Om makt och tolkningar, privilegier och företräden

När man diskuterar genus och jämställdhet så finns det vissa modeord. Flera av dessa används inom forskningen, och då inte bara inom genusforskning, och har där hyggligt klara definitioner. När diskussionerna sedan går heta används dessa modeord inte som analytiska begrepp som kan hjälpa oss att förstå vad vi ser utan som motargument. Så jag tänkte att vi lite ytligt skulle gå igenom hur orden kan vara till hjälp och hur de istället blir någon sorts genusvariant av Godwin.

Tolkningsföreträde är när en viss grupp människor på grund av inneboende faktorer har större rätt att uttala sig i frågor än andra som saknar dessa faktorer. Till exempel har den som är homosexuell större rätt att uttala sig om hur det är att vara homosexuell än den som är heterosexuell. Väldigt enkelt. Tolkningsföreträde är dock inte en ensamrätt på att diskutera och innebär inte per definition att den som har faktorerna kan uttala sig på allas bekostnad.

Att ta sig tolkningsföreträde är heller inte samma sak som att säga sin åsikt. Att säga sin åsikt innebär förstås att man måste se skillnad på sin egen åsikt och fakta – vilket alltför många inte gör. När den som är heterosexuell säger att den tycker att homosexuella inte har det annorlunda än någon annan är det en åsikt. Även om personen skulle så att säga backa upp det med att alla polarna tycker samma sak är det fortfarande åsikt och inte fakta. Om homosexuella som deltar i diskussionen om hur homosexuella har det dessutom har en annan åsikt är den åsikten av större värde för de har tolkningsföreträde angående sin egen situation.

Åsikter är det tills det har gått igenom det vetenskapliga maskineriet, testats, jämförts, nyanserats och kommit ut på andra sidan som en syntes och därmed kan klassas som fakta. En sådan bit fakta som en del män vill ifrågasätta är att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp. Även i jämställdhetens förlovade land Sverige är det att betrakta som fakta. Makt brukar definieras som tillgång till kapital vilket kan användas enligt egen vilja. Kapitalet kan sedan vara ekonomiskt, socialt, politiskt och så vidare. Så länge kvinnor som grupp har en lön som är 17% mindre än männens lön har män som grupp ett ekonomiskt kapital som ger makt i form av köpkraft och status som kvinnor inte har i samma utsträckning. Forskning pekar också på att män (främst genom arbetslivet) har större nätverk än kvinnor, vilket ger män ett socialt kapital och makt som kvinnor inte har i samma utsträckning. Vad gäller politisk makt närmar vi oss en hyggligt jämn fördelning av poster mellan män och kvinnor, men det är fortfarande (2011) exempelvis bara 3% av styrelseordförandena i börsföretag som är kvinnor. Att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp har ingenting att göra med varför det ser ut som det gör utan är ett generaliserande konstaterande kring fakta om maktfördelning.

Att män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp betyder förstås inte att alla män har mer makt än alla kvinnor och ska heller inte användas som ett argument för det. Makt är nämligen beroende av otroligt många fler faktorer än kön. Klass, etnicitet och ålder är faktorer som i ett samhälle som är så jämställt som Sverige ofta spelar större roll än kön när det gäller vem som i praktiken har makt (alltså när man inte tittar på hela befolkning i en jämförelse mellan bara män och kvinnor). Patriarkala strukturer, vilka ofta används för att påvisa kvinnors underordning, premierar äldre män. I en patriarkal struktur är således även yngre män (särskilt ogifta) underordnade, även om man skulle kunna argumentera för en nyansskillnad. När somliga kvinnor talar om att kvinnor har tolkningsföreträde beträffande allt som kan hänföras till patriarkala strukturer gör man det stora misstaget att tro att makt i en patriarkal struktur bara handlar om kön, vilket det kan betraktas som fakta att det inte gör. Minst lika viktiga röster har i så fall unga män.

