Ja, inte nu längre. När jag äntligen återvänt till hotellrummet är det svart som natten. Och är natt.
Men när jag i morse promenerade (och det blir mycket promenerande när man inte hittar) till Riksarkivet lyste solen från en klarblå himmel och jag kunde ingenting annat än prisa växthuseffekten och njuta.
Det här är utsikten från stranden precis nedanför Riksarkivet.
Högt uppe på en kulle tronar en kloss, i den mån klossar nu tronar, och vaktar de medeltida dokumenten. I morgon ska jag försöka få in några bilder på dem, och så utlovas bilder på Svartboken…
Hit och dit och tillbaka igen 