Mitt arbetsbord är inte stort, men det är välfyllt. Tack och lov är en av mina stora dygder det där med att ge begripliga instruktioner. Idag var jag stressad som sjutton och på väg ut genom ytterdörren när kom jag på att jag behövde en bok från arbetsbordet. Således ropade jag på min högt vördade make som var uppe:
Jag: Hunny, could you please bring me the book to the right furthest left on my desk.
Maken (småspringer in på arbetsrummet): What?
Jag: It’s called ”Svenska medeltidslagar”.
Maken (klart stressad): I can’t find it!
Jag (irriterad): But it’s right there to the left right!
Maken: *silence*
Jag: Come on!
Maken: Screw you and your sense of direction!
Jag (ännu mer irriterad och dessutom oskyldigt anklagad): How hard can it be! It’s TO THE RIGHT!!!
Maken: The right?
Jag (med större säkerhet än tillbörligt): No, fkit! TO THE LEFT ON THE RIGHT FURTHEST!
Maken: *silence*
Jag: Try the…
Maken (på väg ner): I found it.
Jag: Of course you did. It was right there. You know. To the left.
Hit och dit och tillbaka igen 
Den vänstraste höger?? *ASG*
🙂 Man ska ju hålla alla dörrar öppna. Så att säga.