Lite kort om vad som är naturligt med att föda barn

Om det inte har framgått redan har jag lite svårt för när man talar om vad som är naturligt för kvinnor i relation till barn och barnafödande. Jag kan i ärlighetens namn inte komma på något annat som är så mytomspunnet som just det här. Delvis säkert för att det är rätt fantastiska grejer, det där när ett nytt litet liv kommer till världen, men delvis för att det är först de senaste kanske 150 åren som man ens på allvar forskat kring kvinnors hälsa kopplat till barnafödande. Det finns ett magiskt skimmer kring hela grejen.

Och så det här med att det är naturligt att det gör ont när man föder barn. Klart som faen att det är naturligt att det gör ont när ett fyrakilos paket ska tryckas ut genom ett hål som en bra dag rymmer ett par fingrar. Om ni ursäktar den mentala bilden. Det är inte så konstigt att det gör ont. Däremot är det väldigt konstigt att det ska läggas en värdering i den smärtan så att den som klarar av att föda barnet utan att få smärtan lindrad har fött barn naturligt. Det implicerar nämligen att den som får smärtlindring inte fött barn naturligt och det är inte så lite problematiskt. För det finns betydligt fler faktorer än låg smärttröskel och dålig tilltro till den fantastiska kvinnokroppens underbara förmåga att föda barn som avgör. Och de sakerna ska få avgöra. Ingen ska bli dömd för att de gjort på ett visst sätt. Förlossningen är inte en uppvisning i optimal kvinnlighet.

För jag tycker att om vi ska kalla förlossningar utan smärtlindring för naturliga förlossningar så ska vi också acceptera att kvinnor dör när de föder barn. Det är nämligen precis lika naturligt. Varje minut dör en mamma av komplikationer i samband med förlossning. Varje år dör 287.000 mammor och varje dag 800 världen över och för varenda en av dessa mammor som mister livet finns det 20 till som får skador, handikapp eller infektioner. De flesta av dödsfallen hade kunnat förhindras om mammorna haft tillgång till sjukvård. Av de där 800 mammorna som dör per dag är det bara 5 i västvärlden och bland unga kvinnor i utvecklingsländer är barnafödande den främsta dödsorsaken. Världen över är det 42% av alla graviditeter som medför komplikationer. 15% av alla graviditeter medför komplikationer som är livshotande. Och det är fortfarande betydligt fler mammor som dör av att de går sönder vid förlossningen, än vad det är kvinnor som dör vid osäkra aborter.

En kvalificerad gissning är att den här statistiken har ett samband med hur det magiska skimret runt barnafödande kunde uppkomma. För bara 10 år sedan var det över 500.000 mammor per år som fick sätta livet till. Siffrorna i stycket ovan är alltså förbättringar med 47% och har varit betydligt större. Historien är fylld med böner för mammors säkerhet, med tröstande ord, med tankar tyngda av vetskapen om de överhängande riskerna. Att överleva barnafödande var en bedrift.

Ibland undrar jag vad kvinnor från tidigare århundraden skulle säga om de kunde läsa dagens diskussioner om de naturliga förlossningarna.
– ”Jo alltså, vi kan ta bort smärtan och förminska lidandet.”
– ”Alright!”
– ”Men om du inte har förjävligt ont så går du miste om att få känna hur fantastisk kvinnokroppen är.”
– ”Men babyn då?”
– ”Om du föder utan smärta kan vi ändå nästan garantera att resultatet av förlossningen är att du får en baby och ett par års betald ledighet.”
– ”Ehhh…”

Alltså alla måste ju få göra som de tycker och vad som känns bra. Det jag ställer mig emot är att det skulle vara mer naturligt att göra på det ena sättet än det andra. Och igen alltså; det är ett oerhört lyxproblem att oroa sig över upplevelsen av själva förlossningen som en betydelsefull del i att få barn, istället för att oroa sig över om man kommer att få se sitt barn växa upp. Det får vi inte glömma.

Statistik finns bland annat på WHO.

