I Sverige har det utkommit en gratis informationsskrift riktad mot Komvux (alltså vuxenutbildningen) och gymnasiet som handlar som Sveriges bistånd i området Palestina och Israel: Kolonialism och apartheid, Israels ockupation av Palestina. Det verkar som att folk är ganska eniga om att skriften tar ställning för Palestina, och utan att vara litteraturvetare kan jag tycka att redan titeln ger en föraning om det. I skriften står bland annat att
”för att bevara status quo har Israel utvecklat ett system av maktutövning som syftar till att behålla kontrollen över palestinierna och isolera dem från israelerna. Systemets grundprinciper är separation och systematisk diskriminering. Jämförelser med det tidigare sydafrikanska apartheidsystemet har blivit allt mer relevanta”
Kritiken mot skriften är bland annat att den är för inriktad mot opinionsbildning istället för att vara enkom informativ, och att den då inte borde vara finansierad med skattepengar. Biståndsministern ondgör sig över att man valt sida i en ”fruktansvärd konflikt”. Andra klagar över ministerstyre och menar att även andra åsikter än de politiskt korrekta måste få komma fram.
Det måste vara ett av de svåraste uppdragen någonsin att skriva en helt ovinklad informationsskrift om just konflikten Palestina-Israel, och jag skulle själv inte vilja bli satt i en sådan position. Men som historiker kan jag inte se att citatet ovan inte är informativt och korrekt. Tittar man på situationen ovanifrån så finns det tydliga tendenser till apartheid som är svåra att förklara på något annat sätt. Människor isoleras och diskrimineras systematiskt och enda sättet att få slut på det är att öppet tala om de problemen som finns.
Konflikten i Mellanöstern är så starkt präglad av inte bara en konflikt på plats utan av västvärldens tydliga avståndstagande. Efter Andra världskriget var ju de ”vinnande” makterna (huvudsakligen USA och Storbritannien) med och gav judarna tillbaka det land som Gud enligt Bibeln givit dem, utan att egentligen ha tänkt igenom problemet med att området hunnit befolkas under de tusentals år som gått sedan Israel varit judarnas stat senast. Därför har man allt sedan Israel bestämde sig för att utvidga det tilldelade området på bekostnad av Palestina mest inte vågat göra någonting. Man undrar ju lite hur lång tid det skulle ta för USA att invadera om säg Iran skulle få för sig att ockupera delar av Afghanistan.
Jag påstår nu inte att ovanstående stycke är särdeles god historisk redogörelse, men jag vill framhålla att konflikten knappast i nuläget går att beskriva utan vinklingar. De historiker som om tusen år ska beskriva vår lilla skärva av tiden kommer förmodligen att se kopplingarna mellan apartheid i Sydafrika och konflikten i Mellanöstern som självklara. Just nu är såren alltför öppna och infekterade för att någon ska kunna se reson.
I medierna:
Skriften finns att beställa här!
Hit och dit och tillbaka igen 