Rädslan

Jag var ute i mörkret och plockade in de sista fröplanteringarna som måste in för natten. Trots att jag egentligen är osunt rädd för mörker har jag inte varit speciellt rädd här ute. Lantmörker känns rätt fredligt på något sätt.

Men så satt Noppa som en staty och stirrade ut i mörkret över fältet ner mot skogsdungen. Sakta, sakta började hon krypa bakåt, utan att släppa vad det nu var hennes nattögon såg. Till slut vände hon och flydde in under huset. Kvar stod jag med mina fröburkar i handen, hjärtat dunkande i halsgropen och sikt in i mörkret på kanske 10 meter. Jag intalade mig själv att jag inte alls var rädd, trots att det var en betydligt större lögn än när jag sa till barnen i julas att det var den riktiga jultomten som kom till oss.

Och så gick jag in och möttes av ett meddelande på telefonen: Varning. Det går en varg i trakten.

HOLY CRAP, BATMAN!

3 thoughts on “Rädslan

  1. Huuu! Det där när djur blir skrämda är så creepy, det är inte för inte som det alltid används i skräckfilm…
    Någon hade sett en björn 200 m från svärföräldrarnas hem, och jag var på helspänn varje gång deras hundar började skälla då jag var ute nu i påskhelgen. En nymornad björn är inte riktigt det man vill träffa då man tar en skogspromenad.

  2. Huu! För egen del vet jag inte riktigt om jag är så rädd för varg. Men när man har hund är det liksom en helt annan sak… Dessutom kan hunden ibland skrämma slag på en när han t.ex. morrar åt en buske.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s