Makt kan sägas medföra en sorts privilegium. Vill man generalisera skulle man alltså kunna säga att män som grupp är mer privilegierade än kvinnor än kvinnor som grupp, men om man på riktigt är intresserad av att diskutera samhällsfrågor är det en minst sagt knepig utgångspunkt. Privilegier, till skillnad från makt, är nämligen långt ifrån lika enkla att påvisa. Privilegier är fördelar man får, men de behöver inte vara tydliga eller ens medvetna. Precis som med makt spelar dessutom ålder, klass och etnicitet en stor roll. John Scalzi har gjort den bästa beskrivningen någonsin genom att jämföra det med ett rollspel, där ”straight, white male” är den enklaste inställningen. Du startar med egenskaper som gör spelet enklare, låser upp nivåer snabbare, ger dig fler experience points och så vidare. Sedan kan du förstås ha fått en helt sjukt svår bana och då är spelet inte en dans på rosor ändå, men jämfört med om du börjat med ”homosexual, coloured male” så är det enklare.

Däremot finns det förstås särskilda situationer när det är till fördel att vara kvinna. Om man behöver hjälp med något till exempel. Privilegier hör inte nödvändigtvis ihop med oss som personer utan med föreställningen om oss. Att jag får lättare hjälp än en random man är på grund av könsspecifika stereotyper, inte för att jag är mer värd hjälp än andra, att jag är svagare, sämre eller mer inkompetent. Eftersom privilegierna uppkommer i kontakten med samhället är det inte säkert att man, om man inte lär sig att uppmärksamma dem, ser sina egna privilegier eftersom man inte behöver göra mer än vara sig själv för att det ska blir en kedjereaktion av fördelar. Inte heller är privilegier i allmänhet någonting som man bett om eller arbetar för – de så att säga bara händer. Därför är det också av största vikt att man (som i kvinnor och män) funderar över sina egna privilegier och över om man har vad man har för att man arbetat för det eller för att ens egna privilegier har trumfat någon annans. Därefter ska man ta ett steg tillbaka och dela med sig.

Så här kommer en liten checklista:
* Hävda inte tolkningsföreträde som ett sätt att få tyst på andra
* Lägg inte fram din åsikt som fakta
* Acceptera att andras åsikter kan vara lika rätt som dina egna
* Kom ihåg skillnaden på fakta (vilket är ett resultat) och den myriad av orsaker som kan ligga bakom
* En patriarkal struktur kan aldrig vara en aktör och därmed inte orsaka något
* Att du är född med vissa privilegier betyder inte att du är en dålig människa utan rätt att må dåligt och misslyckas och dessutom få hjälp för det
* Om du är kvinna; förutsätt inte att du är underordnad
* Om du är man; bekräfta inte kvinnors känsla av underordning genom att diskutera som en rövhatt
* Om du är katt; ge någon slags varningssignal innan du biter när du just ville bli klappad

Frågor på det?

52 thoughts on “Om makt och tolkningar, privilegier och företräden

  1. ååh, intressant, återkommer med egen djupare analys då jag tänkt lite. Hänger ihop med mitt senaste skriveri om fakta och fiktion!

  2. ”En patriarkal struktur kan aldrig vara en aktör och därmed inte orsaka något”

    Alltså, med den definitien på att orsaka så kan inte blixten som slog ner i trädet som orsakade att trädet började brinna.

    • (Det finns rent tekniskt en poäng i att den förklaringen inte är hela sanningen, men att den skulle vara helt osann är ett väldigt kontroversiellt påstående.)

    • Jag tänker att åskvädret motsvarar den patriarkala strukturen i ditt exempel. Blixten motsvaras av random händelse som kan uppstå i en sådan struktur.

      Åskvädret orsakar inte eldsvådor, översvämningar eller nedblåsta träd. Det är ett väder som släpper lös blixtar, regn och blåst – och de i sin tur kan göra allt detta. Ungefär.

      • Nyckeltermen var ”aktör” – patriarkala strukturer kan inte vara aktörer. Det kan inte blixtar heller. Så om inte patriarkala strukturer kan orsaka saker för att de inte kan agera så kan inte blixtar det heller.

        Problem mer specifikt med din tolkning är att orsakskedjan så gott som aldrig tar slut bara man går tillräckligt mycket på djupet. Åskväder släpper lös blixtar som orsakar bränder – men för att blixtarna ska orsaka bränder så måste det finnas brännbart material – så då är det inte blixtar utan brännbart material som orsakar bränder.

        Man kan gå åt andra hållet också och mena att åskväder måste uppstå så det är det som får åskväder att uppstå är det som orsakar bränder.

