Jag och några kvinnliga doktorandkollegor hade det stora nöjet att få spendera ett par värdefulla dagar på Villa Salin för att diskutera vår forskning. Vi talade rätt mycket om motivation och hur man kan göra för att hålla den uppe, men också om vad som händer när man inte lyckas. För även om det känns som om man vore den enda som går ner i svackor och tittar på gulliga kattvideor istället för medeltida urkunder så är vi alla på botten ibland. Det blir, åtminstone för mig, ganska snabbt en ond cirkel. Jag jobbar inte tillräckligt mycket så jag får dåligt samvete så jag äter så jag får dåligt samvete så jag inte orkar jobba tillräckligt mycket och så vidare. Efter ett par veckor är jag inte bara några kilo tyngre utan också så mycket efter i arbetet att jag inte längre kommer ihåg var jag ska börja.
Så talade vi om hur man ska kunna bryta den onda cirkeln och arbeta snabbt och effektivt utan att för den skull arbeta ihjäl sig. Julia tipsade om James Haytons föreläsning om hur man skulle kunna skriva sin avhandling på tre månader (utan att bli galen, tjohopp) och den tittade vi andäktigt på. Nu har väl ingen som arbetar inom humanistiska ämnen pretentionen att skriva sin avhandling på tre månader. Det förutsätter liksom att man har ett labb och en viss mängd kontrollerbar data som resultat och som kan vara färdigfixat den dagen man sätter sig ner och skriver. Inom humaniora får man ju kontinuerligt gå tillbaka till sina källor, diskutera, kontrollera och läsa på nytt.
Men poängen är egentligen den att man måste ta kontroll över sitt eget arbete och att den enda som kan göra det är man själv. Man måste återkomma till den där kärleken för sitt ämne som gjorde att man från början ansökte om att få spendera fyra år bara med det ämnet utan att det garanterar varken jobb, pengar eller sexliv ens när man är färdig. Och så ska man bryta den onda cirkeln. Här är mina bästa tips, som jag från och med i morgon (famous last words) ska implementera:
* Tryck inte på datorn förrän du vet exakt vad du ska ha den till. Jag brukar trycka på den på vägen in till köket för att göra frukost. Inte för att den kan koka te, utan för att det är en vana. Det som jag borde göra nu är dessutom läsa färdigt en bok som jag ska recensera, så datorn skulle inte behövas alls (ta det lugnt, andas i påse, kan leva utan internet).
* Kontrollera email först sedan du arbetat två timmar. Den som har något väldigt brådskande kan ringa. Jag kollar min email i genomsnitt kanske 70 gånger per dag. Men det måste man ju inte (andas i påse, klarar mig utan email ett par timmar).
* Sätt överkomliga mål för varje arbetsdag och ta ledigt resten av dagen när du är färdig med målet. Effektiv arbetstid när jag är i en sån där svacka, och nu är jag obehagligt ärlig, är kanske 1 timme per dag. Resten av tiden slösurfar jag, städar ur det där skåpet som faktiskt är jättestökigt, sorterar pennorna, kollar min jävla email, läser vad andra skriver på Facebook och Twitter och bloggar och resten av Internet. Om jag istället skulle arbeta effektivt två timmar för att få tillgång till min email har jag redan innan jag faller ner i prokrastinationsmönstret faktiskt arbetat dubbelt så länge som jag annars skulle gjort.
* Dagsmålen bör så ofta som möjligt vara att skriva ett visst antal ord. Om man skriver 300 ord avhandling per dag (vilket är ganska lite, 500 är inga större problem) har man fyllt sin ordkvot på 300 dagar (för ca 250 sidor avhandling – noter är inte inräknade i de 300 orden). Det går att göra.
* Var inte rädd för svackorna! Det händer saker som man inte kan rå på och som man måste ta sig igenom, till exempel sådant som att ens katt dör och man går sönder, men genom att ta kontroll över sitt eget arbete kan man undvika den onda cirkeln, starkare och effektivare och med en kattunge på andra sidan.
* Kom ihåg att du aldrig någonsin är ensam. Har du inte bra kollegor har du alltid den här bloggen. Och den älskar dig, just som du är.
Fyll gärna på med egna tips här under!
Hit och dit och tillbaka igen 
Samma sak gäller också om man är frilans. Fast då har man oftast en deadline som ser till att man jobbar flitigt. Och så har jag lärt mig att inte ha dåligt samvete för lugnare jobbperioder när jag sitter och slösurfar. Dessutom kan jag alltid ursäkta mig med att allmänbildning och språkutveckling är viktiga saker i mitt arbete och därför är det viktigt att läsa t.ex. bloggar och tidningar på nätet.
Nackdelen med frilanslivet är om man (eller barnen då) blir sjuk(a) när man har en deadline (men med bärbar dator kan man jobba i sängen och ta en tupplur mellan arbetspassen).
Yes. God Yes. Men om jag inte gör som jag säger när jag säger till mig själv på skarpen? Vad gör man åt det då?
