Jämställdhet kräver att man lämnar sin comfort zone

I dag var jag och besiktigade bilen. Bilbesiktningen är en av de där nästan uteslutande manliga miljöerna (receptionisten var kvinna, men that’s it) som jag av förståeliga skäl inte ger mig in i särskilt ofta. Inte för att jag har något emot män alltså, utan för att bilen inte behöver besiktigas så ofta. Tröskeln för att röra sig i manliga miljöer är rätt hög (på besiktningen även rent bokstavligt, höll på att snubbla in). Kvinnligheten är förstås en del av vem jag är, men den är långt i från allt och jag vill inte definieras huvudsakligen utifrån den. När jag stiger in på besiktningen händer det likväl något med hela mig (förutom då snubblandet på den bokstavliga tröskeln) – det som utmärker mig är att jag är kvinna. Saker som tidigare hade varit en del av mig blir en del av kvinnligheten, av det avvikande.

Jag går inte längre som mig själv, utan som en kvinna. Jag skrattar inte som mig själv utan som ett hysteriskt fruntimmer. Anledningen till att jag inte hade registreringsbeviset med mig är inte att jag är notoriskt dålig på att komma ihåg papper utan att kvinnor inte vet något om bilar. Det känns som att allt jag gör förstärker kvinnliga stereotyper och det gör mig väldigt obekväm.

Och nej, det är inte alls säkert att jag verkligen uppfattades så även om det garanterat var rätt oproffsigt att snubbla in med världens skitigaste bil och utan registreringsbevis och även om jag är mycket medveten om hur en kvinna oftast blir bemött av män i grupp. Poängen är snarare min egen känsla av att vara obekväm. Av hur mycket lättare det kan vara att lämna över ansvaret för somliga saker på den av ”rätt” kön bara för att slippa känna den där känslan. För mig personligen handlar det till exempel om att jag tenderar till att puffa det mesta som rör bilen på min make. Inte för att han kan bilar, utan för att han är man. För att ingen tittar misstänksamt på honom när han går in på verkstaden (fast de att döma av hans biltekniska kunskaper förmodligen borde).

Att besiktiga bilen är kanske inte en så stor grej för jämställdheten, men samma tänk – samma känsla av obehag – hämmar oss även i större och viktigare sammanhang. Till exempel har jag hört alltför många fäder påpeka att de inte är hemma med barnen för att det liksom är bättre om mamman är det. Och det kommer mer naturligt för många mammor, inte för att de är biologiskt bättre lämpade att passa barn, utan för att det finns ett nätverk av aktiviteter och omedelbar, grundläggande acceptans för kvinnor. Att vara den enda pappan på öppna förskolan kan säkert vara minst lika obekvämt som att vara den enda kvinnan i en besiktningsverkstad, men besiktningen ska bara göras en gång per år och barn behöver komma ut varje dag.

Ibland tänker jag att jämställdhet är att jag kan göra som jag vill fullkomligt oberoende av att jag är kvinna. Kön ska inte få definiera och begränsa. Men i att få göra vad man vill ligger också en viss bekvämlighet – en underton av att undvika det obekväma. Det här hör garanterat samman med jämställdhetsparadoxen: ju mer jämställt desto fler kvinnor hemma med barn (ungefär). När man upplever att man lever jämställt känns det ok att välja mer traditionellt för att det är bekvämare. Har det ingen ideologisk betydelse vem som är hemma med barnen kan hon lika gärna göra det för så gör de flesta andra – nätverken och de könade miljöerna finns där. Men jämställdheten är inte alltid bekväm, inte lättaste vägen. Jämställdhet kräver att man lämnar sin comfort zone, att man vågar både vara obekväm och ibland göra sig obekväm. För varje kvinna eller man som ger sig in i enkönade miljöer blir tröskeln nämligen lite lägre för nästa person och för varje enkönad miljö som får lite otydligare gränser finns det större utrymme.

Och det där utrymmet behövs, inte för att det nu är så viktigt att kvinnfolk ska kunna besiktiga bilen och känna gemenskap och samhörighet i verkstaden, utan för att pappan som är vårdledig med barnet ska känna att det är rätt, att besiktningsmannen som hellre ville dansa balett ska få göra det och för att alla de där som inte har lyxen att obekväma situationer är undantag så få vara mer bekväma i sig själva.

