När man försöker göra historia till ett roligt ämne genom att i vardaglig ton skriva historiska personers levnadsöden i jag-form. Särskilt inte om den sista meningen börjar med ”historiker säger att jag”.
Är man död ska man hålla käft. Det är ett bra rättesnöre, säger den här historikern.
Hit och dit och tillbaka igen 