Etikettarkiv | Påsk

Påskägg och pengar

Det kom inte direkt som en överraskning att jag skulle vara ekonomiskt fullkomligt körd vid en skilsmässa, det gjorde det inte. Men hade jag så att säga planerat det hela lite bättre hade vi inte gått skilda vägar precis i slutet av en stipendieperiod. När man går på stipendium får man ju liksom ett helt års pengar på en och samma gång. I slutet av det året (för mig mars månad) finns det alltså bara så mycket pengar kvar som man har lyckats spara. Eftersom jag inte hade trott att det skulle gå på det här viset hade jag inte sparat speciellt mycket utan i vanlig ordning förlitat mig på att vi är två vuxna som samarbetar.

Det är vi inte längre.

Och jag skriver inte det här för att få sympatier, utan för att ge en liten inblick i en del av de upptäckter jag gjort den senaste tiden. En av de upptäckterna är hur det är att gå runt i affären med bankande hjärta för att man vet att om man räknat fel på det som ligger i korgen så räcker inte pengarna till för att betala. Och vad väljer man bort? Mjölken? Osten? Frukt är ju lyx, så kanske äpplena? Det är en väldigt obehaglig känsla.

Nu är det dessutom påsk och två av påskdagarna har jag barnen. Därför hade jag köpt några svindyra satans kinderägg för barnen när de kommer hit. Äggen har bidat sin tid på högsta hyllan i skåpet. Så i går, söndag, plingar det på dörren och när jag öppnar möts jag av påskkärringar (de finska barnen går på palmsöndagen, vilket jag förstås glömt). Det enda som finns i skåpet är kinderäggen.

Sånt där, liksom.

Men vi går mot ljusare tider. Köket badar i solsken och på torsdag kommer barnbidraget. Det ska säkert ordna sig det här.

WIN_20160321_110323

Den glada påsken och ett riktigt mumsigt recept

Så vi har, i likhet med de flesta andra, firat påsk under helgen. Istället för att sitta inne framför datorn har jag suttit ute i solen, vi har bakat, ätit, bakat lite till, gett bort det, bakat igen och ätit mer. Och så har vi målat påskägg, klippt fruktansvärda mängder med sticklingar av allt vi har hittat, varit på två fantastiska släktmiddagar och annars bara liksom slappat. ”Bästa påsken NÅNSIN!” tjoade Tilda glatt och slog ut med armarna. Jag kan inte annat än hålla med.

024 027

Jordnötssmörsfyllda Whoopie Pies. Jisses vad gott!030 032 036

Vi har sticklingar i nästan alla glas. Ska man dricka får man ta en mugg.

060 051

Barnen fick helt enligt eget tycke dekorera (kockerera, som Tilda säger) påsktårtan och sällan har den väl varit vackrare!

Whoopie Pies med jordnötssmörsfyllning

Vispa
175 gr rumsvarmt smör (eller smält smöret. Orka vänta liksom) med
1,25 dl råsocker och kläck i
1 ägg

I en annan bunke, blanda
3 dl mjöl
1 dl kakaopulver
1,5 tsk bakpulver
en nypa salt
1 tsk vaniljsocker

Vispa ner mjölblandningen i smörröran. Häll i
1,5 dl mjölk

och vispa tills blandningen gått ihop. Klicka eller spritsa ut rundingar (ca 4 cm i diameter) på baklplåtspapper och grädda i nedre delen av ugnen i ca 10 min på 180 grader. Låt svalna på galler. Tänk på att de flyter ut en hel del i ugnen så håll ett avstånd på ca 4 cm.

För fyllningen, rör
2 dl jordnötssmör (med bitar),
50 gr smält smör
1,5 dl florsocker
och
175 gr Philadelphia
(en liten droppe gul pastafärg)

Spritsa eller klicka ut fyllningen (och snåla inte, ingen blir glad av sånt) på hälften av pajerna och lägg ihop dem med den oklickade hälften. Done!

(Receptet är en mycket fri tolkning härifrån!)

Påskförberedelser

Barnen är ordentligt taggade inför påsk. Dels för att man får påskägg och för att det är spännande när deras lätt indoktrinerade historikermamma drar häxberättelser. Dels för att det är årets höjdpunkt när jag flippar över att den satans överdimensionerade haren som bor här i trakten knaprar i sig mina krokusar. Vartenda år.

”Mamma vi får påskägg av påskharen. Du får uppätna krokusar”. Jo. Tack. I år är skyddet för krokusarna det enda som gör att jag förlåter en halvmeter snö i trädgården i slutet av mars.

