Enligt en undersökning är drömhuset för en svensk en herrgård på landsbygden. Det ska vara ett lyxigt kök och gärna sjöutsikt. Hear, hear! Jag skulle inte tacka nej!
Mitt eget drömhus är sådär 400 kvm på hyggligt gångavstånd från metron, med utsikt över havet och en enorm trädgård med plats både för ett efterlängtat woodland och ett rejält växthus.
Till det skulle jag förutom en bättre inkomst även behöva någon som städar – erfarenheten säger att det knappast görs av någon i den här familjen – och tillräckligt långt till havet för att barnen inte ska riskera att drutta i när de är ute och leker. Dessutom borde de andra lyxvillorna i omgivningen bebos av lagom pratglada grannar med snälla barn i passlig ålder att underhålla mina egna.
Ett boende är ju så mycket mer än ett hus! Jag skulle vilja ha vansinnigt många fler kvadratmeter förutom de dagar det är dags att dammsuga. Jag drömmer om tinnar och torn tills det är dags att betala elräkningen.
Mitt drömboende är ett lagom stort hus på lagom avstånd från storstaden, med en trädgård liten nog för att förbli en njutning att pyssla om, med lekkamrater till barnen runt varje knut, med en sprakande brasa i öppna spisen och tre vilda katter i gardinerna lugnt sovande i soffan. En modest dröm men en lyxig vardag.
Den kanske snyggaste finlandssvenska boende-bloggen heter Lundagård!
Hit och dit och tillbaka igen 