På finska: Vinkkejä väitöskirjaprosessin nopeuttamiseen (http://urn.fi/urn:isbn:9789514261374 )
Bra tips! Mitt problem är att jag kan vara väldigt duktig under en tid och i princip följa tipsen till punkt och pricka, men när det en gång börjar slira gör det det ordentligt och sen tar det flera månader att komma tillbaka igen.
Jag har haft problem med mina armar ett tag nu (blir lätt så om man sitter halva dagen vid datorn dag ut och dag in…) vilket gjort att jag slutat sitta vid datorn hemma i någon större utsträckning. Det roliga är att jag då börjat läsa böcker igen (började i och för sig i Söndags, men ändå) – det har jag inte gjort på år. Härligt avslappnande är det också att spendera kvällen i tystnad med en bok, dessutom.
Det här torde lösa en del av problemen som dyker upp:
http://writtenkitten.net/
tja, här sitter jag och borde egentligen skriva på min gradu, hrm hrm… men alltså, det här lärde jag mig när jag skrev på min kandi då för två år sedan: skriv aldrig slut en tanke du har i huvudet utan sluta skriva när du är mitt i en tanke. på det viset är det bara att, nästa gång du öppnar dokumentet, läsa det du skrev senast och bara ”jo, just det” och fortsätta skriva.
det funkar faktiskt. skriver man tills man kommer till punkt så är det mycket svårt att fortsätta sedan när man nästa gång ska jobba med texten.
Jag har inga tips, men jag känner att jag kanske borde bokmärka det här inlägget…
Men gällande Evas tips – den halvfärdiga meningen måste vara sådan att man sen när man återkommer vet vad man lämnat på hälft. En graduskrivande väninna har en tendens att lämna meningar på hälft för att sedan inte ha nån aning om vad hon skulle fortsätta med och det leder bara till att hon struntar i att stycket kanske skulle fortsätta…
Tack för tipsen, så mitt i prick! Det som jag tycker att har hjälpt mig att förkorta startsträckan i början av dagen är att vid slutet av föregående dag skriva ner vad jag höll på med och var (eller med vad) man skall fortsätta nästa dag. Jag brukar också skriva ner de ”saker att göra” (städa skåpet, printa biljetten mm) som poppar upp i mitt huvud under tiden jag sitter och skriver. Då kan jag släppa dem och fokusera bättre på den innevarande aktiviteten istället och kan kolla sen senare vad det var som jag kom på att borde göras.
Jag fastnar ofta i själva skrivandet för att jag inte tycker formuleringarna är tillräckligt bra. Mitt tips då är att skriva i alla fall, skit i om det blir dåligt språk, ovetenskapliga formuleringar eller annat. Det är (för mig) enklare att gå tillbaka senare och redigera lite än att skriva perfekt från början, och tillfredsställelsen över att ha producerat ett stycke text är en bra belöning!
När jag kännt att det funkat bäst har jag använt mytomatoes.com. Bestämt mig för vad jag ska skriva, skrivit i 25 minuter, tagit en fem minuters paus för att surfa/spela candy crush/städa bland pennorna, och sedan en ny 25 minuters paus. Slutat dagen med att skriva upp vad jag ska fortsätta med följande dag. Det och ordräknande har fungerat.
Mitt bästa verktyg är programmet Selfcontrol (http://selfcontrolapp.com/) som finns till mac (gratis). Det låter göra en ”blacklist” över websidor att blockera och ställa in en tid hur länge (15 min – 1 dygn) de ska vara blockerade. Perfekt om jag behöver använda datorn t.ex. för att skriva eller söka information men inte vill riskera att gå in på facebook, twitter, pinterest, webtidningar… Brukar sätta den på 45 minuter, sen ta en liten paus och kolla allt det där och sen 45 min till.
Klockrent.
Jag har inga tips men suger i mig. Och jag ska inte ens skriva någon avhandling, mer en to-do-list.
En dag är jag där. En dag. Ska bara gå ut med hundarna först.
Jag har inga fler tips, men ville bara säga att jag är så himlajätteglad över alla våra diskussioner på Salin! Inte klokt så inspirerad man blir av bra sällskap… (åhå, jamen det där sista var ju faktiskt ett tips också)
Ja om jag skulle klara av att följa de där enkla tipsen så skulle livet te sig som en dans! Men nu har jag faktiskt haft flyt i några månader med bara några dagars ta-igen-sig-svackor emellan varven.
Jag har lärt mig att acceptera att ibland tar det hela dagen att komma till den punkt där jag klarar av att sätta mig framför datorn och jobba. Om jag inte börjar stressa över det är det vanliga mönstret: dag 1 uppskjutning av allt arbete tills klockan är sju, sedan två timmars jobb innan jag går och gör något annat för nu är det nästan kväll; dag 2 långsam frukost och sedan arbete, som plötsligt känns intressant, hela dagen; dag 3 fullständig flow och allt skriver sig självt.