När vi skulle sälja vårt hus i tisdag gick ungefär allt fel. Min högt vördade älskade make tappade sin plånbok på Helsingfors största gata några timmar tidigare. Inget id-kort – ingen husförsäljning. Tack och lov kunde jag få en fullmakt (moahahaha) och agera i hans ställe. Sedan var mitt efternamn fel eftersom vi gift oss sedan vi köpte förra huset. Sedan var mina förnamn i fel ordning. Sedan var köparens namn fel, men det kunde hon inte kommentera för hon hade varit tvungen att gå redan tidigare. Kvinnan på banken och mäklaren hade det rätt svettigt, men det ordnade sig till slut.
Det drog dock ut på tiden tillräckligt för att vi skulle vara typ 1,5 timme sen för att hämta barnen från skolan. Men det gjorde ingenting för eftisläraren tog med dem, åkte till vårdagen på lokala butiken, gav dem mat och tog med dem till stallet där vi sedan hämtade dem. På förra dagiset stod barnen vid grinden och väntade (eftersom alla leksaker städats undan redan) om man var 5 minuter sen. Skillnaden är kolossal.
Och när vi kom hem i går kväll hängde det en påse på dörren. En påse med en underbar påskbukett och ett litet gratulationskort med anledning av husförsäljningen från våra nya grannar.
Jag är så sjukt nöjd med att ha flyttat hit. (Ni får gärna påminna mig om det när vi väl har rivit upp köksgolvet för att lägga nya rör, ok?)


