Vardagslivet

Babyfeber och hur man botar den

Jag har sån fruktansvärd babyfeber, hörni! Ja, inte människobebisar alltså, utan kaninbebisar. Min fina hona, Betty, som kom som baby förra året och som jag hade tänkt ta en kull på så fort vädret blev lite bättre på den här sidan året, dog ju knall och fall. Från samma uppfödare fick jag sedan Bridget, för ett par månader sedan. Om allt bara går som det ska borde det inom de närmaste dagarna födas småttlingar.

Och jag brukar egentligen vara väldigt emot att man tolkar djur genom mänskliga filter, och ger djur känsloliv eller beteenden som inte är naturliga för just det djuret, men Bridget alltså. Hon är ung, ensam och gravid (förmodligen alltså) och jag kan så jättemycket relatera. Jag skulle vilja stötta henne, vara där och peppa. Men kaniner behöver förstås inte pepp. Tvärtom faktiskt. Särskilt kaniner som är just ganska unga och dessutom förstagångsföderskor. Vad Bridget behöver allra minst är en hysterisk tantmänniska som cirklar runt henne hela tiden.

Så jag försöker stilla min babyfeber med att titta på videor av kaninbebisar och hamnade så på en förlossningsvideo. Världens sötaste lilla kaninfejs. Visste ni att kaniner (precis som de flesta djur) äter moderkakan? I just den här videon moderkakan till en dödfödd unge. Världens sötaste lilla kaninfejs som slaskar i sig dödfödd kaninunges moderkaka.

Jag hade inte behövt se det.

Mr Darcy och Bridget.

Vardagslivet

Den dåliga hönsmamman

Äggväktarna ringde oroligt och frågade om jag verkligen hade förstått hur snart kycklingarna skulle komma hem till oss eftersom det, utgående från bloggen, verkade som om jag räknat fel på typ två veckor. Eftersom jag fortfarande lever kvar i februari och dessutom räknar som vad min älskade son kallar ”korkad guldfisk” var det en helt berättigad farhåga. Men nu har vi en bur, och Äggväktarna har fixat en sån där värmelampa och kycklingmat så det ska säkert gå bra det här!

Så fick vi den här bilden på äggen. Här ligger våra små kycklingar och väntar på att vara redo för världen. (Och min första tanke när jag såg bilden var sockerkaka. Måste skärpa mig.)

20140320-105914.jpg

Så i dag, strax efter klockan 8 på morgonen, kläcktes den första lilla kycklingen. Nu tar det inte lång tid förrän de alla är kläckta. Spännande tider, det här!

20140320-105905.jpg

Vardagslivet

Mina bebisar har blivit stora

Det var dags. Kattungarna hade kastrerats och steriliserats, de är ett halvt år gamla, de spenderar dagarna med att förstöra saker och de längtar ut. I ett par dagar har de fått träna på att ha på sig halsband med pingla. Det gick så där.

IMG_9982-20140310 IMG_9980-20140310 IMG_9977-20140310 IMG_9991-20140310 IMG_9990-20140310

Vid något tillfälle kom de på att de kunde vara varandras plingleksaker och så gav det kattrallyt en ny dimension.IMG_9998-20140310

Och sedan, i går, fick de för första gången gå ut. Det känns vemodigt, även om jag vet att det kommer att göra både dem och vad som återstår av mina krukväxter och husets gardiner gott att de kommer ut. Det var så härligt att se dem ta de första tveksamma stegen ut, se dem dra in alla dofterna, vinden, våren. Man riktigt känner pirret i deras kropp. IMG_0012-20140310 IMG_0018-20140310 IMG_0020-20140310 IMG_0022-20140310

De är stora nu, mina bebisar. Skönt att det snart kommer nya… Ja, inte kattungar, men kycklingar. De ligger för tillfället fortfarande i sina ägg i en kläckningsmaskin och väntar på att ha blivit stora nog att hacka sig ut. Om en månad eller så borde vi ha dem här.