Könsneutrala leksakskataloger – snart ramlar väl himlen ner också

Efter att svenska leksakskataloger med genustänk spridits över världen höjs det röster för att det är indoktrinering av oskyldiga små barn. I katalogerna ser man nämligen exempelvis små flickor som leker med vapen och små pojkar som leker med dockor. Och det är intressant att män tycks kasta sig in i den här diskussionen med sällan skådad entusiasm, även i samhällen där pappaledighet knappt existerar och där kvinnor förväntas sköta barnen enväldigt, bara för att katalogerna visar pojkar som leker med dockor. Varför kommer protesterna mot just att pojkar leker med dockor? Är föräldrar i dag faktiskt på riktigt rädda för att barn som får leka med vad de vill ska bli homosexuella och att världen ska gå under?

Protesterna mot att pojkar leker med dockor är åt helvete fel av många orsaker och visar med all önskvärd tydlighet hur viktigt det är att ha lite genustänk – att tänka utanför lådan. För det första är det så oerhört tragiskt att det finns folk som vill hindra små pojkar att leka som de vill, bara för att de är pojkar. Samma problem finns inte för flickorna, eftersom mannen är norm och det är bättre och mer accepterat att göra de där manliga grejerna oavsett kön än tvärtom. För det andra är dockor ett utmärkt sätt att förbereda barn på att ta hand om och vårda både kommande småsyskon och egna barn när de blir större. Ett av de tveklöst största jämställdhetsproblemen i hyggligt jämställda länder som Sverige och Finland är att pappor inte får delta i sina egna barns uppväxt på samma villkor som mammorna och att pojkar som vill leka vårdande lekar inte skulle få göra det är knappast något som kommer att göra något bättre, om vi säger så. För det tredje får jag spel när folk kommer dragandes med myten att pojkar som leker med dockor blir gay. Om vi nu bortser från att det är synnerligen beklagligt att någon kan titta på sitt lekande barn och tänka att det säkert är något allvarligt fel på barnet för att det leker med leksaker nischade mot det motsatta könet – istället för att till exempel älska barnet villkorslöst – finns det inga belägg för en sådan koppling.

Men visst finns det problem med leksakskatalogen, till exempel det att man låter en liten flicka posera med vapen. Problemet är dock inte att man gör det med en genusneutral touch och att det är en flicka istället för en pojke, utan att det är ett barn med vapen. Det skulle vara betydligt viktigare att diskutera än det självklara i flickors och pojkars rätt att leka över gammalmodiga könsgränser.

I svensk press har de negativa kommentarerna fått betydligt större genomslag än alla de positiva reaktioner som också kommit (och som fyller både Twitter och Facebook), kanske för att det på något vis har ett större nyhetsvärde. På radio här i Finland hörde jag för ett par dagar sedan att ”en sådan katalog knappast skulle funka här” och undrar vad man menar med det. Jag är nämligen övertygad om att det är betydligt fler som kommer att gilla att det finns kataloger med leksaker för barn – snarare än för pojkar och flickor – än sådana som kommer att låta bli att köpa en docka till sin flicka som de alltid har gjort bara för att det är en pojke som leker med den i katalogen. En könsneutral leksakskatalog begränsar inte antalet konsumenter, utan ökar det. Vill man inte förändra sitt sätt att tänka, eller om ens barn helt enkelt vill leka enligt traditionella mönster, kommer en neutral katalog inte att förändra något. För oss som tycker att det är viktigt kan just en sådan katalog vara avgörande för från vilken av alla de leksaksaffärer man väljer att införskaffa leksakerna, även om leksakerna man faktiskt köper kanske är de samma.

Och de som nu skriker om att barnen indoktrineras kommer alltid att hitta något att skrika om. Av erfarenhet skulle jag vilja påstå att de inte är den toleranta, förlåtande och nöjda typen. Det är förresten just sådana typer som jag aldrig kommer låta bestämma vad mina barn ska leka med.

