Kulturkrockar

Om att relatera sig själv

Det finns så många män som säger att om kvinnor inte vill ha uppmärksamhet för sitt utseende så ska de sluta klä sig utmanande. Om en kvinna har en djupt urringad tröja får hon helt enkelt skylla sig själv om männen dreglar över hennes boobs istället för att lyssna på vad hon säger. Är det inte dregeleffekten hon vill ha så får hon skyla sig.

Och det finns en enorm massa saker som är fel med det här tänkandet, med start i uppfattningen att män inte skulle kunna kontrollera sig själva: om det finns hud så måste män dregla över den. Men det som gör mig mest förbannad är alla dessa män som säger till kvinnor att kvinnorna liksom tigger om uppmärksamheten. Och de är många, de där männen. Jag har själv fått höra det hur många gånger som helst i stilen ”det är väl inte konstigt att han hängde över dig när du har den där tröjan på dig” och ”ha inte sånna kläder om du inte vill ha uppmärksamhet då”. Som att männens åsikter och känslor är viktigare än mina och att det är jag som ska anpassa mig. Som om vad jag ska tänka när jag klär på mig är ”vad kommer männen tycka om det här?”.  Som om min hela existens går ut på att relatera mig själv till männen i min omgivning, min existens mäts i männens ögon.

Här har vi ytterligare ett exempel på den där manliga normen, förväntningen att kvinnan ska anpassa sig, och inte minst det superheteronormativa (poäng för långt ord här!) tänket att en kvinna alltid ska relateras till en man – en kvinna är sexig för männen, inte för sig själv eller för andra kvinnor. Så nej. Jag tänker inte ta på mig ansvaret för hur män uppför sig. Och nej. Jag tänker inte skyla mig för att få män att respektera mig. Och jag tänker inte relatera mig själv till män som inte kan kontrollera sin salivavsöndring.

16 kommentarer på “Om att relatera sig själv

  1. det samma gäller ju också mejk och sådant. många män tror att kvinnor mejkar sej och fixar håret för männens skull. så kan de säga att ”du ser nog fin ut i mina ögon trots att du inte har mejk”. så är man som kvinna bara att ”öh, jag vet att du tycker att jag är fin men jag vill liksom ha mejk på mej.” åt tonårstjejer säger man ju också ofta att ”du behöver inte ha mejk, pojkarna gillar nog dej ändå.” men tänk om tjejen bara gillar att ha mejk? för att hon gillar att se ut på ett speciellt sätt? jag fattar inte varför man ska behöva försvara det att man vill se ut på ett visst sätt. fattar inte heller dom som tror att tjejer som ”gör sig fina” alltid gör det för pojkarna. allting kretsar inte runt pojkar/män.

  2. Tack för dina texter! Du levererar varje gång. Jag håller på med en kolumn till lokalblaskan om problematiken med skönhetstävlingar. Är konflikträdd men måste vara beredd på kritik. Försöker få den så bra som möjligt, tack för inspirationen. (Obs plagierar ej :D)

    1. Oj, jag skulle bli jättestolt om jag inspirerade någon! Kör på!

      Och kritik får man alltid, oavsett vad man säger eller gör så finns det folk som tycker att man är en fucktard. Så skriv just sådant som du själv känner att du kan stå för, oavsett vad du tror att andra kommer att tycka om det. Då kan du alltid stå stark i vem du är, och att dig själv är den enda du kan vara.

  3. Jag upplever kvinnor oftare än män är mycket hårdare på att kritisera andra kvinnors klädsel, speciellt utmanande. Men säkert är det främst män som är det fysiska problemet.

    Det är väl klart du inte skall behöva ta på dig ansvaret för män som inte kan uppföra sig. Men det kommer alltid att finnas folk som inte kan uppföra sig. Det är deras fel, men vi andra som måste leva med det. I vårt boobfixerade samhälle är det ett faktum att det finns män som dräglar över exponerade bröst. Det är en följd av utmanande klädsel, men inte kvinnans fel. Det är två olika saker.

