Historikerns historier · Kulturkrockar

Sankta Lucia

I dag, på Luciadagen, bråkar vi traditionsenligt om traditioner. Och det är väl lite grejen med traditioner, att det enda de verkligen är är rutiner och saker man inbillar sig att man alltid har gjort men riktigt var det här ”alltid” tar sin början är svårt att avgöra. Hur många är det egentligen i dag som vet hur Luciatraditionerna började? Som vet vem Lucia var, varför vi firar, vad orden i sångerna betyder? Ändå har alla en åsikt. Allt för ofta är åsikten att Luciatraditionen måste bevaras svensk och blåögd. Då tycker jag att man har missat en hel del väsentliga saker.

För det första var Lucia en ung flicka i Sicilien som möjligen levde på andra hälften av 200-talet och, liksom en hel del andra unga flickor där och då (till exempel St. Agata, St. Cecilia, St. Agnes, St. Barbara och så vidare), led martyrdöden. Anledningen till att just det sena 200-talet och tidiga 300-talet såg så många jungfrur som led martyrdöden var mycket kortfattat att kyrkan lanserade celibatet och jungfrudomen som det ultimata tillståndet för kvinnor i allmänhet och unga kvinnor i synnerhet. Lucia, Agata, Cecilia och de andra visade på Guds storhet genom att offra sitt liv för sin jungfrudom och visade samtidigt på brytpunkten mellan det ”hedniska” Romarriket och det nya, flashiga, kristna dito. I dag skulle vi kanske kalla det lyckad propaganda. Sannolikheten att Lucia är en historisk person är väldigt liten. Sannolikheten att hon var blond och blåögd är nästintill obefintlig. Och idén att hon skulle ha svenska rötter är bara bisarr.

Luciatraditionen vi har i Sverige (och i de svensktalande kretsarna i Finland) stammar från 1920-talet. Dessförinnan hade man främst täppt till alla hål och dörrar för att skydda sig från allt oknytt som enligt betydligt äldre och mer inhemska traditioner kom loss på just den här natten – den längsta av nätter. I år, när det dessutom är fredag den 13 skulle man säkert kunna täppa till lite extra. Från att ha varit en tradition i högre samhällsklasser blev Lucia som ljusbärare sedan allmän, förmodligen någon gång på 1940-talet. Äldre än så är alltså inte traditionen med Lucia, bricka, tända ljus och luciatåg. Vill man vara riktigt traditionell bör man istället å det snaraste täta sitt hus mot oknytt och sedan äta tredubbla portioner mat. Havregröt och lite salt fläsk kanske. Men inga lussekatter och verkligen inga pepparkakor. Det är importvaror.

Sedan var det frågan om vem som egentligen hör hemma i Luciatåget. Lucia, förstås, med krona i håret och en bricka i händerna. Därefter ska det finnas tärnor och möjligen stjärngossar. Inga tomtar (som, ifall man inte varit snäll, snarast är att räkna som oknytt) och inga pepparkaksgubbar. Och inget jävla glitter. Så här.

Så när vi nu i dag bråkar om förstörandet av hederliga gamla svenska traditioner kan det vara värt att fråga sig vad som är svenskt, vad som är traditioner och vem som egentligen vill att Lucia (som var bruk på 1800-talet) kom klädd i halm. Och så ska man fråga sig om det egentligen finns något som förstör traditioner mer än att bråka om vad man får göra och inte. Som det här med att vara Lucia. Jag blev aldrig vald till Lucia. Jag var inte blond nog och inte varken tillräckligt populär eller snygg för det, trots att jag är bra på att sjunga och dessutom förvånande bra på att skrida med en bricka. För några dagar sedan konstaterade min femåriga dotter med en djup suck att hon aldrig får vara Lucia. Någonsin. Min flashback till min egen lucialösa barndom var inte trevlig. På dotterns dagis ska de nämligen bara ha en lucia och det blev inte min dotter. Så var det med det. Hon får stå bredvid och vara tärna istället. Och redan där börjar det, det där tävlandet flickor emellan, om vem som är snyggast, vänast, mildast, populärast. Färdigheter, så som att kunna balansera en bricka eller sjunga är inte lika viktigt. Utseendet avgör. Problemet är ju att Luciatåget måste se ut på ett visst sätt och att man inte kan ändra på det för att det är en gammal svensk finfin tradition. Och då kan man ju bara inte ha flera Lucior så att alla som vill kan få vara.

Förutom då, 1906, på den här Luciafästen. Följet sportar inte mindre än fyra Lucior. Men man kanske inte vårdade sina traditioner då för dryga 100 år sedan.

