Jag och barnen talar om det där med värde.
Tilda: Och tänk om hela jorden var av guld!
Vilho (rullar med ögonen)
Jag: Men då skulle ju guld inte vara värt så mycket.
Tilda: Vaddådå?
Vilho (rullar ännu mer med ögonen)
Jag: Jo, för om det finns väldigt mycket av det så är det inte värt lika mycket. Guld vore inte värt något om hela jorden var gjord av det. Som luft liksom. Det finns överallt.
Vilho (nickar allvetande)
Tilda: Mäh.
Jag (lite sentimentalt): Som du, Tilda, och som du Vilho. Ni är värda mest i hela världen, för det finns bara en Tilda och bara en Vilho och kommer aldrig att finnas fler.
Vilho: Fast det är bara nästan sant, mamma.
Jag (medveten om att jag uppfostrat en liten besserwisser): Jasså, älskling. Hur menar du då?
Vilho: För vet du, mamma, att den där Justin Bieber han ser nästan precis likadan ut som mig.
Hit och dit och tillbaka igen 
Hahaha, fantastiskt!
Det var en av de där gånger då det på allvar var svårt att inte skratta.
Härligt! Jag tänkte att han skulle säga att det finns andra som heter Viljo och Tilda, men där ser man – det är den vuxnas sätt att tänka. Barns hjärnor är mer oförstörda 🙂
Eller så är barnens hjärnor bortom all räddning för att de relaterar till Justin Bieber… 😉