Vi dansade ut julen i går, jag och ungarna. Vilho och jag orkade med några Räven överraskar grisen och ett par Raketer innan vi tyckte att det var dags att hitta på något annat.
Tilda och grannflickan hade inte fått nog. Först bad de Vilho att han skulle fortsätta dansa med dem. Försynt stannade jag kvar och låtsades vika tvätt för att se hur det hela skulle gå. Jag var fascinerad över att se hur Vilho, blott 6 år gammal, visade precis samma beteende som de flesta män manifesterar hela vägen upp till den där åldern då de börjar åka på kryssningar och dansa foxtrot med hon ”som knappast kan ha varit en dag över 45”.
Vilho himlade med ögonen, hasplade fram ett ”näe, knappast” och gick därifrån.
Tilda och grannflickan kunde då ha gjort vad milda flickor förväntas göra – sätta sig i ett hörn och låta bli att dansa. Men de är inga milda flickor. Istället sprang de efter Vilho, tacklade honom och drog honom tillbaka till dansgolvet.
Klart att du vill dansa!
Ok, han är här. Vad gör vi nu då?
Sen är det väl bara börja röra på fötterna. Du tar den där och jag tar den här!
Nästa gång jag får ett nej ska jag prova samma sak.
Hit och dit och tillbaka igen 
Roligt! Förresten, har hon aldrig kläder på sig?
Hon har ganska ofta kläder på sig, men när hon i genomsnitt drar sådär en fyra fem outfits per dag blir det en hel del nakenperioder däremellan. En tråkig effekt av gener från min man (som gillar att vara naken) och mig (som gillar att byta kläder).