Maken lagade milkshake som kvällsmål åt barnen, att sörplas i soffan framför TVn.
Tilda: Yäk!
Maken: Va?
Tilda: YÄÄÄK! Jag gillar inte det här!
Maken: Vaddå då?
Tilda: För det är äckligt!
Maken: Det är ju inte speciellt kul att laga kvällsmål till er alltså. När ni låter så där sen.
Tilda: Du måste laga godare kvällsmål bara.
Hit och dit och tillbaka igen 
I förgår lämnade jag de ”stora barnen” utan kvällsmål framför tv:n, for och natta bebin. Med ord ”sätt er där då och fråga pappan om han kan fixa nåt annat, jag orkar int mera med er”. Jag hade lagat mat, det var yääääääk. Nå, det vr ett nytt recept så jag tänkte vara snäll, frågade vad de vill senare, vad e sånt de sen äter också. ”lingon-råggröt” sa de båda. Det tar ju bara sin lilla timma att koka det så (”bara”), så jag satt igång genast. Gröten blev färdig, och det var, om möjligt, ännu mer yäääk än maten hade varit. ”int ville vi dethär, vi ville havregrynsgröt med kanel på”. Jaha, bebin skriker som galen för hon e trött redan men en havregrynsgröt kokte jag. Kidsen, som ätit lite mellis 2-tiden, smakade på gröten, och tackade, o försvann vidare. Tack kids, tack.
pappan hade tvingat havregrynsgröten in i skitungarna.
Jag borde antagligen laga bättre kvällsbit.
Det är det enda jag fick höra hela helgen. För det första, då barnen hasar sig till matbordet, så ser jag hur de lååångt ifrån tittar vad som är dukat på bordet och säger genast ”neeej, vill int ha detdär”. Frukost: ”neeej, inte KORV på brödet” (fast de alltid vill ha). Lunch: ”va e dethär? neej, jag tycker int om”. Middag: ”äääh, mamma, jag ville ha xxx (fyll i här vad som helst annat än jag lagat)”. Kvällsmål: ”neeej, varför MJÖLK i myslin, jag ville ha jogurt (fast jag just sagt att det inte finns)?! Aj inte jogurt, men inte mjölk helllllääääää”… Puust! Jag tappade nog nerverna några gånger och sa argt ”nu slutar ni, ni har klagat på allt jag gjort idag, tror ni att det är roligt för mig?”… Svaret: ”Förlåt mamma”, men några sekunder senare ”mammaaa, jag vill ändå inte ha dethär”… Aaargh!
Barn alltså. Det är inte så mycket att jag inte vill göra exakt vad de ber om, utan att de ber om något annat om jag ger dem vad de vill ha.