        Och sen kan man ta flera steg i ändera riktning om man vill (material är brännbart på grund av vissa kemiska strukturer) – och man kommer i princip aldrig till någon meningsfull slutstation. För det blir liksom ”atomer” eller ”universum” av det hela. Och om man inte hamnar där så måste man börja prata om individuella delar i kedjan – men då blir det istället konstigt att börja prata om hur vissa delar spelar in men inte andra. Stormen spelar inte in – men blixten gör det? Inga blixtar utan stormar, så stormen är ju nödvändig för att blixten ska uppstå.

        Jag tror hela den förvirringen bottnar i att folk strävar efter att hitta Orsaken till att något händer. Som om det skulle finnas bara en faktor som gjorde skillnaden. Så är det aldrig – det handlar alltid om att en massa saker tillsammans leder till en viss sak och ändrar man vissa av detaljerna så får man även en annan utgång.

        Patriarkala strukturer spelar in på precis samma sätt som allt annat spelar in – det är en detalj i mängden. De är därmed lika kapabelt att orsaka saker som andra saker.

        • Problemet med den oändliga kedjan löses genom att man går så långt tillbaka som man behöver för att de bägge villkoren tillräckligt och nödvändigt skall uppfyllas för syftet man vill uppnå. Ställer du till exempel frågan ”Varför brinner det” eller ”Vad orsakade branden” så uppfyller ”blixnedslag” både villkoret att vara en nödvändig del av orsakskedjan som leder till branden, och att det är en tillräcklig del av orsakskedjan. Det ger en fujllgod förklaring till vad som orsakat branden. (Att materialet är brännbart, att det finns syre osv. är nödvändiga och underförstådda delar av kontexten, men är inte i sig utlösande faktorer.)
          Om du däremot ställer dig frågan ”Hur skall man förhindra att brand uppstår” så ger inte ”blixtnedslag” ett fullgott svar på frågan, utan du måste ta med fler faktorer i beräkningen och se vilken eller vilka av faktorerna som är nödvändig för att branden skall uppstå som du kan göra något åt för att förhindra att brand uppstår. Så orsaksambandet får betraktas lite olika beroende på vad det är du vill uppnå.

        • Inom forskningen skiljer man på begreppen struktur och aktör. Strukturen är ramen inom vilken en aktör verkar, men strukturen i sig agerar inte. Visst skulle man kunna påstå att strukturer kanske kan orsaka saker, eftersom strukturens form får människor att med stor sannolikhet agera på ett visst sätt, men i sig själv kan strukturen inte agera.

    • Vi talar om två olika orsaker. Det första är orsak som uttryck för en vilja, att någon orsakar något. Det andra är att något sker som en följd av ett annat skeende. I det första fallet har vi en aktör som är någon som aktivt ingriper i skeendet. (svensk ordbok, agera: aktivt ingripa). När vi säger att en aktör orsakar något menar vi att orsakandet är medvetet eller avsiktligt. I det andra fallet har vi sambandet mellan två skeenden (blixtnedslag, brand) där det andra skeendet uppstår till följd av det första. När trädet börjar brinna efter att blixten slagit ned talar vi om ett rent kausalt samband. Faktum är att det inte var blixten som orsakade branden, för då gör vi misstaget att se blixten som en aktör, det som var orsaken till branden var skeendet att blixten slog ned.
      Så Charlotte har helt rätt när hon säger att en ”En patriarkal struktur kan aldrig vara en aktör och därmed inte orsaka något”.
      Det kan tyckas att som semantiskt käbbel, men jag vill påstå att det är en mycket viktig distinktion som ofta förbises. Man talar slappt, och felaktigt, om att ”Sverige vann”, ”regeringen beslutade …” eller ”näringslivet borde …”, ”fackföreningarna …” osv. Det var inte Sverige som vann, det var en grupp spelare som representerar Sverige som vann. Det var inte regeringen som beslutade, Det var en eller flera personer som ingår i regeringen som beslutade, inte ens om beslutet var enhälligt och alla närvarande fattades det i egentlig mening av regeringen, utan fattades av regeringens medlemmar. Sverige, regeringen, näringslivet, fackföreningen etc är en form av kollektiva abstraktioner som aldrig i sig själva är aktörer, det är alltid de individer som ingår i dem eller representerar dem som är aktörerna.
      Om man inte inser detta är man körd om man försöker förändra något, för det går inte att diskutera med en myndighet mer än det går att diskutera med en sten. För att åstadkomma förändring måste man diskutera med (de korrekta) individerna på myndigheten.
      Därför blir också pådyvlande av ett patriarkalt ansvar en meningslös absurditet. Patriarkatet är aldrig ansvarig för något, det måste i så fall vara de som ingår i patriarkatet som är ansvariga. Det går inte att pådyvla en person ett ansvar för ett kollektiv den inte ser sig som en del av.

