Historikerns historier

Det här med rabiata feminister

Du kallar mig rabiat feminist. Det är första gången någon gör det. Först skrattar jag så att det sprutar te ur näsan. Sedan blir jag förbannad. Förutom att det visar att du känner dig berättigad att uttala dig om mina personliga preferenser utan att ha en aning om vem jag är visar det också en oförskämdhet i genusdebatten. Kalla någon rabiat feminist och du har vunnit. Grattis liksom. Poäng till dig.

Saken rörde historisk forskning om män. Jag menade att den historiska forskningen har varit centrerad kring män för att tidigare historiker har sett de områden där männen var verksamma som de enda som drev samhället framåt, åtminstone fram tills kvinnoforskningen introduceras på 1960-talet. På uppmaningen att bevisa detta tog jag en bok hur min bokhylla – den sista delen av Almquists Världshistorien från 1924 – och räknade lite snabbt hur många man valt att visa porträtt av. Boken har, förutom andra illustrationer, hela 54 porträtt. Av dessa är det en enda kvinna (änkekejsarinnan av Kina). Du svarar att jag inte bevisar någonting genom att räkna bilder i någon gammal bok. Nä, kunde jag visa forskning som bevisar min poäng?

Så jag tar ut en annan bok ur bokhyllan. Antologin Kvinnohistoria där redan första kapitlet behandlar just den problematiken jag lyft fram. Men då säger du att det inte är riktig forskning eftersom det är genus och därmed per definition underkänt som ovetenskapligt. Jag får höra att jag klänger mig fast vid min Bibel. Den där antologin är skriven av nio synnerligen premierade och kompetenta forskare som idiotförklaras ohörda. Visste du det? Vet du hur många år av hårt arbete och hur mycket ackumulerad kunskap du förkastar utan att ens förstå det själv?

Jag vet, jag borde inte bry mig. Men vet du vad? Det gör jag! Inte för att du kallar mig rabiat feminist, men för att puckon som du tillåts förstöra en oerhört viktig debatt. Alla vi som jobbar med historia, som arbetar hårt och många kvällar och helger, som kanske sliter med att balansera familjeliv och jobb, som har samma problem med att få vardagspusslet att passa som alla andra, vi ser folk som du och tänker: nej tack. Fuck if I care. Vill du häva ur dig skit får du stå själv.

Och den verkliga förloraren är debatten. En debatt som kunde få ett helt annat djup om vi som faktiskt har historia och forskning som arbete skulle bli hörda. Jag menar inte att du ska svälja allt, absolut inte. Men smaka innan du spottar. Som du beter dig nu har jag mer utbyte av att diskutera hur man ska klä på sig vinterkläder med min treåring.

11 kommentarer på “Det här med rabiata feminister

  1. Halleluja på det! Det finns många idioter här i världen.

    När jag läste in gymnasiehistoria på kvällstid hade jag en kvinnlig lärare. Underbart! Henne hade du gillat. Jag hade just läst några böcker om kvinnohistoria och gjorde en redovisning jag sent ska glömma. Eller rättare, jag var så nervös att jag inte har en aning om hur jag tog mig igenom alltihop men hela klassen var helt tagen. Inte av mig då, men över det faktum att ingen av dem någonsin hört talas om att det fanns en parallell historia. Den om kvinnors liv.

  2. Ja, det var ju en intressant upplevelse att bli kallad pucko. Tack för det! För jag antar att det är jag som är puckot. Jag har däremot inte utnämnt dig till rabiat feminist. Inte heller en del av dina andra påståenden känner jag mig träffad av. Jag nöjer mig med att du kallar mig pucko. Men vad vet du egentligen om mig? Ingenting. Du anser dig tydligen vara så mycket kunnigare än jag i historia. Hur vet du det?
    Låt mig berätta följande för dig. Jag är fil mag. Jag har läst historia, språkhistoria, litteraturhistoria, idé- och lärdomshistoria, musikhistoria och konsthistoria vid Uppsala universitet.
    Jag noterade till min förvåning att du i ett inlägg skrev att ”I den historia som skrevs innan 1960-talet förekom i princip bara män eftersom man skrev om politik, ekonomi och juridik.”
    Det är ett magstarkt påstående. Det är ett svepande och grovt generaliserande påstående. Detta omdöme innefattar all historisk litteratur som skrevs fram till sextiotalet, observera det! Förmodligen gäller det också litteratur på främmande språk, för när jag läste historia var en hel del av litteraturen framför allt på engelska. Det är ovanligt att man i den akademiska världen överhuvud taget uttrycker sig så kategoriskt. Mycket ovanligt. Och olyckligt.
    Eftersom jag läst en hel del historisk litteratur både före, under och efter min utbildning som inte överensstämmer med detta ditt påstående hade jag invändningar. Jag bad dig belägga ditt påstående. Du återkom då med en bildräkningsövning i ett uppslagsverk. Ja, tydligen tycker du att det är ett relevant belägg, men tyvärr är det inte det när man uttalar sig så generellt som du gör.
    Kom ihåg: Du påstod inte att bilderna i en bok nästen enbart föreställde män. Du påstod faktiskt att ALL historisk litteratur före 1960 i princip bara handlade om män.
    Därefter hänvisade du till en antologi. Du menar att jag ”idiotförklarar” nio synnerligen premierade och kompetenta forskare. Ja, om de verkligen hävdar det som du från början gör, att ”I den historia som skrevs innan 1960-talet förekom i princip bara män eftersom man skrev om politik, ekonomi och juridik.” så måste jag tyvärr göra det. Tror du på fullt allvar att jag inte vet vad jag vet? Har jag totalt missuppfattat det jag läst under och efter min studietid, varav en hel del varit litteratur av det slag du så svepande dömer ut?
    Under resans gång har du tydligen själv upptäckt att du uttryckt dig väl kategoriskt. Du modifierar så att ”världshistorien i “allmän historia” i uppslagsverk från början av 1900-talet visar huvudsakligen män.”
    Man ska vara försiktig med vad man säger som historiker. Svepande allomfattande omdömen ska man undvika allra helst om man är mån om en konstruktiv debatt. Att döma ut den som har invändningar till ett pucko lär heller inte underlätta.

