Att sminka sitt barn

Igår skulle Tilda på femårskalas hos en av sina många bästa vänner. Tilda hade redan flera dagar i förväg planerat att hon skulle ha den långa blåa Askungenklänningen och de nya glittriga ”kluck-skorna” (som låter kluck, kluck när man går eftersom de har klack). Dagen innan kalaset målade hon naglarna (verbet för detta är att ”nackla”) och lade fram alla sina saker i prydliga högar. Årets fest, liksom. Enda gången någonsin hennes bästis har femårskalas. Det är stort!

Och så frågade hon mig om jag kunde sminka henne till festen.

Jag är nästan alltid osminkad, men om vi ska bort på fest någonstans brukar jag dra på ordentligt. Inte för att jag tycker att jag måste, utan för att jag tycker att det är kul. Det är en del av det där pirriga förberedandet inför något som man längtar efter; att få träffa sina kompisar, dansa hela natten, glömma den gråa vardagen en stund. Men jag skulle ljuga om det inte också låg en del fåfänga i mitt sminkande. När jag sminkar mig, tar på mig festklänningen, snörar på höga dansskorna med de rosa sidenbanden (oh yeees!) och duttar parfym ger det mig en känsla av att vara redo, att vara förberedd och en attityd där jag är Världens Drottning. Kanske är det ytligt? Kanske är det mänskligt? Jag vet iallafall att jag inte skulle vilja vara utan den där känslan och den där attityden – det där glamorösa jaget. Det är inte samma jag som sitter osminkad, iförd tofflor och gårdagens (okej, okej, jag är inne på dag tre med samma) outfit framför en skärm och skriver medeltida rättshistoria, och det är inte heller ett bättre jag, men det är ett jag som kan komplettera, lätta upp och skapa en större substans.

Allt det här funderade jag på när min dotter med förväntansfulla min, stora blå ögon och sina älskade kluck-skor nonchalant dinglande från pekfingret frågade mig om jag kunde sminka henne. Varför vill hon ha smink? För att vara vacker och värnlös inför pojkar? På ett femårskalas för bara flickor. Knappast. Nej, hon vill ha den där känslan – den där attityden – av att vara helt förberedd på att ta över världen, att träffa sina kompisar och dansa hela natten (eller till kl 19.30 då, i det här fallet). Sminket är en del av det jag som ska på kalas, en del av den ritualen som visar att det inte är vilken dag som helst. Det är den sista delen av hennes prinsessutstyrsel.

Sminket är för henne inte att underkasta sig skönhetsideal. Det är hon för ung för att förstå och smink har aldrig använts som ett nödvändigt ont i hennes närhet. För det är ju så att normer och värden inte är medfödda utan något som vi som vuxna överför till våra barn, ofta som svar på oskyldiga frågor om förhållandena i världen. Hon vet inte vad smink symboliserar förrän någon upplyser henne om det. Och vet ni vad? Jag hade nog inte kunnat svara på frågan varför hon inte skulle få sminka sig.

”Det passar sig inte med smink på små barn” är en lögn. Jag har sminkat dem till katter, tigrar, möss och ninjor otaliga gånger. Så varför inte till prinsessa?

”Du är så vacker ändå, så du behöver inget smink.” Till skillnad från mig själv då, som glatt sminkar mig inför fester?

Det är möjligt att jag är en förkastlig genusmamma, men jag tycker faktiskt inte att det gör något att hon sminkar sig när hon ska på kalas. Om det skickar fel signaler till andra vuxna är det fel på de andra vuxna, för min dotter är samma vilda unge oavsett om hon har smink eller inte och förtjänar lika lite som andra barn att dömas efter ytan. Om det fördärvar henne att hon får leka prinsessa en kväll undrar jag om det hade fördärvat henne lika mycket om hon klätt ut sig till Spindelmannen eller Byggare Bob – om fördärvet kommer av att hon vill föreställa en kvinnlig stereotyp. Och om problemet är att hon härmar vuxna kvinnor skulle jag väldigt gärna vilja veta vad det är för fel på att vara vuxen kvinna. Med största sannolikhet är det ju ändå vuxen kvinna hon är på väg mot att bli. Nej, barn ska inte sminka sig som en del av vardagen och barn ska inte sminkas på föräldrarnas initiativ, men barn som vill klä ut sig till prinsessor med läppstift och kajal är inte sämre än barn som vill klä ut sig till Hulken och bli målade gröna. Vi får inte applicera vår negativa bild av stereotypa kvinnliga uttryck på barn, för då kommer vi aldrig att förändra den negativa bilden.