14 thoughts on “Lite kort om vad som är naturligt med att föda barn

  1. Tänkte på dig då jag läste det här: http://thebabyandtheartist.wordpress.com/2013/10/15/hypnobabies-interview-part-1/, det behöver inte göra ont fast man väljer att föda utan smärtlindrande. Kvinnor från tidigare århundraden hade helt säkert, garanterat, tusen gånger om, en helt annan uppfattning om barnafödandet än vad vi har idag – och jag är själv också övertygad om att vår egen uppfattning styr delvis vad vi sedan upplever och vilka val vi gör, val som vi kan göra idag, som de inte kunde då. Pointen är ändå att vi moderna kvinnor är delvis lärda att förslossningar ska se ut på ett visst sätt och vi förbereder oss enligt den lärdomen, vi upplever förlossningen enligt den lärdomen, och vi förmedlar vår upplevelse enligt den lärdomen. 287.000 är många kvinnoliv som man gärna skulle rädda, absolut, håller fullständigt med (fast inte 30%) och visst önskar man att de alla skulle ha tillgång till modern medicin. Men det där talet övertygar mig ändå inte att vi inte ska kalla en naturlig förlossning för en naturlig förlossning. För vad gömmer sig bakom dödsfallen? Ingen tillgång till rent vatten? Undernärda kvinnor? Kvinnor som precis som de flesta av oss andra, tappat den där kontakten med vår inre styrka som gör förlossningen till en naturlig del av vår existen? Jag har inte den kontakten med mig själv, det kan jag säga genast nu, men jag vet efter att ha talat med tillräckligt många som genomgått en naturlig förlossning (sorry, insiterar att använda naturlig, för min definition på naturligt innefattar avsaknaden av användningen av kemiska preparat som smärtstillande) att de lyckats hitta den där kopplingen till sitt inre och sin inre kraft. Stor respekt för det från min sida och visst blir jag lite nyfiken på hur det egentligen känns att leva med den upplevelsen!

    • Det som gömmer sig bakom dödsfallen är brist på primärvård. Den främsta dödsorsaken är sprickningar som medför blödningar. Och på vilket sätt menar du att dessa kvinnor skulle kunna ha räddats av att ha haft kontakt med sin ”inre styrka” som gör ”förlossningen till en naturlig del av vår existens”? 15% av alla förlossningar medför livshotande situationer för modern. Det är sjukvård de kvinnorna behöver vara i kontakt med, inte sin inre styrka.

      30%, som jag nämnde i en annan kommentar, var från ett TV-program om kvinnor i Aghanistan som jag inte längre hittar, men barnafödande är alltså den främsta dödsorsaken för kvinnor i utvecklingsländer. I Afghanistan dör i genomsnitt 6500 kvinnor per 100.000 levande födslar (i en del regioner upp till 7600, och då har det ändå blivit bättre!). 9 av 10 mödrar har förlorat ett barn. Risken att själv dö är 1 på 7 (motsvarande siffra för Sverige är 1 på 6.000). Dessa siffror har förstås ett samband med fattigdom, men de har också ett mycket tydligt samband med kunskap och utbildning för kvinnor är inte automagiskt utrustade med kunskap om hur barnet ska födas fram. Inte ens de mammor som föder sitt fjärde eller femte barn, och som därmed borde veta hur det går till, är på något vis säkra.

      Det är jättefint att folk är nöjda med hur förlossningen gick, prima, och det är väl jättebra om man känner sig stark och peppad efteråt, men jag ser ett enormt problem med att tala om ”naturliga” födslar som något bättre än annat. Det är ett val som man gärna får göra, men det är inte ett val som passar alla och ingen ska bli klassad som att man inte gjort vad som är rätt för det. Personligen tycker jag att det är nedlåtande att tala om naturliga födslar. Nedlåtande mot alla de kvinnor som sätter livet till och nedlåtande mot alla dem som gjort andra val.

      • Att jämföra Afghanistan med de glorifierade naturliga födslarna i Norden känns smått magstarkt för mig, men jag antar att det inte var det du ville göra egentligen. Här är andra delen på storyn jag länkade ovan:

        Känner att det här alltmer börjar likna amningsdebatten och tycker inte att det är värt att strö mer salt i såren. Enda jag ville framföra är att jag tycker att som haft en livsförändrande erfarenhet genom sin förlossning bra kan få glädjas över den, utan att polemisera allt för mycket. Vi har alla med olika föreställningar om både födsel och mödraskap i bagaget, det gör oss inte till bättre eller sämre mödrar för det, utan mödrar på vårt eget sätt. Sjäv tycker jag att det är intressant att höra om ”den naturliga länken” som mina vänner upplevt under sina värkar och förlossningar, och inte får det mig att tänka på alla som dött i barnsäng bara för att de valt den naturliga vägen – och allt har gått bra. På samma gång tänker jag på andra kompisar som ställt in sig på något liknande men där utfallet blev kejsarsnitt. Är glad att båda grupperna är lyckliga mödrar till fullt friska barn idag, naturligt eller ej.

  2. I mina ögon är felet att likställa ”naturligt” med ”bra”. Det finns inget naturligt i att bo i hus som är varma om vintern och svala om sommaren, men nog är det ganska skönt.

    • Det här. VÄldigt mycket det här. Kan vi sluta låtsas som om ”naturligt” vore något bra nu, tack?
      Naturligt: Arsenik, cordyceps, botflugor, svampinfektioner, hjärnparasiter.
      Onaturligt: Medicin, kläder, elektricitet, internet.

      Därmed inte sagt att allt onaturligt är bra eller allt naturligt dåligt. Men man kan för fasen inte motivera något med ”…för det är naturligt”.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s