Det sägs att barnen vid något skede kommer in i en ålder då de börjar ställa frågor som det finns svar på. De rör sig från ”hur många stjärnor finns det?” och ”vad händer när man dör?” och annat som man kan sitta och filosofera kring tillsammans, till frågor som verkligen sätter en på prov. Som i går:
Tilda: Mamma… Varför ser man bara en sak fast man har två ögon att se det med?
Om jag dansade en liten tyst glädjedans över att jag läst neuropsykologi? Så. Jättemycket.
Hit och dit och tillbaka igen 