Vardagslivet

Skillnaden mellan gamla katter och unga katter

Vi har två ettåriga katter, Percival och Poppy. Och så har vi en katt som är ungefär hundra år gammal, som heter Katt. Kalla vinterdagar blir skillnaden mellan ungdomens våghalsiga effektsökeri och ålderdomens vishet extra tydlig.

Det här är Poppy, som pulsar fram i snön i trädgården och är lyckligt omedveten om att hon om ungefär 0.2 sekunder kommer att bli påhoppad av Percival. IMG_5192

Det här är Katt, som har legat ner ryggstödet i favoritfåtöljen till en perfekt båge ovanför elementet och således ligger varmt och skönt på första parkett till ungdomarnas spektakel i snöyran.103

 

 

Vardagslivet

Katter och regniga dagar

Percival har parkerat i fönstret uppe i mitt arbetsrum. Lite för att det är varmt från surrande maskiner och förmodligen lite för att han från fönstret emellanåt kan slänga ut en tass och deleta något jag just skrivit. Dessutom är fönsterplatsen för en katt vad en fylld godisbutik är för barnen. Just utanför fönstret har nämligen alla kvarterets småfåglar sina förmiddagsmöten. Där sitter de och tjattrar, badar i vattenpölarna och käkar sånna där röda bär som sedan i bajsform är ett rent helvete att skrapa loss från bilen.

Jag har aldrig sett en blåmes så förvånad som den som landade på sin vanliga plats på bjälken utanför fönstret, tittade in som alla andra förmiddagar och stirrade rakt in i ögonen på en oroväckande exalterad katt. Tsisös vilken fart den fick. Till Percivals stora förtjusning fortsatte dock fåglarna att pyssla utanför fönstret, alltmedan Percy satt inne och gapade – just in case någon av fåglarna skulle råka landa i hans mun.

Vardagslivet

Katten och lådan

Det är ett välkänt faktum att Internet kan förlåtas många synder på grund av att dess övergripande funktion är att agera forum för dyrkande av kattbilder. Så i dag låter jag Percival göra världen till ett lite bättre ställe. Observera att lådor upphör att följa naturlagarna i närheten av katter. Till exempel skulle man ju först kunna tro att den här lådan är för liten för Percy, men så är det ju inte.

Vardagslivet

Godtrohet

Rätt som det är hör jag oljud från nedervåningen. Ni vet, just så där som det låter när katter gör något som de inte borde, till exempel slaktar något luddigt och sött på vardagsrumsmattan. Så jag springer ner med förhoppningen om att om inte rädda vad det nu var som höll på att dö, så åtminstone skrämma katterna tillräckligt för att övertyga dem om det förnuftiga i att hålla sig med liknande saker utomhus. Klampandet i trappen och mitt ”vad gör ni vad gör ni vad är det ni GÖÖÖR” i en allt annat än behärskad falsett borde ha funkat.

Men när jag kommer ner möts jag bara av Percival som stirrar på mig med en sån där storögd förvåning som katter kan ha när de känner sig orättvist behandlade. I fåtöljen ligger Katt-katt och har, sin vana trogen, inte gjort mycket mer än vänt på sig de senaste timmarna. Fundersam går jag upp igen. Jorå, i min säng ligger Poppy och halvsover.

Katterna är oskyldiga. Jag är paranoid. Och när jag sätter mig för att fortsätta skriva ligger det en död fågel under mitt skrivbord.

Vardagslivet

Egentligen är det inget problem att katten alltid vill ligga i mitt knä

Problemet är att hon envisas med att drapera sig över min arm samtidigt.

20120914-145209.jpg

Och sover hon så djupt att hon snarkar. Efter en förhandling om det där med hennes överhöghet och mitt i sammanhanget tydligt underprioriterade behov av att skriva kom vi överens om att jag inte behövde min högerhand och att den därmed skulle vara till hennes omedelbara förfogande.

20120914-145257.jpg

Inte av bekvämlighet. Av princip.

När hon bestämde sig för att det trots tidigare överenskommelser inte var bra nog satte hon tillräckligt med klor i mitt lår för att jag skulle vara alltför upptagen med att försöka hålla tillbaka tårarna för att få tag i henne när hon gjorde en ”sug-på-den”-dans på tangentbordet.