    1. Problemet var inte bara du, utan Pether och flera andra. Ni ber mig bevisa vad jag säger men förkastar alla bevis.

      Så igen; motbevisa mig! Ge mig ett exempel på forskning av idag som visar att historieskrivningen innan 1960-talet i princip handlar om män. Ge mig ett exempel på den litteratur du säger att jag dömer ut.

      ”Du modifierar så att ‘världshistorien i “allmän historia” i uppslagsverk från början av 1900-talet visar huvudsakligen män.’ ”

      Nope. Jag menar fortfarande att historieforskning innan 1960-talet i princip bara handlade om män. Kan man hitta några få kvinnor? Jodå. Är de undantag från den allmänna historien? Jepp.

      Och man ska absolut vara försiktig med kategoriseringar och generaliseringar, men här talar vi om huvuddrag i många hundra års utveckling.

  3. Ingen trovärdig historiker skulle vara beredd att hålla med dig i ditt ursprungliga påstående. Ingen trovärdig historiker skulle använda den metod du använder för att styrka din tes. Om man påstår något så enkelspårigt om hela den väldiga textmassa som skrivits i detta ämne fram till 1960 måste man faktiskt ha mer på fötterna än du har. Det är ett enastående åtagande, även om du nu återigen försiktigt (och trots att du nyss förnekat det) modifierar ditt ursprungliga påstående.
    Dina uppmaningar i ditt senaste inlägg kan jag inte följa. Jag har inget att säga till stöd för din tes. Varför skulle jag ha det?

    Mer finns inte att tillägga.

  4. Jag visade ju just på en bok där åtminstone nio trovärdiga historiker styrker vad jag säger, och jag skulle kunna visa betydligt fler. Det är nämligen helt allmänt accepterat. Det Pär gjorde i sitt inlägg var att ”lägga pussel” för att hitta männen i historieforskningen för att de på något vis skulle ha varit glömda. Det är helt befängt.

    Och jag skrev fel (vilket du säkert kunde lista ut). Om jag rättar det och skriver så här då: motbevisa mig! Ge mig ett exempel på forskning av idag som visar att historieskrivningen innan 1960-talet inte i princip handlar om män. Ge mig ett exempel på den litteratur du säger att jag dömer ut.

  5. Ditt påstående är:
    1. I den historia som skrevs innan 1960-talet förekom i princip bara män.
    2. Man skrev bara om politik, ekonomi och juridik.

    Nu frågar jag:
    1. Finns det i antologin, kapitlet ”Vad är kvinnohistoria?” en förteckning över de historiska verk och publikationer som funnits tillgängliga i Sverige från låt oss säga 1860 till 1960?
    2. Framgår det att författaren gått igenom samtliga dessa verk?
    3. Finns det någon löpande redovisning av specifik kurslitteratur i ämnet historia vid olika universitet? Analyseras den med utgångspunkt från dessa påståenden?
    4. Redovisas den metod som använts när författaren, som du säger, kommit fram till att endast män behandlas i dessa verk.
    5. Redovisas den metod som använts när författaren, som du säger, kommit fram till att endast politik, ekonomi och juridik behandlas i dessa verk.
    6. Finns det någon statistisk redovisning verk för verk?
    7. Om svaret är nej på samtliga dessa frågor: Redovisar författaren referens till någon annan författare som gjort en sådan utredning?

    Jag har på känn att svaret på samtliga dessa frågor är nej.
    Om jag då förhåller mig skeptisk till påståendet innebär det inte att jag ”idiotförklarar” ”nio synnerligen premierade och kompetenta forskare”. Det innebär att jag med utgångspunkt från egna iakttagelser (eftersom jag läst historisk litteratur på universitetsnivå som faller inom ramen för den tidsperiod som åsyftas) intar en normalt, på vetenskapliga grunder, skeptiskt hållning till denna utsaga. Min skeptiska hållning beror på att mina iakttagelser, som jag gjort i vaket tillstånd, inte överensstämmer med de iaktagelser du redovisar från kapitlet ”Vad är kvinnohistoria?” i antologin ”kvinnohistoria”.