Så jag sminkade henne. Och så frågade jag om jag fick ta en bild. Men det fick jag inte, för den här outfiten, den var bara till för henne och hennes polare. Bra så.

29 thoughts on “Att sminka sitt barn

  1. Det är det här som är så svårt. Att inte låtasina egna fördomar få råda. Skulle min pojke vilja vara prinsessa skulle mina värderingar om att hansjälv får välja synas utåt. Men då han vill vara poliseller fotisspelare märks inte mina föräldra-ambitioner. Så egentligen är det min egen bild av hurbarnen uppfostras som lider. Det här är spontana tankar i ett kök där köttsoppan puttrar och 2 pojkar leker att lego chimorna är på krigsstigen.

    • Men precis! Jag är mer rädd för vad folk ska tycka om mig och mitt föräldraskap än vad lite smink ska göra för min dotters självkänsla/barndom/och så vidare.

      Köttsoppa… Nu blev jag hungrig! 🙂

  2. Jag brukar säga nej till att sminka min dotter för att jag vet vilket elände det är att få tvätta bort det från ögonen. Så rouge och ögonskugga har hon fått ha på fest, men där går gränsen – ingen kajal eller mascara som kräver makeup-remover inför sänggåendet! 🙂

  3. Om jag skulle ätit/druckigt skulle du sanorlikt haft en läsare mindre och kyrkogården en sten mer. Jag läste smiska istället för sminka. Kom nästan halva texten innan jag upptäckte mitt fel.

  4. Ja, inte är det lätt.

    Men om man nu riktigt vill hårklyva så betyder det ju ändå att för att känna sig fin på en fest så måste en kvinna sminka sig? Och här skiljer det kanske mellan samhällets ”krav” på män och kvinnor. En man behöver inte lacka naglarna och lägga på full krigsmundering för att smälta in på en fest. Å andra sidan så smälter han inte heller in på en fest om han lägger på full krisgsmundering. 😉

    Men var drar man gränsen? Om man accepterar smink som ett måste på fest. Kan man då fördöma någon som tycker det behövs i vardagen?

    Och det är ju klart man måste få sminka sig, fast det hör till den kvinnliga normen.

    Vad spelar det för roll om alla på festen är av samma kön? Ser man inte lite väl simpelt på sexualitet och ger den en för stor roll? Varför blir klädseln ickeacceptabel om det är pojkar med? Kan inte man känna sig lika snygg oberoende av i vilket sällskap man är i? Och nog sänder ju klädsel och smink signaler åt personer av samma kön också.

    Jag tycker visst smink är att underkasta sig skönhetsideal. Hon förstår bara inte det. Hon har väl lärt sig av bl.a. dig att så här gör kvinnor när de går på fest.

    Dock tycker jag barn skall få gå på princessfest och de skall få sminka sig för att känna sig extra fina. Det är vi vuxna som bör ta den här striden, inte våra barn. Dem skall vi försöka låta vara barn så länge det går. Det är på oss vuxnas ansvar att se till de barn som vill gå på princessfest utan glittrig klänning och smink också välkomnas.

    • Men om hon inte förstår att smink är skönhetsideal så kommer hon ju inte att göra den kopplingen förrän någon vuxen gör den åt henne. Skönhetsideal i den där åldern är väldigt, väldigt relativt. Visst håller de på att formas in i de där alltför snäva mallarna, men samtidigt kan de tycka att det är de snyggaste de nånsin sett när någon har blå hud och vingar.

  5. bakpappa – huruvida en man smälter in i full krigsmundering eller inte hänger nog på vilken fest mannen befinner sig på. Själv har jag varit på olika typer av fester, både med och utan någon form av smink på mig och ger blanka f-n i om jag smälter in eller ej. 🙂 Och jo, jag är man. I alla fall enligt min pojkvän. 😉

    • Ja, klart det finns fester var en sminkad man smälter bra in. Ursäkta att jag inte påpekade det.

      Och fint att du ger blanka f-n i om du smälter in eller inte. Jag tror dock majoriteten känner sig lite obekväma om de är fel utstyrda.

