Etikettarkiv | Snäll mamma

På toa – mammaversionen

Tilda: Mamma, var är du?
Jag: På toa!
Tilda (utanför dörren): Men mamma, det är ju låst!
Jag (innanför dörren): Jo, jag är på toa.
Tilda: Men när dörren är låst kan ju inte jag komma in!
Jag: Nej, just det. Jag är på toa.
Tilda: Och ingen annan heller!
Jag: Det är lite poängen.
Tilda (med en lätt underton av skräck): Men mamma då är du ju alldeles själv där inne!

Fas 1, att få sitta ensam på toaletten är uppnådd. Fas 2, att få göra det utan att ha en samtidig konversation genom dörren är ännu en bit bort.

Så blir jag inte årets mamma i år heller

I dag skulle jag komma till Vilhos skola för att han skulle på hälsogranskning. För det första var jag 10 fashionabla minuter sen. Dessa 10 minuter förlorade jag när jag insåg att jag måste duscha innan jag går ut. När jag kom ut till bilen (med hårborsten i väskan och den välgenomtänkta planen att jag skulle borsta håret medan jag körde till skolan) och såg mig i backspegeln var det inte en trevlig syn. Sminket som jag inte tagit bort i går kväll hade bara till hälften runnit av i duschen. Den fantastiskt bra eyelinern jag har (sitter som berget!) hade så smått börjat lösas upp och låg i prickar (som också satt som berget) runt ögonen. Mascaran hade runnit ner och kantade påsarna under ögonen.

Eftersom jag redan var sen var det bara hoppa in i bilen och försöka tänka att skolsyster säkert frågar alla föräldrar om de har drogproblem och inte bara de som är sena till hälsogranskningarna och ser ut som Courtney Love en söndagsmorgon. Så kom jag på den lysande idén att jag skulle veva ner rutan och ta regnvatten från utsidan av bilen och tvätta rent ansiktet med. Medan jag körde. Det hade säkert fungerat bättre om bilen varit ren, vilket den efter några månader på höstiga lantvägar om sanningen ska fram kanske inte riktigt var. Därefter försökte jag skrubba bort leran och sminket med mitt blöta hår. Det gick inte heller jättebra. Så jag borstade håret och försökte de sista hundra metrarna till skolan frenetiskt skrapa bort smink och smuts. De ställen som därefter inte var sminkprickiga var rödrandiga. På något vis kändes det jävligt zen.

Och sedan fastnade tuggummit som skulle dölja att jag inte hade borstat tänderna på min torra underläpp när jag skulle presentera mig för skolsyster. Tur att allt var som det skulle med mitt begåvade vackra barn. Jag hade nog inte fått många poäng.

Jag bestämmer över min egen kropp!

Jag vill förstås att Tilda (och Vilho med för den delen) växer upp stark och självständig, med en orubblig tro på sitt eget värde, så det är klart att en liten del av mig blir glad när Tilda sätter händerna i sidan och med eftertryck deklarerar att det är hennes kropp och att det minsann är hon som bestämmer om den.

Men hon fick inte gå ut i bara nattlinnet och nya bootsen i alla fall.