  3. Det du säger låter vettigt. Det gör mig glad. 🙂 Spontana tankar: Undrar varför män har bättre nätverk i arbetslivet när (som jag förstått) kvinnor har bättre sociala kontakter utanför arbetslivet. Och, vår katt ”varnar” om att den inte längre vill bli klappad genom att sluta spinna i en knapp sekund. Det gäller att vara lyhörd och reaktionssnabb.

    • 🙂 Jag vågar inte uttala mig så mycket om varför män har bättre nätverk inom arbetslivet, men det verkar som om de exempelvis inte är lika tveksamma inför att promota sig själv som kvinnor är. Kvinnor håller sig till en känd krets, män utvidgar sin. Sedan tror jag att kvinnors sociala kontakter är väldigt beroende av föräldraskap. Har man barn får man ett annat kontaktnät än om man inte har barn.

      Och vår katt slutar inte spinna ens när min hand blöder. Men tack ändå. 😉

      • En möjlighet kan ju vara att kvinnor och män helt enkelt prioriterar olika, t.ex. beroende på vad man ser som sitt ansvarsområde.
        Det är dock förvånande att man sällan diskuterar vilken betydelse prioritering av sociala kontakter relativt nätverk/kontakter i arbetslivet kan få för t.ex. karriär och tilgång till högre maktpositioner. Det omvända diskuteras däremot en del.

  4. Många bra poänger, men jag har som vanligt några invändningar:

    * Ordet privilegium betyder en GIVEN unik rättighet, oftast men inte alltid i juridisk mening. Så som vår lokala greve här i Skåne har kvar en del adliga privilegier, eller som samerna har gällande renskötsel. Män som grupp har inga privilegier. Inte gruppen vita heller (i Sverige). Svenska medborgare har privilegier som utländska medborgare saknar, t.ex. rösträtt i riksdagsvalet.

    * Sociala strukturer kan inte existera utan aktörer. Dessa aktörer är alltid människor av kött och blod. Personer som bär individuella namn.

    • Skulle ha blivit förvånad om du inte haft invändningar. 😉

      Här är det fullkomligt en fråga om definitioner. I juridisk mening är privilegium förstås en given rättighet, men begreppet privilegium används även på det sättet jag använde det i bloggtexten, alltså för att benämna fördelar en individ får i en viss kontext.

      På samma sätt som strukturer inte kan existera utan aktörer så existerar inga aktörer utanför strukturerna. Men jag vet inte hur vad du påpekar är en invändning mot vad jag skrivit.

  5. Ett tankeväckande inlägg!

    Men jag undrar lite, liksom andra tycks det över ”En patriarkal struktur kan aldrig vara en aktör och därmed inte orsaka något”. Menar du likt Sartre att historien alltid faller tillbaka på ett handlande, oberoende subjekt? Jag tror jag bäst förklarar det problematiska jag ser i det sättet att tänka via Foucault/Deleuze: En struktur är produktiv såtillvida att den producerar de förhållanden som individer får lov att existera under och de format som agerandet får lov att ta sig utan att riskera normförsvaranas vrede. Agerandet producerar i sin tur, i en cirkelrörelse, strukturen. Frågan om vad som kom först är bara möjlig att ställa om vi tänker oss att historien har en definitiv startpunkt. Annorlunda uttryckt: om tänkandet är präglat av ett sammanhang så kommer det sammanhanget att orsaka individers agerande eftersom hen inte skulle ha behövt/inte varit rimligt att agera/tänka/vara på ett visst sätt om kontexten inte varit så som den varit. Det är inte det samma som att säga att hen inte väljer att agera på ett visst sätt, men orsaken till agerandet kan väl åtminstone till viss del stå att finna i ett visst sammanhang, i de strukturer som omger hen? (Detta förutsätter förstås att aktören är hyfsat rationell.)