    Så ligger det till. I all vetenskap kan man forma teorier. Man måste också vara beredd att verifiera dessa teorier. Om någon säger: Om jag tar upp en sten i min hand och släpper den, kommer den att stiga rakt upp i luften och försvinna. En pesron har faktiskt gjort jusrt detta och sett att stenen tvärtom faller mot marken. Självfallet invänder denna person då och kräver att påståendet ska verifieras. Såhär förhåller det också med ditt påstående som jag spaltat upp i två punkter. När jag invänder säger du att författaren till kapitlet ”Vad är kvinnohistoria” påstår det. Eftersom jag gjort andra iakttagelser när jag läst historisk litteratur duger inte det.

    1. Texten i antologin är en översikt. Mitt förslag är att du läser den själv. Jag håller inte med om alla de saker författaren tar upp, men huvuddragen är helt riktiga.

      En skeptisk hållning är förvisso bra, men om du ber mig verifiera det jag säger med forskning för att det inte stämmer överens med din syn och jag tillhandahåller forskning förutsätter jag att du kan backa upp dina uttalanden på samma sätt. Du har fortfarande inte gett mig något lästips om att historieskrivningen innan 1960-talet inte i princip handlade om män.

      I ”Women’s history in global perspective” (volym 2, s. 1) står att läsa om de olika volymerna att de är en del av ”the evolution of women’s history since the 1960’s and many authors of these chapters were pioneers in that devolopment”. Introduktionen är på många vis en bra sammanfattning av utvecklingen. Resten av kapitlen är skrivna av flera av de framstående forskare som var med när kvinnor på riktigt började ses som en del av den historiska utvecklingen.

      Läs också om Annales, Marc Bloch och la lounge durée där skiftet från fokus på politik, ekonomi och juridik mot socialhistoria och en ny syn på ekonomi är mycket tydligt i början av 1900-talet..

  6. Oj! Missade ditt svar.
    Låt mig sammanfatta! Du menar att jag inte riktigt förstått den litteratur jag läste när jag läste historia. För att jag rätt ska förstå vad jag läst bör jag ta del av litteraturen du listar i ditt förslag ovan.
    Tja, vad ska man säga? Kanske ska man citera dig: ”En skeptisk hållning är förvisso bra…” men när du går så långt att du ifrågasätter det jag de facto läst, och det du troligen inte läst, då går det nog lite för långt. Enligt examinatorn hade jag också förstått det jag läst.
    Gudars skymning!

    1. Men om du har läst, och förstått, och examinatorn tyckt att du gjort det bra, kan du inte då ge mig ett lästips med forskning som stöder det du säger? Jag har presenterat forskning som stöder det jag säger, precis som du bad.

  7. Omvänd bevisbörda, menar du? Allvarligt talat: det var ju du som kastade fram påståendet.
    Lästips? Det är i själva verket väldigt enkelt. Begär ut litteraturförteckningen för kurserna upp till trebetygsnivån vid historiska institutionen vid Uppsala universitet från (jag ska vara generös) 1945 fram till 1960. Läs igenom och kontrollera noggrant om några kvinnor nämns i denna litteratur.
    Se också om andra områden än politik, ekonomi och juridik behandlas.
    Tyvärr kommer denna genomgång att visa att ditt påstående är alltför kategoriskt.
    Tänk vad lätt det är att hemfalla åt förenklingar när man talar om sådant man själv inte sett, hört eller upplevt. Vad sägs om detta:
    Under slutet av sextiotalet gick alla kvinnliga studenter i Uppsala omkring i näbbstövlar och palestinasjal. De manliga studenterna köpte sina skor på Arbetarboden och klädde sig i blåställ. Alla var extremt radikala, KPMLr-are, och alla stod de och sålde Vietnambulletinen utanför Forum på lördagarna. Och i historieböckerna skrev man bara om politik, ekonomi och juridik. Kvinnor förekom överhuvud taget inte i dessa texter.
    Så enkelt det är att förenkla. I vetenskapliga sammanhang dock högst olämpligt.
    PS. Om du tycker det är mödosamt att plöja igenom kurslitteraturen enligt ovan, kan du pröva en plan B. Redovisa då ett verk som täcker det jag efterfrågade 3 mars.

    1. Men snälla du, vi talar inte omvänd bevisbörda utan om att jag bevisat min poäng och du inte har det.Du efterfrågade forskning -. jag presenterade forskning. Det är helt ok att du väljer att inte varken tro på det som jag som forskare säger, eller att tro på det som andra forskare skriver. Det får stå för dig. Grejen är att din från gängse uppfattning avvikande syn inte har stöd i forskningen.

      Den här diskussionen är avslutad eftersom du fortfarande inte kan presentera stöd för din syn.

      PS: Det har jag redan gjort. Ju.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s