på var det, som ni vet, bara en som klarade sig. Vi kallar den för Lucky efter en smärre incident. En kväll höll hönsen nämligen en helt ny nivå på sitt kränkta kackel, så till den grad att både jag och maken reagerade. När maken gick ut för att se vad som hänt var Pipis och Lilla Grå i upplösningstillstånd (och det krävs egentligen inte mycket för att komma dit, i går var allt som krävdes en varmluftsballong hundratals meter ovanför) och när han kommer runt hörnet möter han en lätt nervös Rasputin med munnen full av fluffig kyckling. Efter en vild jakt lyckades så maken bända tillbaka kycklingen ur munnen på Rasputin, som synnerligen förnärmad gav sig av. Det visade sig att Lucky var liten nog att helt enkelt knata rakt igenom nätet runt hönsgården och att Rasputin förmodligen varit opportunist snarare än jägare. Hur som helst. Lucky klarade sig med blotta förskräckelsen och fick sedan inte gå ut ur hönshuset på över en vecka. Sedan igår får hen dock komma ut tillsammans med sina mammor, och det njuter de av alla tre.

IMG_3662 IMG_3655 IMG_3650 IMG_3627 IMG_3668 IMG_3612 IMG_3641IMG_3670Den här stigen leder från hönshuset bort mot snickarboden (till vänster) och ladugården. Pinnarna till höger ska i något skede bli en större hönsgård.

IMG_3688På väg upp mot storhuset igen växer buskage av borstnejlikor som jag har sått.

IMG_3689När jag köper penséer (vilket jag gör i kopiösa mängder på våren), brukar jag peta ner dem i rabatten när de ser ledsna ut i krukan. En del sorter är perenner och tar sig som tusan. De här är från förra året. Tistlarna ska jag rensa bort en dag. Sedan.

IMG_3690På väg mot baksidan.

IMG_3691Växthuset i dag. Kommer ni ihåg hur det såg ut?IMG_3693Växthuset är fult som stryk och halvt sönderfallet, men det fyller ändå sin funktion. Slanggurka, gott folk.IMG_3694Här har en katt klättrat upp på växthusets vägg. Inte direkt en av de där sakerna som gör det i bättre skick.IMG_3695Förra året samlade jag pumpafrön från flera olika pumpor i den banala tron att jag skulle minnas vilken sort som var vilken. Haha. Sått har jag i alla fall.IMG_3704På växthusets större sida kommer tomater, om än inte i riktigt samma mängd som förra året. Här står också solhatt i krukor och väntar på att bli utplanterade i rabatten.IMG_3707Innanför dörren har jag planterat luktärt. Det var ett genidrag för nu hänger doften av luktärt med när man går in eller ut.

IMG_3700Salladen växer som ogräs. Spenaten är högre än Paris Hilton en fredagskväll.IMG_3703Och äntligen börjar våra egna jordgubbar komma.

Här hemma händer det grejer!

Det händer en massa här hemma. Så mycket att jag knappt hinner med.

Den lilla kycklingen som var skadad somnade stilla in i går kväll, vilket säkert var helt i sin ordning. Hen blev bättre ett tag, piggnade till, satt upp och pep förnärmat och sånt, men började aldrig äta ordentligt. Vi gjorde vad vi kunde, men den här gången gick det inte. I hönshuset finns det en liten nykläckt kyckling kvar som vaktas av två griniga hönor så vi håller tummarna för att hen klarar sig. Av de kycklingarna som kläcktes för över en månad sedan har vi fyra kvar; tre tuppar och en höna (Dash, som blir kvar hos oss). De andra har redan hittat nya hem. Även Berit och Fluttershy har flyttat (Berit pickade på barns ben, och Fluttershy på kycklingar).