    • gigjoe: Så är det! Och jag vet inte hur du brukar göra, men jag brukar åtminstone inte gå på de där festerna där man inte får se ut som man vill. Fester där alla förväntas se ut på ett visst sätt passar helt enkelt inte mig.

  6. Jag tycker att Bakpappa sa det väldigt bra här ovanför! 🙂 Sen tycker jag att det är intressant att följa min snart-treåring och hur han ser på det här med klänningar och kjolar. Han ser det nämligen som prinsesskläder alltid. Virar jag en handduk runt kroppen efter duschen blir han överförtjust: ”mamma, du är en princess!”. Och alla tjejer med klänningar i lekparken ser han som utklädda till prinsessor. Och det gör kanske de själva också? Han har ännu inte kopplat att vi hittills inte sett en enda pojke utklädd till prinsessa (ja, han har själv klätt sig så, men vi har aldrig sett någon annan). Som de flesta andra småbarn älskar han att måla sina naglar eller ‘sminka’ sig (med tuschpennor…) Och om det hade varit så att jag försökt förneka honom det för att han var pojke hade det förstås varit fel. Men det blir ju också fel om man förnekar en flicka det för att hon är flicka och hon då blir för normtypisk. Klart flickor ska få vara prinsessor utan att det ska ses som dåligt!

    • Jag håller helt med! Så länge man kan tänka sig att hylla och försvara en pojkes rätt att klä sig till prinsessa och sminka sig så ska man göra det samma för flickor!

  7. Intressant läsning. Jag är den som nekar min 6-åring smink och använder mig av alla klyschor du nämnde. Ändå sminkar jag mig själv så gott som varje dag. Och klär mig i klackskor etc. Svårt det där!

    • Det är jättesvårt! Men jag tror att det viktigaste är att alla får göra som de själva tycker är bäst. Vill du inte att din 6-åring har smink så ska hen inte ha smink. Svårare än så är det ju inte. Och de har ju tid att sminka sig sedan när de blir bråkiga tonåringar… 🙂

  8. Det här inlägget fick mig att fundera. På varför jag själv tycker att det är fel att sminka barn. (Som du själv påpekar i inlägget tycker jag inte att det är något fel i att sminka dem till tigrar, ninjor och så vidare). Tanken slog mig att det nog kan vara okej beroende på sammanhang. Jag hade känt obehag och varit rädd för barnets skull om jag såg det sminkat på stan, exempelvis. Varför? Min spontana reaktion är: ”Men tänk om barnet drar till sig snuskgubbar!”. Det är mitt största argument, faktiskt. (Nummer två är: ”Men ska flickor verkligen lära sig i så ung ålder att de måste förändra sitt utseende för att vara bra?”, men det argumentet har du redan krossat lite i din text). Men då tänker jag, angående de eventuella ”snuskgubbarna” – blir inte det bara en ytterligare variant av ”slutshaming”, riktad mot barn? Det kan väl inte få handla om hur barnet klär sig, sminkar sig eller piffar upp sig. Det är ju inte DE som gör något fel, de är de potentiella förövarna som bär skulden om något skulle hända.

    Bra inlägg, jag är fortfarande kluven inför detta känslomässigt, men du fick mig att ifrågasätta mina egna tankar.

    • Jag har också haft det där med vuxenvärldens reaktioner som en av de största blockarna. Tänk om någon äcklig person tittar på henne på fel sätt. Men den risken ska aldrig få hämma henne! Det är inte hennes problem, inte hennes kamp och inte hennes ansvar!

      Men svårt är det. Jättesvårt.

  9. Inget fel på smink i sig. Problemet är ju att det ofta handlar om nåt annat, att kvinnors sminkande i grunden är ett uttryck för att leva upp till knullbarhetsnormen.

    Det är skillnad på att bli målad till tiger och på att bli sminkad på det sätt vuxna kvinnor gör för att göra sig fina. Det förra är en lek, en utklädnad, och det senare är att fixa sig efter en norm och ett skönhetsideal. Det senare är precis samma metoder som används av kvinnor för leva upp till knullbarhetsnormen. Jag säger inte att det behöver vara fel att låta sin dotter ha ögonskugga, jag säger bara att det kan va jävligt problematiskt.