Nästa som var ledsen var min gudson. Han fick nämligen höra från några flickor att han inte heller fick vara lucia eftersom han är pojke och pojkar förstås inte kan vara lucior för det förstår ju alla. Men på hans förskola (i Sverige, var annars) var personalen tydlig med att man får vara vad man vill. I luciatåget finns det fyra karaktärer (lucior, tärnor, stjärngossar och tomtar) och man får välja själv vilken man vill vara. Här i Finland skulle det inte funka. Motståndet mot en pojke som Lucia är massivt. Och jag frågar mig hur det kommer sig. Varför inte? Varför får inte pojkar vara med och klä ut sig som de vill? Och vad är mer traditionellt än män som spelar kvinnliga roller i skådespel á la civilisationens högborg antika Grekland?

Frågan man måste ställa sig är vad luciatåget ska vara. En lektion i historia? Ett hedrande av traditioner? Oavsett vilket är luciatåget utklädnad och festlighet. Att anta en roll för en liten stund. Att sprida lite glädje, ljus och pepparkakor med glögg i en tid som i ärlighetens namn verkligen behöver det. Så varför klänga sig fast vid att den allra viktigaste aspekten av denna festlighet ska vara utestängande? Nej. Den viktigaste delen är ljuset. Glädjen. Hoppet. Huld med din maning och julfröjders aning. Det är Lucia.

13 kommentarer på “Sankta Lucia

  1. Intressant inlägg!

    Har du skrivit fel när du skriver 1920? Menar du 1820? För efter det stycket så hänvisar du till 1800-talet (när Lucia var klädd i halm) till 1906 (fotot).

    I vilket fall, det där med att stänga in sig 13 december har jag hört förr. Jag vill dock minnas att i den ultimata historiska källan Jan Guillous tempelriddartriologi så skriver han om att man på denna dag tågade runt huset med ljus för att skrämma bort oknytt. Om det stämmer (vilket det gör om jag kommer ihåg rätt, Jan har aldrig fel, inte ens när han är motbevisad) så skulle det kunna vara en förtradition till det ”moderna” luciatåget.

    Och avslutningsvis: ”…och dessutom förvånande bra på att skrida med en bricka.” Kudos!

    1. Traditionen som vi har den i Sverige i dag är det jag menar stammar från 1920-talet. Den 13 december har varit en speciell dag långt tidigare, och firats med ljus och festligheter. Precis som überhistorikern Guillou säger. 🙂

    1. För att det ansågs vara årets längsta natt innan vintersolståndet flyttades framåt någon vecka i tiden. Datum och sånt är väldigt relativt. Som Einstein sa. 😉

  2. Mitt i prick! Och tack för den historiska genomgången från 20-talet, skulle gärna ta mer detaljer om just precis den brytningspunkten i historien, känns relevant från ett modernitets/legitimitetsperspektiv.

  3. Verkligen korkat att inte kunna ha flera lucior på dagis! Just det, det är så här tävlingen om vem som är snyggast och populärast börjar, bland dagisbarnen. Mina flickor är tonåringar och när de gick i lekis fick alla som ville vara lucia. Men av nån anledning var alla lucior flickor… Min feministiska fader av fossil årgång från förra seklets början introducerade förresten en manlig lucia med långt ljust hår på sitt jobb nån gång på 70-talet, så han var pionjär på sitt sätt.

  4. Ja du! Det finns väl ingen av alla dessa högtider som inte har förkristen ursprung. Vad tusan har jul överhuvudtaget med kristendomen att göra? Absolut ingenting. Den har sitt ursprung i en gammal hednisk och magisk fest som firades i Rom, Grekland, Egypten, Persien med flera ställen i midnatten mellan den 24 och 25 december. Det var ett firande som hade sitt ursprung i att man firade solen som ett gudomligt barn som föddes till världen av den stora Gudinnan.

    Man firade det här med stora fester och det största av allt var när folket smyckade heliga träd, träd som bara fick huggas ned en gång per år och det var den 24 december. De var alltid prästerna som valde ut träden. Man bar fram träden och smyckade dessa med bilder och symboler som föreställde den tidens gudavärld och högst upp i trädet satte man den gudomligaste stjärna av alla, den obesegrade solen. Alla skulle vara snälla mot varandra. Slavarna fick inte bestraffas. De fattiga fick smaka på maten från de rikas bord och alla krig gick till vila..

