Att vaccinera spädbarn

På dagens DN Debatt skriver en grupp experter att de anser det hög tid att införa allmän vaccinering mot hepatit B. Hepatit B är ett virus som kan orsaka inflammation i levern, leda till kroniska leverskador och levercancer. Jag blir alltid skeptisk när jag hör om nya vaccin, men i ärlighetens namn är detta på intet sätt ett nytt vaccin. Det har funnits i åratal och är väl beprövat med god framgång. Vad experterna på DN debatt önskar är att vaccinet ska ingå i den vaccination som alla små barn ges via BVC (motsvarande Rådgivningen). De skriver vidare att en allmän vaccination redan finns i Norge och i Sverige har

”Norrbottens läns landsting nyligen tagit ett eget initiativ och inför nu samma sak. I andra landsting däremot, såsom Jönköpings läns landsting, erbjuds hepatit B-vaccination till barnen, men då mot en kostnad för föräldrarna. Sistnämnda förfarande kan leda till att barn till föräldrar med god inkomst blir vaccinerade medan andra barn på grund av kostnaden inte får skyddet.”

Det var ett tag sedan jag flyttade från Sverige, men sen när ska det kosta att vaccinera sitt barn? Kanske det alltid har kostat att ta frivilliga vaccinationer men att jag inte har vetat det för att vår längsta semesterresa när jag var liten var till Danmark (och då behövde man inga extra vaccinationer). Att vaccinera ska givetvis vara gratis, särskilt om man som barn tillhör en av de riskgrupper som rekommenderas att ta vaccinet.

Men behövs det verkligen allmän vaccinering av småbarn? Enligt Smittskyddsinstitutets hemsida är risken för komplikationer vid hepatit B betydligt större ju yngre man är.

”Infektionen läker vanligen utan bestående men, men hos vuxna utvecklar ett fåtal (cirka fem procent) dock en kronisk leverinflammation, i regel kombinerad med fortsatt smittsamhet. Risken för kronisk sjukdom är större ju yngre man är vid smittotillfället. Nyfödda som smittas löper 90 procent risk, barn i ettårsåldern löper 50 procent risk och barn i två- till fyraårsåldern löper 20 procent risk.”

Om vi nu ponerar att Finland går ur EU, stänger sina gränser och bakar sitt barkbröd ifred löper knappast mina egna barn någon större risk att bli smittade. Om detta inte händer skulle jag säkert vara villig att ge barnen vaccinet, men jag bekymras av den uteblivna debatten om vaccin bland vanliga föräldrar. I Finland verkar det vara ganska så många (kanske inte procentuellt, men de är högljudda) som inte ens ger sina barn de vanligaste vaccinationerna, och nu har vi också de första fallen med mässlingen i skolor. Om folk ”tvingas” ta fler vaccin till sina barn för att de ingår i det nationella programmet är jag övertygad om att det behövs en verkligt stor öppenhet rörande vad vaccinet gör och vilka biverkningar som finns, för att inte riskera att fler istället avstår från andra vaccin också. Jag tycker att alla föräldrar som låter vaccinera sina barn mot de vanligaste svåra barnsjukdomarna (influensa inte medräknat) ska göra det till följd av ett genomtänkt beslut. Då känns det bra och tryggt.

I Finland vaccinerar man bara riskgrupperna eftersom smittan bland den vuxna befolkningen inte ökar.

”Med stöd av dessa uppgifter fann den nationella vaccinationsexpertgruppen år 2003 att det inte var motiverat att införa vaccinering mot he-patit B av samtliga barn inom ramen för det förnyade allmänna vaccinationsprogram som inleds vid ingången av år 2005.”

I Sverige ökar den inte heller, men där ser man det som allvarligare att den inte minskar. Kan man verkligen dra den slutsatsen om man tar i beaktande den klart stigande kontakten med områden med många smittade? Kunde inte efterfrågan hos föräldrarna få ha påverkan på beslutet, när det ändå inte finns några klara svar oberoende av hur många kloka hjärnor man slagit ihop?