Ja, och så bestämde sig Valio-tuppen för att utföra någon sorts kupp och höll på att ta livet av Enna, tidigare ledartupp. Jag har aldrig sett liknande koncentrerad målmedvetenhet hos fjäderfäna som när Valio tvingade Enna att abdikera. Det fanns ingenting i världen som kunde få dem att tänka på annat än att försöka ta livet av varandra. Hur i hela helvete folk kan arrangera tuppfighter för skojs skulle begriper jag inte, för det fanns ingenting spännande eller sportsligt i det. Bara blod, utmattning och sorg. Hur som helst, Enna klarade sig (med viss hjälp av yours truly) men får inte längre vara med flocken, utan spatserar runt i fritt i trädgården och försöker sortera in alla sorters människor och kaniner och sånt i sin nya flock. I dag höll han på att komma med in i bilen.

IMG_3481 IMG_3489Och småttingarna har vuxit alldeles sanslöst mycket! Hur stora de har blivit blev extra tydligt när det kläcktes nya supersmåttingar.

IMG_3494Dash är den svartaste i mitten, den som ser oroväckande mycket ut som någonting från Jurassic Park.IMG_3506 IMG_3508

Rabarbern som täcker nästan hela baksidan av trädgården har blivit många liter saft och sylt. Min högt vördade make har slitit med att omvandla den mindre av jordkällarna (jo, det finns två) till ett ställe för förvaring av sylt, saft och framför allt vin, snarare än långsamt möglande skräp. Med vitkalkade väggar och hyllor snickrade av bråte kommer man väldigt långt.

IMG_3424 IMG_3427 IMG_3439Och i trädgården blommar det så sanslöst vackert. Den pion jag grävde fram ur kirskålen förra året tackar för ljus och gödsel. Midsommarrosen har förtiolv tusen knoppar. Det är nog en av de bästa sakerna med en gammal trädgård tror jag, att när man rensar hittar man allt möjligt spännande som får nytt liv av det arbete man lägger ner. Jämna rader ogräsfri prydnad blir det ju aldrig, men det har aldrig varit min grej ändå. Ja, och så har jag förstås sått lite nytt. Akvilejor är en storfavorit och när jag hittade en sort som heter Petticoat Pink var jag givetvis tvungen att prova. Supersnygg är den!

IMG_3522 IMG_3527

En liten kyckling har fallit ner

Det var ju väntat att kycklingarna i något skede skulle ta sig ner från redena till golvet. Det har varit ett orosmoment men gick betydligt bättre än förväntat. Ja, för alla utom en. Riktigt exakt vad som hände vet vi inte. Vi vet att den var den sista uppe i redet. Vi vet att den vaktades av Dotty och att Dotty hade en till (den tuffaste av alla kycklingarna) som galant hoppade ner och fortsatte hela vägen ut tillsammans med henne. Och vi vet att de andra pickade på den lilla stackaren som blev kvar när den väl tagit sig ner.

När maken hittade kycklingen låg hen kall och slapp på golvet i hönshuset. Den bars snabbt in, lindades i en halsduk och lades under min tröja. I flera timmar låg den där, fortfarande alldeles slapp och vi talade med barnen om att livet ibland är hårt. För att den inte skulle behöva dö namnlös gav vi den namnet Rainbow Dash – det sannolikt mest missanpassade namnet i hönshistorien (Tupp-Berit inberäknat). Efter att barnen somnat droppade jag lite sockervatten på dess näbb och blev blöt när det rann bort. Jag försökte några gånger till tills den fick lite in i munnen. Då öppnade den munnen och började klicka när den andades. Och jag kan inte mycket om höns, men där någonstans började jag allvarligt fundera över hur man bäst tar livet av en liten kyckling en sen kväll för den såg verkligen ut som om den bara tänkte lida sin sista tid på jorden.

Nu är jag väldigt glad att jag inte visste hur man skulle ta livet av kycklingar för en timme senare började den till vår stora häpnad piggna till. Vi gav den mer sockervatten och lät den sova i makens strumplåda över natten. Nästa morgon var den piggare, men dens ena fot var liksom böjd och släpade. Vi gav den äggmacka till frukost, vilket den glatt pickade i sig, och sedan knåpade vi ihop en liten sandal till den. Sandalen hjälper till att hålla foten rak så att Dash kan stå, och förhoppningen är att foten i något skede ska hållas rak även utan sandalen. Personalen på Apoteket trodde inte jag var frisk i huvudet när jag kom in och frågade om självhäftande bandage som kunde klippas i små bitar. Hur små? Så små att man kan få dem runt tårna på en kyckling.