    Går jag på dans i napapaita (eller ens åtsittande t-skjorta) så är jag ganska säker på att min mage kommer att få en viss oönskad uppmärksamhet. Det är inte mitt fel folk undviker mig, men det kommer vara en följd av mitt klädval. Går jag och pratar svenska högt en fredagkväll i fel sällskap i centrum så är risken stor att jag får på käften. Det är inte mitt fel, men det är en följd av mitt handlande.

    Ingen skall behöva riskera få på käften. Och enda sättet råda bot på det kan vara att fler pratar svenska på stan. Fler kommer att få på käften. Men kanske det sen börjar anses normalt med svenska på stan och man slutar få på käften? Skall man liksom ta en för laget?

    Sen tycker jag man måste få säga kläder alltid är ett ställningstagande. Det är därför vi drar dem på oss (och för att det är kallt ibland). Säkert finns det många som klär upp sig bara för egen skull, men säkert finns det lika många som klär upp sig för andras skull. Eller för sin egen skull för att uppmärksammas av andra? Det finns liksom ofta en orsak till att vi inte klär upp oss när vi skall sitta ensamma i soffan en fredagkväll… Att sen få fel uppmärksamhet är ju inte roligt.

    Er diskussion om mejk förstår jag inte riktigt. Jag tror inte alls majoriteten av män tror kvinnor till vardags mejkar sig för männens skull. Jag tror de flesta män tror kvinnor mejkar sig för att kvinnor tror det ”hör till”. Då kan en ”Du ser fin ut som du är” komplimang vara blott en komplimang för att man ser fin ut som man är. Kanske mannen tycker kvinnor inte skall måsta klämma in sig i normen att kvinnor alltid skall vara mejkade? Säkert finns det män som inte gillar omjekade kvinnor, men jag har ännu aldrig hört en man säga en kvinna bär för lite mejk. Jag har ändå varit med i några år. 😉 Ibland kan man ta ett vänligt ord som ett vänligt ord, fast man gillar att mejka sig.

  4. Charlotte:

    ”Här har vi ytterligare ett exempel på den där manliga normen, förväntningen att kvinnan ska anpassa sig, och inte minst det superheteronormativa (poäng för långt ord här!) tänket att en kvinna alltid ska relateras till en man – en kvinna är sexig för männen, inte för sig själv eller för andra kvinnor.”

    Ni feministiskt lagda människor är ganska selektiva och ambivalenta om vem kvinnligheten är till för och vem är ansvarig för kvinnligheten. En aning konstigt att denna skönhet är till för kvinnor själva men ändå behöver ni inte bära ansvar för det som tex. i förra söndagens hesari artikel om skönhet.

    1. Det skulle ju kunna vara så att alla ”feministiskt lagda människor” inte tycker likadant, och det är därför du ser det som selektivt och ambivalent. Därför tar jag bara ansvar för vad jag skriver om inte vad de skriver i Hesari.

  5. En annan aspekt är att en kvinnas klädval måste relateras till hennes kroppsform. Jag har en kollega som har väldigt små bröst. Hon kan på jobbet ha tröjor som är urringade med en glipa ner till mellan brösten. Om jag däremot klär mina D-kupor i en tröja där man skymtar början på klyftan mellan brösten så får jag kommentarer…

      1. När jag började jobba som unix-tekniker, d.v.s. inom ett område med väldigt låg andel kvinnor, gick jag avsiktligen in för att ”klä ner mig”. Aldrig kjol, aldrig urringning. Standarduniformen var svarta jeans (inte för tighta), t-shirt, lös väst eller kofta eller något annat som ”jämnade ut” överdelen. Varje gång jag byter arbetsplats får jag återgå till något åt det hållet – om jag inte gör det tar det minst en dag extra innan jag blir accepterad som tekniker. Det är väldigt tröttsamt…

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s