Att vara på andra sidan

I morse läste jag en bloggpost om den nyliberala feminismen, om ”den extrema individualism som feminismen som rörelse dras med”.  Alma skriver att det är ett problem för feminismen att alltför många i dag nöjer sig med vad de har ur en politisk vinkel och därför slutar engagera sig politiskt. ”Istället för att kämpa för att krossa det patriarkala samhället så ska vi leva så feministiskt vi kan inom ramarna för det.” Det ges också förslag på vilka frågor som ännu måste drivas:

”Samtyckeslag, sex timmars arbetsdag, aktivt lagstadgat genusarbete på alla skolor, delad föräldraförsäkring, mer resurser till kvinnojourer, högre lön i offentlig sektor, reglering av sexism och skadliga ideal i det offentliga rummet, med mera.”

Och jag har så svårt för att skriva sådana här inlägg, där det känns som att jag kritiserar folk som jag egentligen på något plan håller med, men det är något med det här resonemanget som skaver för mig. För det första kanske det är rubriken, som frågar om man ”drabbats” av den nyliberala feminismen. Redan där känns det som en markering av vad som är en bra feminist och vad som inte är det. Om nyliberalism är dåligt så har man ringat in den bra feminismen som tillhörande en viss del av den politiska skalan.

Sedan är det några av de frågor som man borde jobba med. Egentligen tycker jag att allt det Alma nämner är viktiga frågor, men det är inte frågor som jag om jag vore politiskt aktiv skulle satsa mest på – inte för att det inte exempelvis skulle behövas mer resurser till kvinnojourer men det är inte särskilt högt upp på prioritetslistan. Att reglera skadliga ideal i det offentliga rummet ser jag mest problem med, i ärlighetens namn. Jag tycker att man ska diskutera skadliga ideal, men för att reglera skadliga ideal krävs det definitioner som vi inte har och som jag inte är säker på att vi verkligen kan nå. Ideal är ju inte beständiga, och inte synen på vad som är skadligt heller.

Så någonstans ser jag mig själv så på andra sidan. Utanför jämställdhetsarbetet. Och eftersom jag inte vill kalla mig feminist är jag väl knappast ens en av dem som drabbats av den nyliberala feminismen, så vad är jag då?

Feminismen, trots att den finns i en uppsjö olika format, är inte den enda vägen att arbeta för jämställdhet och det arbete som personer som jag gör (även om det lilla jag bidrar med mest är en piss i havet) är inte mindre värt. Jämställdhet är ett så oerhört komplext begrepp, och det får inte göras till en politiskt röd angelägenhet för att en politiskt röd feminism skulle vara den sanna vägen.

Det var bara det.

9 thoughts on “Att vara på andra sidan

  1. Kanske vore mer givande att diskutera för- och nackdelar med olika slags feminism, eller vad man vill och kan förväntas uppnå med olika feminstiska inriktningar, istället för att ringa in ”bra” och ”dålig” feminism, om du förstår hur jag menar? Jag tänker t ex på Nina Björk som också pratar om vikten av systemkritik inom feminismen (t ex http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nina-bjork-ta-det-utopiska-arvet-pa-allvar/) och vars texter jag ofta tycker är väldigt läsvärda.

    För det är ju ändå viktiga frågor, som jag tycker bör lyftas, men det blir lätt en känsla av att man bara står och pekar finger åt varandra, vilket ju är olyckligt. Och tråkigt om du eller andra upplever dig vara på ”andra sidan” (om vadå?) för det upplever verkligen inte jag. Jag håller själv absolut inte med om allt som skrivs på feministiska debattforum och i bloggar, men det är väl snarare ett sunt tecken på att man har integritet och insikt nog att bilda sig egna åsikter. Eller?

    • Jag tycker absolut att det är ett sunt tecken att det finns olika åsikter! Det är olika åsikter som driver oss framåt! Mitt inlägg var nog kanske mest en personlig reflektion. Jag får så ofta frågan om varför jag inte vill kalla mig feminist att det av naturliga skäl är en fråga som jag funderar över väldigt mycket. Varför inte, liksom? Och så läser jag inlägg som det här från Kultureliten och känner ännu mer att feminismen inte är för mig, men också att jag just står på andra sidan av det som av många klassas som det riktiga jämställdhetsarbetet. Ibland är jag inte riktigt säker på hur jag ska förhålla mig till det.

