Äntligen har även jag fått tummen ur och sett Emma Watsons FN-tal om den nya kampanjen HeForShe. Det är precis så bra som alla säger. Watson talar bland annat om det som jag också brukar tjata om, nämligen att män inte kan stängas ute från jämställdhetsdiskussionerna. Jag förstår behovet av strikt kvinnliga forum. Det gör jag. Men på det stora hela, i liksom själva Diskussionen – där måste mäns röster vara lika mycket värda som kvinnors röster. Jämställdhet är inte det samma som kvinnokamp.
Jag förstår också männen som känner sig utestängda. De hör att de är privilegierade och förtryckare samtidigt som de betygas om hur de också förlorar på patriarkatet. De förväntas förstå och förändra sig men möts av hånskratt om de ställer frågor. Och nej, inte alla män hela tiden, men jag följer en hel del genus- och feminismrelaterade trådar på bloggar och Facebook och nästa ofelbart bemöts den man som vågar ställa frågor utanför feminismnormen med tillmälen. Troll! Jämställdist! Kvinnohatare!
Och kvinnor kan ju uppleva att de inte behöver män precis hur mycket som helst, men utan män blir det inte jämställdhet.
Det är också mycket tal om ”god ton” och om hur kvinnor inte ska behöva hålla god ton gentemot män. De underordnade ska inte behöva tala snällt till de överordnade liksom. Men jag tror att vi måste börja tala om genus i annat än två läger – i annat än två motpoler. Det handlar inte om att just kvinnor ska hålla god ton mot just män, utan om att vi alla ska tala till varandra som om vi alla vore lika mycket värda oavsett kön. (Utom när någon specifik mupp behöver tillrättavisas. Förstås. Men det har inte med kön att göra utan med det könsneutrala mupperiet.)
För grejen är trots allt att det inte råder något som helst tvivel om att kvinnor globalt saknar de mänskliga rättigheter som män åtnjuter. Det bara är så. Frågan är således inte om det finns kvinnoförtryck utan vad vi kan göra åt det. Och det är väl här någonstans som jag upplever att många män och en viss sorts privilegierade kvinnor fullkomligt kör fast. De fastnar i tvivlet på något som är så väl dokumenterat att det är att betrakta som fakta bara för att de själva inte upplever det. Det är lika logiskt som att påstå att det inte finns fattigdom, bara för att man själv inte svälter. Precis som Watson påpekar handlar det om solidaritet. Det handlar om att se problem som kanske inte nödvändigtvis drabbar en själv och att göra något åt dem. Svårare än så är det inte.
Hit och dit och tillbaka igen 
Kan du inte snälla skriva detta även på engelska så att jag kan dela?
Vi får se om jag hinner. 🙂
Så otroligt sant så många kan inte ens ana. Idag kan man som man inte längre vara feminist för då får man precis dessa ord du nämnde över sig ”Troll! Jämställdist! Kvinnohatare.” Det tog lång tid innan jag förstod att det inte tjänar någonting till att förklara för de vill helt enkelt inte förstå. Jag har fått mycket skit över mig för helt otroliga saker. En gång råkade jag säga att jag älskar kvinnor och det skulle jag tydligen inte sagt. En annan gång kommenterade jag en kvinnas sorg över ett dåligt sexliv och en egomake. Jag sa till henne att det är ju urlöjligt, att en kvinnas sexliv är minst lika viktigt som en mans. Plötsligt stormade det in extrema feminister som tyckte jag skulle ge fan i att kommentera kvinnors sexliv. Det har jag inte med att göra, att män som snackar plus för kvinnors sexliv bara är ute efter något. Jag fick höra just de tre ord du nämnde och mycket mer. De ord du nämnde var milda i jämförelse mot de jag fick över mig. Varje gång man tror man säger något positivt om feminism så vrider de på sätt som är rent utomjordliga. Helt otroliga. Extremfeministerna är värst men de extrema på den ”manliga sidan” kan allt sprida dynga de med.
När blev det så här? Den feminism jag tror på och har deltagit i handlar om lika rättigheter och värde, att män måste fatta detta. Det är något helt annat än att sprida manshat, att säga att alla män är potentiella våldtäktsmän, att alla män har en kollektiv skuld i skit som knäppa män gör. Vad tusan har det med feminism att göra? De sanna feministerna finns kvar men många av dem vågar knappt yttra sig längre.
Jag har läst din blogg under en tid Charlotte. Jag kommenterar inte så mycket mest för att jag är lite bränd av erfarenheter på nätet. Är dock mycket glad över att du är här. Den sanna feminismen måste få uppstå igen. Vad är det vi gör idag? Vi skulle ju föra kvinnorna och männen närmre varandra men vad är det som händer i verkligheten? Det totalt motsatta. Män hatar kvinnor och feminism utan att egentligen veta vad de hatar. Feminismen får skulden för det extremfeministerna gör. Kvinnor lär sig att hata män istället för att se dem som komplement till det vi är människor.
Jag såg en film en gång om en kvinna som startat kurser för att lära unga flickor att alla män är potentiella våldtäktsmän. Intervjuaren frågade kvinnan om alla män verkligen är det och hon sade ja utan att darra det minsta på rösten. Vad värre var det vi fick se härnäst. Två flickor intervjuades och de spydde galla över män. Intervjuaren frågade dem om de tidigare haft problem med män och känt så tidigare. Båda svarade nej och att det var först på kursen de insåg detta.
MEN HALLÅ!!!!!!!!!!! Så män var alltså bra innan kursledaren öppnade käften och spydde ut sin galla.
Ursäkta det blev långt det här men ibland blir jag bara så trött på all skit vi hittar på både män och kvinnor.
Jag är verkligen ledsen över att du är en av dem som råkat ut för liknande behandling. Det är ofattbart att just de människorna som säger sig ha ett öppet sinne ska låsa sig så fullkomligt. 😦
Någon dag kanske det är en man som håller ett dylikt tal i ett dylikt sammanhang. Men den dagen kanske det inte längre behövs tal som dethär.
Vi får väl se!