Jag vill förstås att Tilda (och Vilho med för den delen) växer upp stark och självständig, med en orubblig tro på sitt eget värde, så det är klart att en liten del av mig blir glad när Tilda sätter händerna i sidan och med eftertryck deklarerar att det är hennes kropp och att det minsann är hon som bestämmer om den.
Men hon fick inte gå ut i bara nattlinnet och nya bootsen i alla fall.
Hit och dit och tillbaka igen 
🙂