Lätt är det inte, men det går. Eller, tja, hoppar.

IMG_3118 IMG_3123 IMG_3128

Twilight Sparkle är en hjältinna

Det är nervöst att ha åtta små ulliga, gulliga kycklingar i hönshuset. Inte nog med att små kycklingar är väldigt, väldigt ömtåliga, deras överlevnad hänger på ett gäng konstant kränkta, lätt illvilliga, bokstavliga hönshjärnor med synnerligen begränsad kapacitet för konsekvenstänkande. Det här är typerna som varje dag går och pickar på en spik i hönshusets vägg i tron att det är mat. Det här är typerna som surar i timmar om jag lägger in nytt, fräscht strö på hönshusets botten. Det här är typerna som fortfarande inte har förstått att det finns nät runt hönsgården utan nästintill dagligen krockar med det.

De ska nu alltså ansvara för kycklingarnas bräckliga små liv.

Det började med att Dotty trötade in sig tillsammans med Bläck, som legat på sex ägg, och numer uppfostrar dessa sex kycklingar tillsammans med henne. Sedan kom jag ut till hönsen på eftermiddagen i förrgår och då ligger Twilight Sparkle, som inte har ruvat några ägg alls, väldigt märkligt som en boll mitt i gruset. Och när hon reser på sig ser jag till min stora förfäran att hon har en liten kyckling under sig. Den lilla bräckliga svarta, svagast av dem alla, har kommit bort från Fluttershy som har ruvat fram hen (pun intended) och alla mina säkerhetsanordningar till trots fallit ut i den livsfarliga kylan. Men Twilight tog sig an den och räddade livet på den, tills jag kom och kunde återbörda den till Fluttershy.

Ja, och så i dag hittade jag bara fem kycklingar uppe hos Dotty och Bläck. En hade fallit ner och i vanlig ordning fick jag hjärtsnörp. Men så kom den fram tillsammans med Flyttershys två småttingar och verkar helt nöjd med att ha bytt familj. Den sprang runt tillsammans med sina nya syskon bland tupparna och verkade vara i prima skick.

Alltså. Hönor är så jävla märkliga.

20150521-174551.jpgTwilight Sparkle. Den kränkta hjältinnan.

Kycklingar! Det har kommit kycklingar!

Redan igår, på ruvardag 20, tyckte jag att jag hörde små pip från under Bläck och i dag tittade några nyfikna små typer försiktigt fram. Jag vet inte ännu hur många det är, men jag har sett minst tre (hon har legat på sex ägg). För er som inte redan gillar bloggen på Facebook och därför missat en fantastisk chans att få mer, rekommenderar jag att ni omedelbart söker er dit och ser en film noir (rent tekniskt, because mörkt hönshus) med kycklingarna.

Min plan är att låta Bläck vara helt ifred med att sköta sina ungar och att lägga mig i så lite som möjligt vilket var fasansfullt svårt när en av kycklingarna kom fram och tittade på mig. Kycklingar är verkligen sjukt söta. Eller som sonen förtjust pep när han såg dem; OMG CUTE OVERLOAD!

IMG_3004 IMG_3011

Snö

Jag ska inte säga att jag egentligen är någon anhängare av vintern, men det är bra vackert när det snöar! Hönsen är fortfarande bara kränkta och vägrar blankt att komma ut, men katterna och framförallt kaninerna älskar snön.

IMG_2148-20141224  Här är Twilight och Lilla Grå, två av de nya hönorna.IMG_2152-20141224Och här är Bläck och delar av Dotty. Märkligt att tänka sig att de här fluffiga hönorna en gång varit pyttesmå pyttisar.IMG_1978-20141125 IMG_1979-20141125 IMG_1983-20141125 IMG_1984-20141125 IMG_2019-20141125 IMG_2052-20141125 IMG_2056-20141125 IMG_2077-20141125IMG_2128-20141224IMG_2132-20141230IMG_2134-20141230IMG_2140-20141230Trots att vi bor längst in på en sketen liten väg är det plogat betydligt snabbare än stadsvägarna. Bra bönder är guld värda!