14 tankar om “Könsneutrala leksakskataloger – snart ramlar väl himlen ner också

  1. Kära Charlotte – Bilder ur livet – icke vetenskapligt styrkta iakttagelser. I längden är det aldrig du som kommer att bestämma över vad dina barn vill leka med – Det är dessvärre marknadskrafterna och dessas stereotypa flick- och pojkroller, som har tagit på sig detta.. Glöm aldrig den s.k. socialisationsprocessen.
    Min äldste son (nu 48) hade som åttaåring ett par kompisar hemma. Plötsligt kommer han ut i köket, ”Pappa, killarna undrar varför jag inte har några bilar”, tidigare hade han aldrig visat något sorts intresse för slika ting. Vi inhandlade 5 ”corgibilar” och balansen var återställd Han tog inte körkort förrän han fyllt 40). Hans något yngre syster hade samma upplevelse – Inga barbiedockor-. Sonen är numera trebarnspappa och en SEO-wizard, dottern förestår ett större kvinnohus i Danmark och sliter med krossade barbieflickors vuxendrömmar (gift med en gammal ”besitzer” och mamma till två fantastiska pojkar).
    Alltså lite kan vi som föräldrar bromsa och styra, men vi klarar inte ensamma av ”marknadskrafterna” vi klarar det inte som vuxna – varför skulle vi klara av det för barnen?

    • Fast det är väl ingen ursäkt för att sluta rösta med fötterna på de företag man tycker är bra?

      De två gånger jag bett BR:s mycket proffsiga personal har de enbart frågat mig om barnets ålder och intressen och inte sagt ett pip om kön. Bara demonstrerat bilbanor, dockor och spel för den tänkta åldersgruppen. Och de som vill fortsätta tänka i rosa och blått slipper få sina cirklar rubbade. Heja nytänk och att företagen signalerar frihet att välja!

    • Jo, de lär sig förstås massor under socialiseringsprocessen, och jag tycker att man som förälder har ett visst ansvar att hjälpa sitt barn att liksom ”passa in”. Men samtidigt är det för mig helt grundläggande att barnen får leka med vad de vill (utom skjutvapen, det köper jag inte), oavsett om det sedan är Tilda eller Vilho eller ingen av dem som vill leka med dockor. För jag tycker som Jenny, att sånna bra idéer som BRs här, det ska man stöda om man tycker att det är bra idéer, och det kommer att göra skillnad.

  2. För mig får barn leka med vad de vill, det är inte leksakerna som gör könet utan könet (och det personliga intresset) som gör leksakerna.

    Men den här katalogen är extremt tramsig, av flera skäl. För det första är den inte könsneutral, utan har bara vänt på könen. För det andra är den, likt Saudiarabiens Ikea-katalog, photoshoppad till att se ut som den gör.

    Med andra ord – Anpassad till de lokala sederna i Feminismens Saudiarabien.

      • Skillnaden är att denna katalogen, precis som IKEA-katalogen, är photoshoppad till den grad att den kan beskrivas som ‘Terjad’. Gick det inte att få tag på flickor som såg lyckliga ut över att leka med leksaksvapen och motorsågar?

        A comparison between this year’s Toys R Us catalogues in Sweden and Denmark, where Top Toy is also the franchisee, showed that a boy wielding a toy machine gun in the Danish edition had been replaced by a girl in Sweden.

        http://www.thelocal.se/44628/20121124/

        • Jag håller inte med om att den är photoshoppad ”så till den grad”. Enligt den länken du själv anger rör det sig om att man shoppat in flickan med vapnet (där det var en pojke), tagit bort en flicka från Hello Kitty-sidan, låtit flickan som höll dockan bli en pojke och bytt färgen på ett barns tröja. Fyra ingrepp (varav åtminstone det sista är försumbart) på hur många sidor?

          Jag tycker inte att man kan jämföra den här photoshoppingen med den som gjordes i IKEA-katalogen alls. Det Top Toy gjort är att visa på mångfalden som de facto finns (för det finns faktiskt gott om flickor som gillar att leka med vapen och pojkar som gillar att leka med dockor – jag känner flera förutom mina egna barn) istället för att radera representanter för femtio procent av befolkningen.

