När jag rör mig i korridorerna på YLE måste jag seriöst sluta hälsa på folk som ser bekanta ut som om vi känner varandra.
Men det är ju du!
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
När jag rör mig i korridorerna på YLE måste jag seriöst sluta hälsa på folk som ser bekanta ut som om vi känner varandra.
Hit och dit och tillbaka igen 
En av gångerna jag var på Grammisgalan hälsade jag hjärtligt på en snubbe jag kände. Min vana trogen kunde jag inte komma ihåg var vi träffats. Satt och grubblade under hela middagen och kom till slut fram till att min gode vän, det var ingen annan än Anders Lundin. Som nog inte kände mig, nej.
Jag känner på riktigt varannan mänska i YLE:s korridorer, så för mig är det säkrast att hälsa på alla som ser bekanta ut. Fina tisdagssnack förresten! Var så glad att det var du som idag satt och pratade om värnplikt, jag skulle ha haft så noll och intet att säga om det.
Tisdagssnack? Värnplikt? Finns det att lyssna till på nätet?
Här: http://svenska.yle.fi/artikel/2013/10/22/tisdagssnackarna-om-skriftskola-och-varnplikt