Historikerns historier

Tilan käyttö ja täyttö keskiajan ja uuden ajan alun yhteiskunnissa

Idag var jag på seminarium för medeltidshistoriker. Ofta tycker jag att det är synd att inte allmänheten vågar sig till sådana seminarier – de är ju trots allt öppna för alla – men efter att ha suttit på samma stol i nästan tre timmar utan ens en pissepaus förstår jag ändå att det krävs ett väl tilltaget mått av entusiasm för att hålla ut.

Därmed inte sagt att diskussionsämnena inte var intressanta, tvärtom! En av de mest intressanta diskussionstrådarna kom från en av forskarna i publiken som lätt uppgivet konstaterade att vem är det egentligen som vill betala vår lön? Allt vi gör är ju att vrida och vända på ord och analysera samma saker på nytt med nya glasögon. På många sätt är det en väldigt relevant frågeställning. Vad är det i historikerns arbete som gör det mödan värt? Jag tror att allt handlar om glasögonen. Professor Jukka Korpela sa (och det här är en fri översättning) att historia är en kritisk samhällsvetenskap. Jag kan inte annat än hålla med. Genom att med nya glasögon (och nästan alla historiker (utom jag) har glasögon) se på vad andra tyckt har varit självklart skapas ett medvetande om alltings förgänglighet och framförallt alltings beroende av kontext.

Det är väldigt uttjatat att alla människor är olika, men ändå så verkar det som att många glömmer det. Nutidens historikers uppgift är inte bara att fundera över hur nutidsmänniskan skiljer sig från dåtidsmänniskan utan också vad i kontexten, i samhället runt omkring, som gör att vi inte är lika. Dessutom är det värt att fundera över vad som binder oss samman. När vi förstår de här kopplingarna till våra egna förfäder kommer vi (hoppas jag) att bättre kunna förstå varandra idag.

Och är det någonting som dagens samhälle behöver så är det förståelse.

När man dryftat så stora frågor i många timmar behövs det kaffe, gärna på en mer regelbunden basis. Nu fick vi tre minuter. Genom att dra i mig två koppar medan jag fortfarande hade ena handen på termosen gick det bra.

För en betydligt grundligare redogörelse för seminariet rekommenderar jag Sukututkijan loppuvuosis blogg!

2 kommentarer på “Tilan käyttö ja täyttö keskiajan ja uuden ajan alun yhteiskunnissa

  1. Som en medlem av allmänheten. Ingen problem med tre timmar utan paus men dock med Korpelas presentation som till mina öron var endast upprepning av normal källkritik/analys. Som borde inte vara något nytt, eller? Sånt får man (eller snarare sagt jag) känna sig dumt – var där nu något fundamentalt som jag missade. Anar att svaret är ja. Får se om läsandet av artiklen hjälper till.

    1. Korpelas presentation tillförde inget nytt kanske, men åtminstone för mig så tog han upp så grundläggande saker att ingen historieforskning skulle fungera utan dem. Ibland blir man lite fartblind, och då är det – tror jag – viktigt att gå tillbaka till början och fundera över vad det egentligen är man sysslar med. Hur kom den här källan/kvarlevan till mig och vad kan jag egentligen läsa ur den? Det var ju verkligen synd om det fick dig att känna dig dum. Jag tog hans presentation som ett pepp-talk, inte som en föreläsning. Kanske var det jag som missade något? Säg för allt del till om artikeln bjuder på något annat… 🙂

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s