Jag hade tänkt skriva om Pinker idag. Men istället slogs jag av hur lycklig jag är som får göra vad jag gör och vara där jag är och så blev det ett otillbörligt sentimentalt inlägg om hur mycket jag gillar genus och som skulle kunna ha fortsatt rätt länge till med hur mycket jag tycker om kattungar, rosendoft och fred på jorden.
Och så kände jag mig så där mild som min högt vördade älskade make säger att jag aldrig är.
Men när jag sedan tittar på rubriken i mitt sentimentala lyckoskimrande inlägg läser jag varje gång ”Varför jag gillar anus”.
Hit och dit och tillbaka igen 
Nice one…
Jo, jag är väldigt stolt.
fattar inte att jag inte hittat hit förrän nu. men nu är jag här för att stanna.
Hjärtligt välkommen! Det var ett inlägg om varför jag gillar anus som gjorde det, va?
Äsch jäklar! Genus. Jag menar GENUS.
du menade anus.
Jag tänker inte erkänna nånting.