Men annars är det idel fjärilar i magen och påskgräsodling och kycklingar och fjädrar och ”mamma, är det inte vår snart?” (”jo, snart” – ”varför?”). I söndags, på Palmsöndagen, gick barnen påskkärring och samlade in så mycket godis att vi alla trodde att de blivit magsjuka på kvällen. Och så har vi ätit våfflor. Eller. Somliga använde våfflorna mer som en tallrik för att få i sig glass. Så färgade vi saker gula genom att koka dem i lite vatten med gurkmeja, till barnens stora förtjusning. Och vi har njutit av solen. Härrimingud så vi har njutit av solen, från att det är ljust när man vaknar på morgonen till de sprakande solnedgångarna på kvällen.

001 008 022 034 037 040 053 056 065

Vår påsk och påskvår

På påskdagen var vi traditionsenligt hos barnens Farfar och firade påsk. Jag bakade en tårta på vit chokladmousse som inte bara blev misslyckad utan egentligen skulle kunna kvalificera som tortyrredskap. Vad som skulle vara en krämig mousse skar sig och förvandlades från ljuvlig tårtfyllning till stopp i vasken. Så jag bakade en tårta med mörk chokladmousse. Den blev egentligen inte heller så god. Som min högt vördade älskade make uttryckte det ”in the concept of adding a small amount of salt to chocolate to bring out the taste, emphasis is on the word ”small””. Men den gick att äta.

Barnen fick gå på skattjakt och åt sig halvt fördärvade på chokladägg. Precis som det ska vara.

Uttröttade barn vilar sig i väntan på att sockerfyllan ska kicka in.

Och solen sken på Farfars enorma balkong så att det blev riktigt sommarväder. Först var det en viss förvirring då solen lyste i ögonen.

Men på imponerande kort tid såg barnen sin chans att skylla på värmen för att få ta av sig kläderna.

En påsktårta

Som ni redan vet är jag en sucker för jordgubbar, dels färska, dels inbakade tillsammans med hackad choklad i muffinsar. Jordgubbar är vårkänsla, sommarkärlek, solstänk och med största sannolikhet överdos på en och samma gång. Så när jag bakade mycket en experimentell påsktårta var det helt naturligt att vårkänslomuffinsarna fick utgöra grund (samma recept men hällt i en 20 cm springform och gräddat på 175 C i ca 25 min). Som fyllning lagade jag en superenkel mousse på vit choklad som jag blandade med den alltid lika användbara ekologiska turkyoghurten för att den inte skulle bli för söt. För alla utom min mans smaklökar funkade det fint!

Mousse på vit choklad
(lagom som fyllning till 20 cm tårta och ca tre normalstora skedar fyllning rakt in i munnen)

Smält i en kastrull:
150 g vit choklad
50 g bra ekologiskt smör (har man inte riktigt bra smör ska man låta bli)

Rör ner:
1 dl grädde

och bland tills du har en jämn smet. Ha inte för hög värme. Skulle chokladen börja koka finns det en stor risk att den blir oätliga klumpar. När smeten är jämn, dra bort kastrullen från värmen och låt svalna något.

Vispa sedan i:
1 dl ekologisk turkyoghurt

Det går bra att vispa för hand.

Vispa därefter i en annan bunke:
1 dl grädde

ganska hårt. Strax efter fluff och strax innan smör liksom. Vänd ner den vispade grädden i chokladsmeten. När man vänder ner något betyder det att man ganska försiktigt lyfter smeten på kanterna och viker den över mitten, förslagsvis med en slickepott. I det här fallet är det dock inte superviktigt att man är försiktig, men vispa ska man låta bli. Ställ tillbaka kastrullen i kylen och vänd smeten ganska häftigt med kanske 20 minuters mellanrum tills den har tjocknat (räkna med att det tar minst 1,5 timmar). Därefter är den färdig att användas.

Moussen skulle säkert också passa jättebra i ett högt, snyggt glas med en ganska sur hallonsås som topp. Eller bara som sådan, direkt ur kastrullen. Förvaras oåtkomligt för barn.

För påsktårtan skar jag botten i tre delar och fördelade moussen däremellan. Tårtan spacklades med ca 1 dl hårt vispad grädde (som man lämpligen vispar samtidigt som man vispar den grädde som ska i moussen) och täcktes med ett tunt marsipantäcke. En dekoration så enkel att den gränsar till naivistisk i form av ett fågelbo i marsipan och några tjusiga chokladägg räcker riktigt bra. Jag gjorde några enkla blommor i sockermassa, prydda med tre små gula sockerkulor också, men jag kan tänka mig att exempelvis färgglatt strössel skulle kunna vara snyggt om man vill komma lite snabbare undan.