    Känns det kanske igen? 🙂

    Jesus sägs ju ha fötts den 25 december. Hur är det med det? Jag lämnar helt diskussionen om han har funnits eller ej. Det är helt oväsentligt i det här. Vad som däremot är helt omöjligt är att han skulle ha fötts den 25 december. Varför? Räcker att använda de få hjärnceller man har. Alla skulle ju skattskrivas när Jesus föddes. Inte ens romarna var väl dumma nog att lägga skattskrivningen till december när vägarna var praktiskt taget oframkomliga. Det sägs också att herdarna var ute på fälten på natten med sina hjordar. I Palestina finns inga herdar som låter sina hjordar övernatta ute i december när vädret är kallt och ruggigt och vanligt med nattfrost.

    Det var först på 400-talet som kristendomen lade Jesu födelse till den 25 december. Genom att förlägga den till samma dag som den obesegrade solens fest strök man kristen fernissa över den och gjorde den till sin egen fest och blidkade folket.

    De var luriga på den tiden 🙂

    Ni religiösa. Ta inte det här som ett påhopp mot tron på Gud och Jesus. Ni oreligiösa. Ta inte det här som ett stöd för era tvivel. Sanningen är att ingen vet om Jesus har funnits eller ej. Bägge sidor som strider benhårt har inte fler bevis än den andra sidan. Däremot har jul ingenting med kristendom och Jesus att göra och han föddes i alla fall inte den 25 december 🙂

    Vi människor tycks älska att fira olika saker. Inget fel i det men för mig finns det viktigare saker i den här kärlekslösa världen

  5. Bra historia den enda du glömde var Santa Cadelaria från Kanarieöarna. Jo stjärngossarna har sina rötter i hemvändande djäknars tåg runt i bygden, de försökte tigga ihop mat slantar, för nästa termin och möjligen en sup för omedelbar konsumtion. Förekom mest i Europa. Dennis bör kanske komma ihåg att midvinterfester – solstånds etc —- förekom i alla kulturer – ännu längre bort i historiens dunkel än vad vi inte ens kan kan gissa. Festerna bytte bara namn allt eftersom den yttre bilden förändrades, T.ex Babylonernas vårfest blev kurdernas nawroz och våra midsommar – majbrasor), Samma sorts fest fanns också i det första Jerusalemtemplet. för kortare historiskt perspektiv. Läs Röde Orm – kapitlet Om hur man spisade Jul hos Kung Sven. (Vid samma tid hängde asablotarna i odenslunden nära Uppsala – upp hästar och några trälar i den gamla eken) Så visst har julen med kristendomen att göra alltså i den kulturkrets där den finns och lever – Om man kan bortser ifrån den kommersialiserade helg som tycks firas där man kan tjäna en slant på att sälja skräp överallt i världen.
    Ha en bra jul!

  6. Hej igen Charlotte! Ta bort mitt tidigare inlägg här. Helt fel av mig att lägga in det här. Dels handlade ju ditt inlägg om lucia och inte jul och dels vill jag absolut inte förstöra julkänslan för de som är noga med den. Dumt gjort av mig. Ta bara bort det. Ber om ursäkt för mitt det jag skrev

        1. Det är din blogg Charlotte så det är självklart du som avgör vad som ska stå kvar eller inte. Jag fick helt enkelt dåligt samvete för att jag kanske drog ned stämningen om jul för någon med det jag skrev. Hoppas att jag inte gjorde det för det var definitivt inte mitt syfte med det jag skrev. Jag har alltid varit intresserad av ”VARFÖR” om allting det är bara så 🙂

          För mig är jul ingen större grej. Jag lägger mer energi på de övriga elva månader vi har fått 🙂

  7. Min lågstadielärarinna (och jag kallar oftast lärare för lärare oavsett kön men vissa människor är speciella, ok?) som jag efter en del räknande kommit fram till måste ha varit född ca 1930, kom från en del av landet som inte hade luciafirande när hon växte upp. Efter utbildningen till småskollärarinna flyttade(s) hon till en ny ort och bodde ensam och ganska ung i ett skolhus när plötsligt på lucianatten en flock vilda stjärngossar dök upp för att uppvakta henne! Hon hade aldrig hört talas om något sådant tidigare. Tyvärr vet jag inte var hon växte upp eller vart hon flyttade, jag ställde alldeles för få frågor som sjuåring, men jag glömmer aldrig berättelsen, och jag tycker att den säger något om hur gammal traditionen är.

    Förresten har jag sett tre luciatåg idag, och i det första fanns en isbjörn och i det andra en ren. Jag gillar Umeå, har jag sagt det?

Lämna ett svar till Charlotte Avbryt svar