Etikettarkiv | Det är faktiskt jobbigt att vara kattunge

En god jul

Det tog förstås inte lång tid från det att jag suttit här och tyckt synd om mig själv för att maken var sjuk förrän jag själv blev sjuk. Så i natt var det dags för Vilho. Hela, långa natten höll han på, stackaren. På morgonen vaknade han likväl som en liten solstråle. Toppennöjd över att inte ha spytt på flera timmar vid det laget och över att det äntligen blivit julafton.

”Mamma, nu har vi allt!” konstaterade han där han låg på en provisorisk madrass mellan min säng och en hink. ”Vi har massor med julmat, julblommor i fönstren, sånna däringa stjärnor, världens vackraste julgran. Allt!”

Och det kan inte bli tydligare hur julen är en känsla, en stämning, mycket mer än det är något annat. Kanske är det därför som vi vuxna håller på att stressa livet ur oss inför julen, för att vi lever i villfarelsen att man kan pressa fram känslan. Jag ska inte komma och påstå att det på något vis är optimalt att fira jul med spysjuka, men det är i ärlighetens namn långt ifrån det värsta som kan hända. Det enda som den gör är att tvinga oss att ta det lugnt. Att slappna av. Att ta dagen som den kommer. Det är faktiskt riktigt bra förutsättningar för en schysst jul.

Och som maken sa, det enda som är riktigt synd är att vi inte kan ha våra vänner här för att dela den här julen med oss. För juligt, det är det.

Jag hoppas att ni, oavsett var ni är och vad ni gör, får en riktigt bra jul eller – om jul inte är er grej – en annars bara riktigt bra dag!

IMG_2203-20141224

Hemmastadd

Den lilla hemlösa kattungen har sin favoritplats på en låda under mitt skrivbord. Där har hon prima utsikt över vad som händer. Hon börjar bli riktigt kaxig nu faktiskt. Spankulerar runt med svansen rakt upp, dödar mattor och pappersbitar och mjauar förolämpat om hon inte får komma med till något rum. Om några dagar flyttar hon till ett alldeles riktigt, eget hem. Det är nog hög tid.

IMG_1536-20141013IMG_1558-20141013Oktoberkatt.

IMG_1560-20141013IMG_1563-20141013Någon är lite väl hemmastadd…

Stilstudie av hur man ligger bekvämt

Lilltassen vågar sig fram ibland, men mest för att fara som en blixt in under något annat. Bilder på henne får alltså vänta. Därför får ni här en stilstudie av Rasputin som hade gett sig fanken på att han visst kunde ligga bekvämt i babystolen.

IMG_1312-20140919 IMG_1313-20140919 IMG_1315-20140919 IMG_1319-20140919 IMG_1320-20140919

Lilltassen

Viktor var imponerande nära sanningen när han gissade att jag gett upp min akademiska karriär för att bli kattfösare. Så här: Det började med att jag inte fick det där jobbet. Och när jag inte fick jobbet och eventuellt bröt ihop i en inte alldeles attraktivt gurglande liten hög förstod jag att det attraktiva med jobbet inte alls var arbetsuppgifterna (som ju i princip vore de samma som nu; skriva avhandling) utan chansen att få jobba tillsammans med mina vänner inne i stan. Jag älskar att jobba hemifrån och det har många fördelar och så men det kan också gå dagar utan att jag talar med en annan vuxen och… tja… det blir i längden väldigt, väldigt ensamt.

Så när jag förstod att min biljett till civilisationen rivits och kastats till grisarna var det naturliga steget att se sig om efter fler katter. Förstås.

I dag hämtade jag hem en liten kattunge som – liksom vår Rasputin – skulle ha gått en kall död på Tallinns gator till mötes om inte ödet ville annorlunda. Hon ska bo hos oss tills hon hittar ett eget hem. Jag ska ge er bilder i något skede, sedan, när hon har kommit fram från under soffan. Erfarenheten säger att det kan ta några dagar. Och avhandlingen då? Den skriver jag även i fortsättningen med katter som främsta rådgivare.