    • Orsaken till agerandet kan absolut sökas i strukturen. Strukturer ställer ju upp en viss förutsättning på agerandet och påverkar på så vis vad aktörer gör, samtidigt som aktörerna genom sina handlingar påverkar strukturen. Men strukturen kan inte själv agera. När man säger att något är patriarkatets fel så skyller man på något som bara är en ram. Petitesser kanske, men viktigt tycker jag. Och på tal om petitesser så var det kanske klumpigt uttryckt av mig att skriva att strukturer inte kan orsaka något, för det skulle man ju kunna säga att de kan. Vad jag ville få fram var att strukturer inte är aktörer.

  6. Pingback: Norge & Genusvetenskapen + Makt & Privilegier (samt Amanda) | One-way Communication

  7. Skitbra skrivet. Kanske det bästaste som skrivits om ämnet på internet någonsin genom alla tider… Bara det där.. ”Om du är man…..diskutera som en rövhatt”. Vad mena du med det egentligen? Fattar jag inte..

    • Vad jag menar är att på en del ställen (exempelvis den här bloggen) finns det en hel del män som diskuterar på ett nedlåtande sätt, bland annat genom att föra fram sina åsikter som fakta (”alla som har ögon kan ju se att…”), nedvärdera (”men lilla du…”) och ha för stor tilltro till sina egna argument (”nej nu har du fel för…”). Hittills har jag inte haft en enda kvinna här inne som fört resonemang på det viset, men ganska många kvinnor som undviker diskussionerna helt för att de inte vill bli behandlade så.

      Därmed inte sagt att alla män gör så, precis som att alla kvinnor inte ser sig själva som underordnade i diskussionerna.

      • Tack för svar. Håller förövrigt helt med dig om struktur/aktör-perspektivet. Bara lite utvecklande resonemang som det är välkommet med synpunkter på. Aktören utför handlingar i strukturen. Dessa handlingar utför aktören alltid av egen fri vilja och har det fulla ansvaret för. Strukturen själv utför inga handlingar och har därför inget ansvar. Men den påverkar aktörens fria vilja i sitt utförande av handlingar. Att struktur påverkar aktör betyder att aktör möter mer eller mindre motstånd i sitt utövande av varje enskild handling. Struktur har aldrig någon tvingande effekt på aktörens val av handling. Struktur är ingen aktör genom sin påverkan av aktör.

        Jag tycker det här är fundamentalt viktigt att hålla ordning på i all politisk debatt. Vi är människor och inga djur! Även katter är slavar under sin kattstruktur i betydligt högre grad än vad människor någonsin varit. Bara det att vi människor tycker dom är egna och normbrytande aktörer för att det ser så ut från vårt perspektiv.

  8. Sällan har jag blivit så glad över ett blogginlägg. Om det som står i detta inlägg följdes av alla som skriver artiklar i pressen skulle kvalitén på debatten gå upp radikalt. Den offentliga vården skulle också bli bättre (den är ett hjärteämne för mig då jag jobbar i den). Visst finns det saker som jag skulle invända mot bland exemplen (ex. inkomst och köpkraft är väldigt olika saker på gruppnivå, katter kan inte hållas ansvarig för er interaktion, osv) men eftersom det är saker inlägget egentligen inte handlar om så väljer jag att istället fokusera på att detta är…

    Best… Post… EVER! (min åsikt bara, jag hävdar inte på något sätt tolkningsföreträde här).

    • Så länge du håller med mig får du hur mycket tolkningsföreträde du vill. Jag är nämligen en minoritet eftersom jag är ensam.

      (Katter kan i princip inte hållas ansvariga för någonting eftersom de aldrig är orsaken till någonting. Katter är strukturer, inte aktörer.)

  9. Lön är en ersättning för utfört arbete åt någon annan. Lön ger visserligen en inkomst, men samtidigt till förlusten av tid och möjligheten att utföra arbete åt sig själv.

    Den som väljer ett yrke med deltid eller kort restid eller utan övertid eller utan tjänsteresor eller åt en stabil skattefinansierad arbetsgivare får många gånger mindre lön, men vinner i gengäld tid och möjligheten att utföra arbete åt sig själv.

