Sverige har fått mycket kritik för sitt genustänk, som att det skulle vara det töntigaste och mest onödiga i världen. För att det liksom skulle göra alla till flickor och tvinga alla barn att följa en genusmall. Men nej. Så här ser genustänket ut i praktiken, illustrerat av docksessionen i en leksakskatalog.
Dockorna från Rubens Barn kommer i olika färger, med snippa eller med snopp. Inte för att tvinga fram något onaturligt lekbeteende hos barn, utan för att mångfald kan finnas bland dockor precis som hos riktiga barn.
Hos Yoghurtinis har man förvisso en Anton Melon, men mångfalden som kommer av att släppa på stereotyperna låter vänta på sig.
Jag läste idag en kort artikel i VBL om hur genustänk i reklamspråk faktiskt fungerar. Om hur genusroller och strika regler om vem som är och vem som är så luckras upp. Dagens dagisbarn tycker t.ex. att det skulle vara helknasigt om pappa _inte_ kunde dammsuga.