I finskan behöver man inte fundera på det här med kvinnligt eller manligt pronomen. Både han och hon heter ”hän”. Själv tycker jag att det är svårt att hänga med vem man pratar om, men jag antar att det är något man lär sig. I Sverige har man nu lanserat den första barnboken helt fri från han och hon och istället berättar man om ”hen”. En del av mig tycker att det är en kul idé som visar att man inte behöver nischa mot pojk-eller flickläsare för att kunna skriva en bra bok.
Men egentligen kan jag inte tycka annat än att krutet i jämställdhetsdebatten återigen läggs på fel ställe. Finland har alltid bara ”hän” och är inte ett dugg mer jämställt för det. Visst, ”Kivi och monsterhund” är könsneutral på många fler sätt eftersom man inte får veta alls om Kivi är pojke eller flicka. Jag förstår bara inte poängen. Vad tror man sig uppnå? Lika löner för kvinnor och män? Lika värdering av kvinnors och mäns arbete?
Man ska inte underskatta genus och samhällets krav, men inte heller våra medfödda benägenheter. Varför kan inte barn få lära sig att det finns flickor och det finns pojkar? Varför kan inte pojkar och flickor få vara olika? Huvudsaken är väl att de värderas lika högt, att barn oavsett kön får växa upp och veta att de är värdefulla för den de är. Där borde krutet läggas!
Hit och dit och tillbaka igen 
Vadå krutet i jämställdhetsdebatten? Det är EN person som skrivit en bok om Kivi. Det är inte jämställdhetsdebatten, det är en persons verk.
Jag tycker det är underligt hur denna bok egentligen kan ha fått så mycket uppmärksamhet och inte minst kritik. Är den verkligen så provocerande?
Kivi och monsterhund är förvisso en bok av bara en författare, men det finns en betydligt större skara människor i bakgrunden som arbetar med utgivandet av en sådan bok. Inte minst tar förlaget ställning.
Men det är väl egentligen inte grejen, för inte ens ett helt förlags åsikt kan väl klassas som ”jämställdhetsdebatten”. Debatten om jämställdhet i Sverige har under flera år präglats av hur man ska få bort synen på att mänskligheten är indelat i två olika kön. Personligen tycker jag att det är dumheter och får ta plats i debatten från ämnen som är betydligt mer angelägna. Boken får en massa kritik för att den kommer ut som en symbol för det tänkandet där utsuddningen av gränsen mellan manligt och kvinnligt ses som viktigt. Jag har inte läst boken och kan inte säga något om dess litterära egenskaper, men trots att jag ser mig som feminist och genusmedveten förälder är det inte något jag på grund av ställningstagandet kring pronomen skulle vilja läsa för mina barn.
Jag skulle inte vilja behöva förklara för barnen varför man fått för sig att skriva hen istället för hon eller han. De vet att de är lika värda, och alla diskussioner om liknande saker får vänta tills de är äldre.