    Mitt resonemang handlar liksom inte om att svartmåla det ”traditionellt kvinnliga” utan det handlar om sminkande i form av typ läppglans/kajal/ögonskugga etc är starkt förknippat med ett slags outtalat tvång bland kvinnor att vårda sitt yttre. Därför blir det mer skevt att ungar får mascara än att dom får morrhår.

    Nu blir kommentaren snart för lång så jag fortsätter med ett inlägg istället:
    http://moralfjant.blogg.se/2013/may/mode-och-smink-varfor-jag-avskyr-det.html

    • Jag förstår hur du tänker, och har själv tänkt i liknande banor, och visst är sminkande och all sorts förändring av kroppar i någon mån problematiskt. Men när det handlar om smink (som inte är en oåterkallelig förändring (om man inte har den vattenfasta mascaran jag hade ett tag för satan vad den satt hårt)) rör man sig ändå på ett annat plan, tycker jag. Det är tillfälliga, kontextspecifika förändringar, och så länge det hålls så kan smink lika gärna vara ett sätt att uttrycka identitet som att leva upp till en knullbarhetsnorm.

      Och att tala knullbarhet i samband med femårskalas känns kanske inte helt koscher.

      • Klart smink KAN vara en enbart kreativ grej och inget omedvetet tvång. Men i dom flesta fall är det nog inte så. Och det blir väldigt svårt att skilja ut dom användningarna från varandra. Därför det blir problematiskt att sminka ungar tycker jag. Men samtidigt så blir det ju konstigt att vägra sminka också, för då är det ju som att en säger att sminkning alltid är av ondo – vilket det ju inte alltid är (men oftast).

        Tycker bara inte att vanlig sminkning (kajal, läppstift etc) är jämförbart med att bli målad till tiger. Det är liksom en helt annan grej.

          • Egentligen är det ganska hemskt att klä ut sig till prinsessa betyder lång klänning, högklackat och smink? Inte för att jag nu vet vad som egentligen borde symbolisera prinsessa. Inte för att man väl kan klä ut sig till prins utan att klä upp sig heller?

            Nu menar nu inte att barn inte skall leka prinsessa. Men man kan prata med dem om att prinsessor är mycket annat än kläder.

            Jag antar barnen ser prinsessfest som en sorts maskerad. Maskerad är ofta ett överdrivet förtydligande av stereotyper.

          • Barnet kan ju klä ut sig i stringtrosor, behå och piska också utan att förknippa det med sexighet just där och då liksom, men ändå skulle nog dom flesta inte tycka det var okej. Alltså jag tycker verkligen inte att stringtrosor på barn är lika illa som ögonskugga men menar bara att argumentet vad barnet ser det som kanske inte är så jätterelevant. Och så tror jag ändå att barn fattar mer än vi tror.

            Men jag tänker som bakpappa, ändå värt att låta ungarna klä upp sig på fester om dom vill. Men nog bra att som vuxen vara medveten om frågor kring skönhetsideal och sånt, så att en inte omedvetet uppmuntrar till utseendefixering och att följa skönhetsideal.

  10. Intressanta frågor! Jag brukar aldrig sminka mig, inte heller på fest. Har nog smultit in på alla fester jag hittills deltagit i, också t.ex. då jag var konferencier på en årsfest för 150 pers. (Visst, jag hade lång klänning och håret uppsatt, men inget smink.)

    Jag hade smink några gånger i de sena tonåren, en kompis sminkade mig. Jag kände mig inte snyggare för det och tyckte bara det var besvärligt att tvätta bort det. Efter det har jag haft smink bara på maskerader.

    Jag tycker inte att det är fel att andra sminkar sig, varken kvinnor eller män, vuxna eller barn. Tycker att folk ska få göra som dom vill. Däremot ser jag kanske en risk i att om man från att man är liten blir van vid att alltid sminka sig till fest så kanske man har svårare att låta bli att göra det senare.

    • Jag upplever det precis som du, att det i dagens nordiska samhälle går riktigt fint att vara kvinna och helt osminkad utan att det ses som konstigt. En möjlighet är förstås att det finns en viss skillnad mellan Sverige och Finland, för jag får för mig att smink eller inte är ett betydligt större ställningstagande i Sverige än vad det är här i Finland.

      Och du har nog en viktig poäng i det där med vana: att sminka barn ibland kan vara ok, men det ska inte vara en vana.

  11. Pingback: Smink och sånt… | En pappas memoarer…

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s