I dag skulle jag komma till Vilhos skola för att han skulle på hälsogranskning. För det första var jag 10 fashionabla minuter sen. Dessa 10 minuter förlorade jag när jag insåg att jag måste duscha innan jag går ut. När jag kom ut till bilen (med hårborsten i väskan och den välgenomtänkta planen att jag skulle borsta håret medan jag körde till skolan) och såg mig i backspegeln var det inte en trevlig syn. Sminket som jag inte tagit bort i går kväll hade bara till hälften runnit av i duschen. Den fantastiskt bra eyelinern jag har (sitter som berget!) hade så smått börjat lösas upp och låg i prickar (som också satt som berget) runt ögonen. Mascaran hade runnit ner och kantade påsarna under ögonen.

Eftersom jag redan var sen var det bara hoppa in i bilen och försöka tänka att skolsyster säkert frågar alla föräldrar om de har drogproblem och inte bara de som är sena till hälsogranskningarna och ser ut som Courtney Love en söndagsmorgon. Så kom jag på den lysande idén att jag skulle veva ner rutan och ta regnvatten från utsidan av bilen och tvätta rent ansiktet med. Medan jag körde. Det hade säkert fungerat bättre om bilen varit ren, vilket den efter några månader på höstiga lantvägar om sanningen ska fram kanske inte riktigt var. Därefter försökte jag skrubba bort leran och sminket med mitt blöta hår. Det gick inte heller jättebra. Så jag borstade håret och försökte de sista hundra metrarna till skolan frenetiskt skrapa bort smink och smuts. De ställen som därefter inte var sminkprickiga var rödrandiga. På något vis kändes det jävligt zen.

Och sedan fastnade tuggummit som skulle dölja att jag inte hade borstat tänderna på min torra underläpp när jag skulle presentera mig för skolsyster. Tur att allt var som det skulle med mitt begåvade vackra barn. Jag hade nog inte fått många poäng.