Vardagslivet

Kycklingnytt

Som ni vet dog en av våra hönor (även om omständigheterna är höljda i dunkel). Naturligtvis behövde vi en ny höna för att fylla platsen. Problemet är bara att man liksom inte kan köpa bara en höna för då blir den mobbad. Både jag och maken var därför överens om att det enda riktiga vore att köpa fler, så att de kan hålla ihop. Ja, och kycklingar förstås, för fullstora hönor kostar typ 50 euro styck. Jag tyckte vi skulle köpa tre, när vi liksom ändå var i gång. Min man röstade för två. Jag tre. Han två. Och så vidare in absurdum.

Eftersom jag är en så god och mild hustru lyssnade jag förstås på honom och köpte oss två nya kycklingar. Ulliga, gulliga, underbara små kycklingar! Jag hade nästan glömt hur härliga de är!

20141113-171615.jpg

20141113-171621.jpg

20141113-171627.jpg
Pipis var egentligen barnens kusins höna, så jag köpte en ny till honom också. Han valde den här lilla ljuvliga fluffisen.

Vardagslivet

Skulle jag visst inte. Så det så.

Maken: Well…
Jag: What?
Maken: Well, I just kind of…
Jag: WHAT?
Maken: I know how that house is very important to you.
Jag: Well doh.
Maken: But I kinda feel like it is turning into an obsession.
Jag (väldigt indignerad): What the fk do you mean by that?
Maken: Like you wouldn’t mind selling your kids if it would get you the house.

Historikerns historier · Vardagslivet

Så ska man inte göra – RA style

Det finns en hel del saker man inte får göra på Riksarkivet. Till exempel får man inte äta glass samtidigt som man bläddrar i 400 år gamla böcker. Sånt där finns det skyltar för, om det är så att man inte själv kommer på att det är dåliga idéer. Så finns det massor med saker som man inte bör göra men som man kanske inte kommer på att man inte borde ha gjort förrän det, så att säga, är för sent. Här är några rent hypotetiska saker jag kan tänka mig att man bör undvika.

* Svänga förbi Åhléns på vägen dit och råka köpa på sig så mycket vackra saker att man behöver en hel nyckelknippa för att hålla ordning på alla förvaringsskåp man belamrat. Och två dagar på sig för att frakta allt till hotellet.
* Ta med sig ett block som man behöver riva blad ur. Ljudet av att riva blad inne i forskarsalen ger ungefär samma ödesdigra effekt som att säga ”det ser ut som en bomb” på en flygplats i Texas, fast utan FBI och utan anal probing.
* Nysa. Särskilt om man säger ”nämen så stod det ju inte nyss” efter.
* Lyssna på Biffy Clyro på sin iPhone och inte ha kopplat i hörlurarna riktigt ordentligt.
* Kalla på ansvarig för databasen för att påpeka att det dokument man sitter med inte finns i databasen och att man minsann just ägnat 20 minuter åt att försöka hitta det men nu gett upp. Särskilt om den ansvariga sedan hittar det ”om man bara söker på rätt datum”.
* Göra ovanstående två gånger.
* Försöka vara lite klämkäck och liksom studsa upp ur stolen för att gå och hämta nya böcker om man inte har tagit ur hörlurarna ur öronen. Det finns helt enkelt inte ett graciöst sätt att bli dunkad tillbaka på plats av att öronen sitter fast.
* Potentiellt höra lite fel om hur länge man kunde sitta kvar på kvällen och sedan bli inlåst.

För övrigt måste jag bara säga att personalen på Riksarkivet är så vansinnigt trevlig och hjälpsam, trots att de måste hantera tusentals dumma frågor dagligen!

Kuriosa: Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor.

Vardagslivet

Gammal bil

Här i Sverige har jag till flera medtrafikanters stora förtvivlan puttrat runt i en gammal Mazda. Det tog en god stund innan jag hade ställt om mig till att köra en liksom vanlig bil och inte en sån där SmartCar som vi har hemma. Skillnader jag lärde mig den hårda vägen inkluderar men är inte begränsade till:

* Bilen kommer inte att låsa upp sig själv bara för att jag kommer nära utan man måste både hitta nyckeln och stoppa den i låset.

* I en gammal bil är det där med att växla lite mindre att med växelspaken mellan tummen och pekfingret puffa den rätt och lite mer som att bryta arm med Hulken.

* Bilen synkroniserar inte med min telefon och Spotify utan har en CD-spelare. Som fungerar sporadiskt.

* Om åtta av tio mötande bilar flashar med helljusen betyder det att man inte har lyckats tända bilens ljus. När det bara är två av tio som flashar betyder det att man ska stanna, gå ut, sparka på högra framljuset som glappar och sedan vara försiktig när man stänger dörren så inte ljuset slocknar igen.

* Bilen berättar inte hur kallt det är ute och låter inte mig bestämma hur varmt det ska vara inne i bilen. ACn är på så vis snarare som att lyssna på friluftsmänniskor på crack som förklarar att det minsann inte finns dåligt väder, än en behovsreglerad bekvämlighet.

* En gammal bil låter inte alldeles olikt ett propellerflygplan.

* Det tog mig oroväckande länge att inse att det inte fanns en sjätte växel, men till mitt försvar gick det snabbare än när jag för första gången körde ut på motorvägen med min första lilla ett-år-från-veteranstatus-och-skroten-Volvo och letade efter femman (för många år sedan).

* Med en gammal bil är det inte en bra idé att lite smidigt klämma sig in i en av Sverige miljarder frkn rondeller strax före någon annan för man tar sig från noll till hundra på 1.38 minuter.

* Å andra sidan, om man klämmer sig in före någon annan för att man på fullaste allvar trodde att man skulle hinna gasa upp och någon rent hypotetiskt tycker att det är värt att börja tuta och härja när det inte blev så, ger en gammal bils stadigare ratt bättre chanser att moona från förarplatsen. Rent hypotetiskt alltså.