  3. Det jag tycker är roligt är att de som nu talar om att katalogerna ”indoktrinerar” barn också implicit går med på att katalogerna tidigare indoktrinerat barn åt andra hållet. Man kan liksom inte påstå att katalogerna bara har verkan i det ena fallet. Eller ja, det kan man väl, men det är ju rätt dumt.

  4. Jag tycker att katalogen är ett steg framåt men problemet är ändå att leksakerna i sig är så himla könskodade och enkelriktade, i synnerhet de för lite äldre barn. Jag är knappast den enda föräldern som blir illamående av att kliva in i en leksaksaffär och se den rosa dockexplosionen på vänstra sidan av butiken och den blåa monsterbilexplosionen på högra sidan (som det exempelvis är i Casagrande i Åbo).

    • Du är absolut inte ensam om den känslan! Jag vill ge barnen en ärlig chans att titta på ALLA leksaker och välja något de tycker passar det de vill leka, inte något som står på rätt hylla.

  5. Några saker –
    Jag har först och främst alltid problem med att förstå det här med att man måste lära barn om ”könsneutrala lekar”, eftersom jag själv lekte både med dockor (”vårdande lek”?) och vapen då jag var liten (jag hade även en period då jag gillade att klä mig i klänning). Det resulterade varken i att jag blev desto mer barnkär eller vårdande (jag vill inte ha barn) eller krigsivrare (jag genomförde civiltjänst). Min personliga slutsats är då att det måste finns starkare faktorer än leksaker som formar en person till vad man senare blir.

    Jag långt ifrån övertygad om att leksakskataloger riktar sig till barn utan är mer till för föräldrarna som ”hjälp” i julshoppingen. Jag undrar om det i den åldern är för sent att förändra inramat ”könstänkande”.

    Jag är inte alls övertygad om att det ens behöver finnas bilder av barn i en leksakskatalog. Vill man göra den könsneutral – sätt då bara in bilder av produkterna. Jag hade inte ens märkt att det fanns människor i den senaste ikea-katalogen då jag läste att Saudiarabien hade tagit bort dem (jag räknade faktiskt senare och det visade sig finnas ungefär 50 bilder av kvinnor/flickor*)

    *Och några färre men i stort sett lika många män

    • Hade det inte varit för att det är så svårt att få igenom ironi och sarkasm över nätet hade jag velat svara så här: ”Du tror inte att det faktum att du nu inte vill ha barn eller flickvän är en effekt av att du lekt med dockor och blivit homosexuell utan att du märkt det?”. Men eftersom jag inte känner dig och därmed vet om du skulle kunna ta det som ett kul skämt låter jag bli.

      Så: Liksom du tror jag att det finns starkare faktorer än leksaker som formar personer, men alla bäckar små, liksom. För en del är leksakerna en viktig del av utvecklingen, för andra en mindre viktig del, men för alla är det i någon utsträckning träning inför vuxenlivet att leka.

      Mina egna barn vet vilket kön de tillhör och identifierar sig med andra av samma kön. Till exempel trodde inte Tilda på mig när jag sa att flickor visst kan vara brandmän innan vi såg en livslevande brandmanskvinna. Det är också främst barnen som tittar i leksakskatalogerna och väljer sedan leksaker bland annat utgående från vem som leker med dem på reklambilderna. För mig som förälder är det skönt att slippa tjatet om att man inte kan önska sig det eller det för att det är bara för pojkar/flickor, genom att kunna säga att men titta nu här, pojkarna och flickorna kan leka med det här tillsammans.

      Och jag håller helt med om att man kan ifrågasätta om man verkligen behöver bilder av barn som leker med sakerna i katalogerna.

  6. Ping: Exempel, hur ordet terja används [sida 19] | terja: Ett NYTT svenskt ORD

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s