      • Jag undrar faktiskt ibland också varför du inte gör det, speciellt när jag läser dina mest lysande inlägg i debatten 🙂 Men det där är ju något man får känna efter själv vad man vill klassa sig som och om man vill ha en etikett överhuvudtaget.

        För mig handlade det nog om ett behov att göra ett statement och kanalisera min frustration och ilska när jag insåg att mitt liv begränsades och mina handlingar förminskades pga mitt kön. Sen har det hängt med, och eftersom jag fortfarande känner den där ilskan ser jag inget behov att omvärdera, även om jag inte heller ställer upp på alla åsikter om t ex patriarkatet.

        Men i andra sammanhang har jag tvärtom ett behov av att slippa etiketter – jag vill t ex inte definiera mig som hetero-/bi-/homosexuell/whatevs utan nöjer mig med att konstatera att jag för tillfället lever i en heterosexuell monogam relation. Typ 🙂 Kanske det är detta, att du vill slippa etiketten? Den kan ju lätt begränsa debatter också, att man förutsätts vara på ett visst sätt eller ha vissa åsikter pga vilken etikett man klistrat på sig.

  2. Skrev ett långt svar men dte försvan så jag börjar om.

    Precis som Miss Mary skriver är det strukturanalysen jag önskar framför individanalysen.

    Sen så är jag väldigt vänster så det hade ju varit märkligt om jag påstod något annat än att högerfeminism är sämre än vänsterfeminism. Förstår inte detta med att jag som vänsterfeminist förväntas räcka ut handen till högerfeminister men aldrig skulle förväntas göra det samma för antifeminister som är vänster. Jag är ”Vänster och feminist” inte ”Feminist! (vänster)”.

    • WordPress äter ibland upp långa svar. Letade i spamfiltret men hittade inte.

      Jag är också helt för strukturanalys, men jag har lite svårt för lingot med att man i Sverige ska ”krossa patriarkatet”. Visst finns det delar av strukturerna i Sverige som har klart patriarkala undertoner, men jag kan inte se att Sverige av i dag skulle kunna beskrivas som ett patriarkat längre.

      Och man behöver väl inte räcka ut handen till någon om man inte vill, så länge man förstår innebörden av att inte göra det.

        • Du sade att du ville ha strukturanalys framom individanalys, och jag tolkade det så (men kan ju ha fel) som att strukturanalysen som du söker är en vänstergrej och att det är just den som de liberala feministerna saknar. För att analysera en struktur behöver man ju sedan benämna strukturen och då drog jag slutsatsen (på basis av ditt inlägg) att denna struktur var patriarkatet.

          Jag tog upp patriarkatet eftersom det är långtifrån en självklarhet att dagens Sverige faktiskt kan räknas som ett patriarkat och jag förstod det på dig som att du ansåg att ett av felen den liberala feminismen gör är att den spelar _med_ patriarkatet istället för att försöka krossa det. Hela det resonemanget baserar sig dock på att det _finns_ ett patriarkat, vilket är en tolkningsfråga. På så vis har patriarkatet med saken att göra eftersom det tillhör vänsterfeminismens tolkning. Och rätta mig nu om jag har tolkat dig fel!

  3. Självklart finns det ”rätt” och ”fel” feminism, precis som det finns ”rätt” och ”fel” politik. Feminism är ju som du själv skriver inte fast definierat, det är bara ett paraplybegrepp som måste fyllas med värden och en politisk riktning för att bli någonting.

    Högerpolitik kan aldrig skapa jämställdhet. Alltså är alla högerfeminister fel ute. Oavsett deras goda intentioner. För det som avgör en människas position i olika frågor är inte vad de tycker och tänker; utan vad de gör praktiskt.

    • Jag hänger med ner till sista stycket, men där trillar jag av. Vad menar du med jämställdhet om du anser att högerpolitik aldrig kan skapa det?

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s