Jag skriver P istället för B.
Jag börjar mina meningar med ”Nå”.
Ordet ”nog” betyder inte längre ”kanske” utan ”helt säkert”.
Jag tycker inte att det är konstigt att vi har en halv meter snö i trädgården eftersom det ”bara är april”.
Jag förväntar mig skinka och ost i min semla.
Jag rynkar knappt på näsan åt att kebabsåsen består av salladsdressing.
Det är lite besvärande när jag inte längre kan skjuta upp det där med att gå till bilen och någon av grannarna är ute på parkeringen.
Jag skulle aldrig få för mig att hälsa på hos någon som jag inte givit ett par dagars varsel.
Sådant som tyder på att jag bott (för) länge i Finland
Hit och dit och tillbaka igen 
Du blir arg om du slipper till att diska
Precis!
Hupsan, det börjar nog (hih) vara allvarligt!
Jag gillar det där med kebabsåsen – Efter 25 år i Finland den här omgången ber jag fortfarande om att få salt och peppar när de i ”korvmacken” undrar vilka kryddor jag önskar – har ännu aldrig fått något av det – och måste acceptera att jag slipper till att äta det stekta ägget utan salt.