För tillfället sitter jag och sorterar de bilder jag tog i Linköpings Stiftsarkiv förra året. Och man kan ju kalla medeltiden mörk och trist och bakåt-hell-hole hur mycket man vill, men även uppe i mörkaste Norden, i lilla sketna Skänninge, hade man de mest underbart vackra sigill. Som det här, som år 1413 sattes på ett dokument utfärdat av priorn Hans Benekesson och konventet i Skänninge när konventet utarrenderade två kålgårdar till Skänninges borgmästare, Harald Jönsson.
Hit och dit och tillbaka igen 
Cooooolt!
Hela mitt huvud snurrar av frågor om då och de där människorna.
Jag läste in historia som vuxen eftersom jag inte hade det ämnet i gymnasiet. En kvinnlig lärare som var helt magisk. Jag höll på att aldrig komma hem efter de där lektionerna eftersom vi kunde prata om kvinnor och kvinnors historia tills vi stupade.
Lyllos dig som får hålla på med detta! 😀
Jag vet! Jag blir själv nästan rörd till tårar över vilken oerhörd tur jag har som får göra vad jag gör!