Kuriosa: Bilen gick igenom besiktningen med den syrliga kommentaren ”ja, du kunde ju tvätta bilen kanske, nu när solen skiner och allt”.

9 thoughts on “Jämställdhet kräver att man lämnar sin comfort zone

  1. Jag gillar tanken på att bryta sina comfort zones för att nå jämställdhet. När det gäller mäns comfort zones för att ta hand om barn så tycker jag dock att de är mycket vidare än vad de flesta av oss faktiskt utnyttjar. Visst jag förstår att det också finns faktorer (klass, sociala sammanhang, yrkesgrupp osv) som gör att det är olika enkelt för olika män att bryta mönster men för väldigt många män är det sociala priset för att ta plats i sina barns liv minimal. Tvärtom får man cred för minsta lilla grej. Är man föräldraledig nåt halvår är man jämställd, hämta ett par gånger i veckan på skola och dagis är en jätteinsats och tar man ansvar för att hålla reda på kompisarnas födelsedagar, svarar på inbjudan och fixar present så ses man som någon form av superförälder. Visst finns det andra aspekter också som påverkar hur hemma man känner sig på en viss arena men att som farsa gå på öppna förskolan är ändå något helt annat än att som kvinna slå sig in på arbetsplatser eller yrkeskategorier där bara det nästan bara finns män. Så lite vill jag kanske säga att det är dags för en del män som blir föräldrar att släppa sargen. Det går inte längre att skylla ifrån sig på att det är jobbigt att komma in som ensam man i kvinnodominerande miljöer och bedömas som förälder av kvinnor. Skulle vara intressant att se var vi landade om män skulle slåss lika hårt för att ta plats i hemmen som kvinnor har slagits genom åren för att få ta plats i arbetslivet.

    Och på tal om hur vi bemöts i offentliga miljöer. När jag som man kliver in på bilprovningen finns det inte en enda av männen och gubbarna där som skulle komma på tanken att ifrågasätta om det är rätt eller fel av mig att inte tvätta bilen innan jag åker dit. Den skriva på näsan-rätten tar de sig sannolikt bara mot kvinnor.

    Fan, vad negativt det blev nu. Det var inte riktigt meningen, jag gillar ju posten och tycker att det stämmer även om det inte framgår ovan.

    • Jag tror också att mäns comfort zone beträffande barn skulle kunna vara betydligt större – utgående från vad samhället runt omkring medger. MEN; det är stor skillnad på Sverige och Finland i det avseendet. Här har man fortfarande mamma-barn-klubbar (istället för föräldraklubbar) utan att de flesta ens verkar funderar på det ideologiska utestängandet. Jag vet också många pappor som direkt blivit avrådda att vara hemma för det är bättre för barnet om mamma är hemma. Den tanken är förundransvärt stark här.

      Men jo, visst. I Sverige verkar många män se det som jämnt fördelat om de sköter barnen 30% av tiden och då står kvinnor på kö för att ge dem medalj. Det där kräver dock att det finns ett samhälleligt generellt uppmuntrande av att pappor vårdar barn och det finns inte i Finland. Åtminstone inte lika utbrett.

  2. Jag blev förföljd av MC-poliser på E4:an som stannade mig och förklarade att jag faktiskt måste tvätta bilen…

  3. För att skriva en lite mer seriös kommentar nu: Det som Max påpekar när det gäller män som tar hand om sina barn går att utnyttja på bilprovningen också. Jag gör det varje gång, och jag skulle gissa att jag har lättare att få igenom skrotbilar än en man som beter sig likadant skulle ha. När jag körde vanen som ju är lastbilsregad räckte det med att köra in genom lastbilsporten, inte göra bort mig fullständigt och hoppa ut och inte se ut som en man så var de redan där mer positivt inställda. Nu när jag kör en liten rostig bil ser jag till att ha snickarbyxor med målarfärg på (vilket är 90% av mina byxor så det är inte svårt), och sedan när de hissat upp bilen ber jag att få komma in under och se hur svetsningen jag gjorde förra sommaren ser ut nu efter vintern. En man som svetsar sin egen bil kan mycket väl vara kompetent men lika gärna en klant, en kvinna däremot skulle väl aldrig svetsa själv bara för att det råkar stå en svets i garaget? Jag behöver inte vara hälften så kompetent för att få cred för det, allt jag måste göra är att överträffa deras förväntningar, vilket oftast är tragiskt enkelt.