    Ofta stirrar många sig blinda på just lönen, men tänker aldrig på vad tid och möjlighet att utföra arbete åt sig själv kan ha för värde.

    • Tid är en jätteviktig aspekt av makt! Men lägger man obetalt hushållsarbete till ekvationen så arbetar kvinnor minst lika långa dagar som män, fast utan den makt som kommer av lön.

      • Du menar att den makt som kvinnor har hem, familj, relationer, över stora och små inköp etc. inte existerar, samma ensidiga syn på saker som alla feminister.

        • Är det inte bättre att jag berättar vad jag menar, och så frågar du om det är oklart? För om vi talar om tidsåtgång (vilket var vad den här kommentaren gällde) så talar vi ju om tidsåtgång, inte om att kvinnor skulle sakna makt.

          • Jag skulle tro att Fender syftar på ditt påstående att kvinnor, genom att i större utsträckning utföra hemarbetet, lägger lika mycket tid på jobb som män men får mindre ekonomisk makt jämfört med någon som förvärvsarbetar större delen och därigenom mindre ekonomisk makt och att Fender då ifrågasätter om man vid bedömandet av ekonomisk makt inte borde ta med i ekvationen inte endast vem som tjänar pengarna utan även vem som bestämmer hur de ska spenderas.

            • Även den makt som blir resultat av ”obetalt hushållsarbete”, dvs i form av allt som inte är förvärvsarbete eller fritid/vila, vilket kan yttra sig som ojämställdhet i vårdnadstvister, men då väljer man att istället för att prata om vilken makt obetalt hushållsarbete ger att vända på korten och prata om vilket bristande ”ansvar” det ger uttryck för hos den andra parten. Kanske skulle man även med avseende på lägre makt av lön prata om bristande ansvar för försörjning istället för ojämställda löner/inkomst.
              Det är så att säga ganska mycket som saknas i maktekvationen.

              • Instämmer i vad både chade och En annan Andreas skriver, bättre beskrivning av vad jag ville uttrycka.

  10. Det här var ett av de bästa blogginlägg jag läst på väldigt länge!

    Hade egentligen inte mer att säga, utan ville bara föra fram min allmänna känsla av ”YAAAY! ^^” som jag fick när jag läste 🙂

  11. Jag ger mig inte in i diskussionen om aktörer utan nöjer mig med samma konstaterande som vanligt: Du är briljant, Charlotte! Så mycket kloka ord! Och en häst är mycket mer pålitlig, för han varnar långt innan. 🙂

  12. Om det ska vara möjligt att föra en korrekt diskussion är det också nödvändigt att alla använder ord och begrepp på ett korrekt sätt.

    Privilegie är en lagstadgad, exklusiv rättighet som ges av staten till en viss person eller grupp.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Privilegium
    http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/196/28.html

    Det finns inga sådana privilegier som män har. Däremot finns det flera sådana lagstadgade, exklusiva rättigheter som kvinnor har. Se t.ex. Pär Ströms bok Mansförbjudet.

    Makt är dessutom ett relativt begrepp som tydligt måste definieras varje gång det används. För att någorlunda korrekt kunna mäta det mellan grupper måste alla former av makt tas hänsyn till, speciellt som en viss typ av makt kan medföra mindre makt på andra områden.

    • Jag håller helt med dig om att det är viktigt att definiera begrepp på ett korrekt sätt, men SAOB från 1954 är kanske inte alldeles rätt sätt om man vill söka en definition till dagens användning av ordet privilegium. Ordet privilegium kommer från juridiken (legium – lag), men så som jag använde det i min text och så som det används av många som debatterar så är det förmåner bortom lagstadgade. I Svenska Akademins ordlista (som uppdateras kontinuerligt) anges privilegium som en ”särskild förmån” (http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista), vilket är samma betydelse jag gav det ovan. Och det finns massor av sådana privilegier som män har, och, vilket jag även nämnde, massor av sådana privilegier som kvinnor har.

      Vilken lagstadgad exklusiv rättighet menar du att kvinnor har? Ange gärna paragraf också, det blir alltid enklare så.

      • Ett axplock (dvs. de jag kunde komma på snabbt) av svenska juridiska rättigheter som garanteras kvinnor i egenskap av deras kön (dvs. utesluter män):

        Förordning (2005:1089) om statsbidrag för kvinnors organisering (man kan ifrågasätta om män är helt diskriminerade här eftersom de organisationer som kan komma ifråga för bidragen kan innehålla upp till 1/4 män, dock måste organisationen ha som ändamål att stärka kvinnors ställning i samhället).

