I min ungdoms dagar träffade jag en servitris som hade serverat när kungafamiljen (och tydligen några andra också) kommit på middag i närheten av min hemstad. När prins Carl Philip bad om ett glas vatten var det just hon som fått den stora äran att leverera glaset och hon hade hållit om det ordentligt med båda händerna så att hon efteråt kunde säga att prinsen rört vid hennes hand – sak samma om det var för att han var tvungen att bända loss glaset. Därefter har jag förstått att den som känner riktigt coola typer själv blir lite coolare. Det är ”jag och Bindefeldt” hit och ”min fasters mosters katt och Obama” dit.
Men idag, just nu, är jag tamefan coolast.
Dom ba’ ”seru han känner ALLA” och ”mäh han har fått fredspris” eller ”men fattaru kunglighet”. Och jag ba’ MEN HAR HAN BYGGT EN DOMKYRKA I LEGO KANSKE?
Hit och dit och tillbaka igen 
Ha! Jag stod intill Prins Carl Philip vid fiskdisken i Lunds saluhall!
Han är för övrigt väldigt kort. Väldigt.
Jag kan också tillägga att ena sonen (22) bad att vi skulle ta med hans lego när vi besökte Uppsala (där han pluggar) nästa gång. Det verkar vara en leksak som aldrig går ur tiden.
Awww! Rörde du vid honom? #creepy
Lego är underbart!
Gud nej! Jag vet inte om han hade överlevt det. Jag hade garanterat inte gjort det med tanke på livvaktens storlek…
Bilden jag får framför mig nu alltså… 🙂