    Sedan måste jag så klart erkänna för dem som inte känner mig, att kvinnlighet aldrig har varit min comfort zone, så jag går faktiskt inte utanför den. Det enda i situationen jag inte är bekväm med är just att bli särbehandlad överhuvudtaget. Jag skulle hellre se att det var lika svårt för mig, men det är det ändå på andra håll, så det kan få jämna ut sig.

  4. Jämställdhet behöver inte kräva att man lämnar sin comfort zone, tycker jag. Jämställdhet betyder inte att fördelningen mellan könen är 50-50. Jämställdhet betyder att ingen blir bemött annorlunda på grund av kön. Om du skulle veta att du skulle bli bemött lika oberoende av om du är man eller kvinna i bilbesiktningen, skulle du också då känna dig obekväm? Samma gäller föräldrar. Vill en förälder inte ta ut föräldraledighet eller engagera sig i hobbyer, kläder och vanor som gäller barnen, så ska hen inte behöva göra det så länge det är okej för den andra föräldern och så länge den frånvarande föräldern fattar att hen inte kommer att ha ett lika starkt och/eller tryggt förhållande med sina barn. Och så länge den frånvarande föräldern gör någon annan avsevärd nytta som t.ex. försörjer familjen, annars är inte föräldrarnas arbetsinsats i balans. (sen är det ju intressant varför en person väljer att bli förälder om hen inte är så intresserad av sitt barn, men det är en annan fråga)

    MEN jag tycker det är skitbra att uppmuntra folk att lämna sin comfort zone för att det är intressant att lära sig något nytt! Dock förstår jag inte varför man i jämställdhetens namn försöker tvinga folk att göra något de inte vill, tvång är aldrig bra. T.ex. gällande bilbesiktning så skulle det aldrig falla mig in att tvinga min man att kräva att han far och besikta bilen trots att det är jag som gjort det 100% av gångerna de senaste 15 åren. Han gillar inte att sköta bilärenden och jag har inget emot att besikta bilen, så jag ser ingen orsak att kräva att han börjar besikta vartannat år.

  5. Jag tycker den största orsaken till att man bör lämna sin comfort zone i ett parförhållande är den dagen man står där ensam. Om man då aldrig har besiktigat en bil eller kokat potäter så är det betydligt svårare klara av det än om man har någon som kan stödja en i processen.

    Men i stort sätt kräver ett aktivt jobbande för jämställdhet att man lämnar sin comfort zone.

    Sen tror jag bilbesiktning inte alls är någon comfort zone för en stor del av männen. Tvärtom, de känner de borde veta något om bilar och det gör de inte. Så på sätt och vis tror jag kvinnor kommer lättare undan på bilbesiktningen. Lite sådär som män som sköter om sina barn får alla misstag förlåtna.

    Jag var en del hemma när vår första&andra föddes. Så jag hade tid pröva på några olika mamma-barn-grupper/öppna dagisar. Vissa var som natt&dag. I en av kyrkans mamma-barn-grupper blev det såpass klart att jag inte var välkommen att jag tillbringade största delen av den timmen ute i korridoren. I alla andra grupper blev man varm välkomnad som pappa, speciellt av personalen. Och nog var man ju alltid den udda fågeln i sällskapet… Men min poäng här är att det är viktigt ta väl hand om dem som stiger ut ur sin ”comfort zone”. Det handlar inte bara om vad arbetsgivaren tänker om pappan som tar föräldraledigt, det handlar minst lika mycket om hur de andra föräldralediga mammorna reagerar.

    På samma sätt tror jag många problem har sin rot i att man gör intrång i någons comfort zone. Man kan inte ha bastukväll för att det plötsligt finns en kvinna på avdelningen. Ammandet fungerar inte när en man står bredvid. Att kvinnor får studera på universitet betyder könsmaktordningen rubbas. En färgad chef omkullkastar ens världbild om raslära.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s