Jag är emot nyårslöften. Det är inte något personligt. Det är en princip. Men i år tänker jag ändå ge mig själv ett nyårslöfte, annat än mina traditionella ”röka mindre” och ”svära mer” – där det första är betydligt lättare än det andra eftersom jag aldrig rökt i hela mitt liv men svär så att sjörövare vill tillbe mig som Mästarinnan över Det Förkastliga Språket redan innan.
För igår, när Tilda satt vid köksbordet och mumsade i sig morotsmuffins jag bakade innan jag kommit ur morgonrocken, konstaterade hon glatt att jag var som en piga. Det lilla stråk av glädje jag kände inför att hon är bekant med ord som är relevanta begrepp inom historieforskningen dog en effektiv död när Vilho slumpade ner för trappan, satte sig på stolen, tittade på mackan jag gjort i ordning för honom (!) att ta med sig upp för att äta (!!) framför dataspelet han höll på med (!!!) och förkunnade att det var ju himla konstigt att det här på hans tallrik låg en macka med bara skinka när han hade beställt skinka och ost.
Så, mina nyårslöften i år:
1: Röka mindre.
2: Svära mer.
3: Se till att barnen förstår skillnaden på en mamma och en piga på ett djupare plan än det strikt teoretiska.
Bra nyårslöfte!
Vi får väl se hur det går… 😉
Godtagbara löften! Mitt enda är att se mer teater. För att jag vill.
Låter som en bra plan! Säg till någon dag om du vill ha sällskap!
Jepp! Något tag nästa månad? Vad vill du se? Ska vi ta ungarna och gå på Vit?
Jag vet ingenting om teaterscenen, så föreslå något du!
Bra där! 🙂
🙂
Bra föresatser det där… Min tvååring börjar visa oroväckande tendenser på att ge order snarare än fråga. Please! skriker han uppfordrande, som om det skulle göra saken bättre (även om jag blir lite nöjd att han vet att man ska säga så).
Jag tror att man som förälder behöver komma ifrån det där med att det är så mycket snabbare om man ordnar det själv, istället för att se till att barnet gör det.
Aj så bra. Det där ska jag också lova.Perkla mer och betjäna mindre så börjar det nog hända…
Se on saatanan totta, så det så! 😉