Vardagslivet

Eller hur?

Om en unge på gården skrattar åt Tilda för att hon talar svenska, visst får jag skratta åt honom för att han har talfel då?

7 kommentarer på “Eller hur?

  1. Eller så kan du tycka synd om barnstackarn som inte har fått en lika bra språkstart i livet som dina barn. För övrigt kan jag tillägga att jag (av egen erfarenhet) är lite chockad över hur tidigt barnen börjar retas för att de andra råkar ha ett annat modersmål. Men samtidigt glad över att de vuxna som var närvarande såg till att den som retades bad om ursäkt.

    1. Och inte bara om barnet talar ett annat språk! Det räcker att ha ”felfärgs” stövlar (röda på en pojke t.ex), så kan skolbarn skratta åt ett dagisbarn. ”Fel” språk, hyfärg, glasögon, you name it och redan barn som är fyra år gamla vet att de blir mobbade för det i vissa sammanhang. Eller vet att grannen, dvs. kompisen, blir mobbad. Det var schokerande då vi först märkte det. Nu är det ”bara” väldigt ledsamt.

      1. Det där med mobbning är ju bara en så svår fråga och ibland tycker jag att situationen blir onödigt förenklad, t.ex. om vårt barn inte får samma saker som alla andra så finns det risk för mobbning. Men livet är ju inte så enkelt, folk är olika och folk vill ha eller behöver olika saker. Eller man har helt enkelt olika ekonomiska förutsättningar. Och det måste ju få vara okej. Jag inbillar mig ändå att barnen i dagens skola (åtminstone där jag bor) är lite mer ”öppna” för olikheter jämfört med hur det var när jag växte upp. Fast det verkar i och för sig inte gälla om någon (pojke) gillar Justin Bieber… Röda gummistövlar på en pojke är däremot helt okej.

        Det lustiga eller ironiska i situationen som jag nämnde i förra kommentaren är att retstickan/-stickorna bara kunde finska medan det fanns en tvåspråkig person i gänget som blev retat. Det är lite korkat att reta någon som i själva verket kan fler språk än en själv, kan man ju tycka.

        1. Jo, det är ett enspråkigt barn som har retat Tilda också. Och jag har inte skrattat och sagt att han inte ska vara så kaxig innan han lärt sig säga R, men det var i ärlighetens namn min första primitiva tanke.

          Istället sa jag att Tilda kan två språk, och att jag är från Sverige. Det accepterades hyggligt, men tyvärr ses det fortfarande som väldigt konstigt här i trakten att jag talar svenska. Men jag är rätt konstig också, det är jag.

          1. För att förtydliga så förstod jag att du inte hade skrattat och att det var så att säga första primitiva reaktionen. Och det är inget fel att bejaka sin inre konstighet. Ja, så länge den håller sig inom lagens gränser förstås.

            (Sedan lever ens egna barn inte heller som man lär. Sonen hade en finskspråkig lärare för en kurs som hålls på båda språken och jag var jätteimponerad över hur bra svenska läraren ändå talade trots att läraren ursäktade sig lite för att hens svenska inte var flytande, men tillade att de får lära sig svenska och finska tillsammans. Gissa vems son som då svarade: Jag vill inte lära mig finska!)

Lämna ett svar till seaflower Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s