Etikettarkiv | HeForShe

Jämställdhetens röster

Äntligen har även jag fått tummen ur och sett Emma Watsons FN-tal om den nya kampanjen HeForShe. Det är precis så bra som alla säger. Watson talar bland annat om det som jag också brukar tjata om, nämligen att män inte kan stängas ute från jämställdhetsdiskussionerna. Jag förstår behovet av strikt kvinnliga forum. Det gör jag. Men på det stora hela, i liksom själva Diskussionen – där måste mäns röster vara lika mycket värda som kvinnors röster. Jämställdhet är inte det samma som kvinnokamp.

Jag förstår också männen som känner sig utestängda. De hör att de är privilegierade och förtryckare samtidigt som de betygas om hur de också förlorar på patriarkatet. De förväntas förstå och förändra sig men möts av hånskratt om de ställer frågor. Och nej, inte alla män hela tiden, men jag följer en hel del genus- och feminismrelaterade trådar på bloggar och Facebook och nästa ofelbart bemöts den man som vågar ställa frågor utanför feminismnormen med tillmälen. Troll! Jämställdist! Kvinnohatare!

Och kvinnor kan ju uppleva att de inte behöver män precis hur mycket som helst, men utan män blir det inte jämställdhet.

Det är också mycket tal om ”god ton” och om hur kvinnor inte ska behöva hålla god ton gentemot män. De underordnade ska inte behöva tala snällt till de överordnade liksom. Men jag tror att vi måste börja tala om genus i annat än två läger – i annat än två motpoler. Det handlar inte om att just kvinnor ska hålla god ton mot just män, utan om att vi alla ska tala till varandra som om vi alla vore lika mycket värda oavsett kön. (Utom när någon specifik mupp behöver tillrättavisas. Förstås. Men det har inte med kön att göra utan med det könsneutrala mupperiet.)

För grejen är trots allt att det inte råder något som helst tvivel om att kvinnor globalt saknar de mänskliga rättigheter som män åtnjuter. Det bara är så. Frågan är således inte om det finns kvinnoförtryck utan vad vi kan göra åt det. Och det är väl här någonstans som jag upplever att många män och en viss sorts privilegierade kvinnor fullkomligt kör fast. De fastnar i tvivlet på något som är så väl dokumenterat att det är att betrakta som fakta bara för att de själva inte upplever det. Det är lika logiskt som att påstå att det inte finns fattigdom, bara för att man själv inte svälter. Precis som Watson påpekar handlar det om solidaritet. Det handlar om att se problem som kanske inte nödvändigtvis drabbar en själv och att göra något åt dem. Svårare än så är det inte.