        Abortlag (1974:595): Endast kvinnor har rätt att bestämma om abort ska ske eller inte (men detta anser jag är den enda rimliga förhållningen. Likväl är det en lagstadgad exklusiv rättighet).

        Föräldrabalk (1949:381), FB, kap 6 § 3: om föräldrar är ogifta är modern ensam vårdanshavare.

        FB kap 1 § 1: En man anses automatiskt vara ett fött barns fader endast om han vid tidpunkten är gift med modern. Kvinnan anses autmoatiskt vara moder till det barn hon föder (vilket är vettigt).

        FB kap 1 § 2, kap 1 § 5, kap 2 § 1, kap 3 § 5 (kan ha missat någon): Om modern och fadern inte är gifta ska socialnämnden försöka utreda vem som är fadern. Modern, som vårdnadshavare till barnet, har även rätt att kräva att blodprov görs på en utpekad man, frö att fastställa faderskap. Fadern har ingen sådan rätt, uatn kan endast begära det men det kan nekas av modern. I sådant fall (tror jag) måste fadern överklaga socialnämndens beslut att inte utreda faderskapet för honom och få en dom på att hansfaderskap ska utredas och fastställas. I värsta fall kan detta medföra att fadern förvisso kan få sitt faderskap fastställt, men först efter att en längre tid förflutit, vilket mycket väl kan ligga honom vid fatet gällande om han ska bli vårdnadshavare (enligt regler i kap 6 så ska ensam vårdnadshavare utses om föräldrarna har samarbetssvårigheter (vilket de troligen har om man måste gå till domstol för att få sitt faderskap fastställt) och man ska alltid se till barnets bästa i dessa situationer.

        Fädrar som inte är gifta med modern hamnar således i en klart sämre situation gällande vårdnaden om sina barn än vad modern gör.

        /Ironi på

        Dessutom har vi en KVINNOFRIDSLAG (Brottsbalk (1962:700), kap 4 § 4a, andra stycket) MEN INGEN MANSFRIDSLAG!!!!!!!!

        //ironi av (läs första stycket i nämnda paragraf)

        Jag har säkert glömt en hel del. Vårdnadsfrågan är väl den som är mest aktuell att försöka fixa på något sätt.

  13. TACK!
    Du redde ut och satte ord på det som skaver i en del diskussioner när folk pratar förbi varandra, bla pga att ord och begrepp används på ett felaktigt sätt.

  14. Vad som bör ifrågasättas är inte resultatet av kollektivistka maktanalyser. Vad man bör ifrågasätta är i stället ”vetenskapliga” kollektivistiska maktanalyser i sig eftersom deras relevans bygger på antaget att det är ett problem om något kollektiv har mer makt än ett annat kollektiv och att ett kollektiv med mer makt ”förtrycker” andra kollektiv.

    Marxister har ju rätt i att kapitalister (per definition) har mer makt än proletärer, precis som kollektivistiska vänsterfeminister har i stort sätt rätt i att män som kollektiv har mer makt än kvinnor och precis som antisemiter har rätt när de hävdar att judar som kollektiv, i förhållande till folkgruppens storlek, har mycket större makt än andra kollektiv. Feminister som ägnar sig åt kollektivsitiska maktanalyser bör därför ifrågasättas på samma grund som man ifrågasätter t.ex. marxister och antisemiter som ägnar sig åt samma typ av ”vetenskap”.

    Det är ju ingen idé att försöka bevisa att en kollektivistisk marxist, feminist eller antisemit har fel i sin maktanalys, dels så talar fakta emot en och dels så accepterar man ju då dennes världsbild och termonlogi. Vad man skall göra är att i stället ifrågasätta den kollektivistiska världsbilden i sig, t.ex. genom att fråga sig VARFÖR man över huvud taget skall se överrepresentation av något kollektiv i maktpositioner som ett problem och VARFÖR man skall ta någon maktanalys, t.ex. feministisk, på större allvar och anse den mer ”vetenskaplig” än någon annan maktanalys, t.ex. en marxistisk eller en antisemitisk?

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s