Etikettarkiv | Borrbrunn

Vatten

I dag kom de och borrade för en brunn så jag kan få vatten till mitt hus. Det är en sån där grej som kan komma att kosta ungefär hur mycket som helst och som även en bra dag hamnar där vid 7.000 euro. Därför har det gjort mig galet nervös – vatten måste vi ju ha och jag är bra på många saker men borra i berg är inte en av dem så det finns inget att pruta på. Så att säga.

Gabriels lycka var stor när vi i svinottan åkte ut till huset och där fanns en lastbil och allt möjligt. Borrkillen undrade var han kunde ställa bilen, om det ”är några byggbisin” (alltså killar) på väg. Jag svarade att det bara är en byggtant som kommer men att jag kan parkera bakom honom.

På eftermiddagen när jag kom tillbaka forsade det vatten. ”Det kommer så satan” konstaterade borrkillen på fackterminologi. Och det är något nästan religiöst över att se sitt eget vatten, vatten från min gård, forsa. Där finns det, gömt i berget under mitt hus, livgivande*. Så sjukt häftigt!

* det är ju fullt möjligt att vattnet är mer cancerframkallande än livgivande för det är inte testat än men ändå

Koncentrationen

Jag sitter på kontoret inne i Helsingfors och försöker förtvivlat få ihop de sista delarna av det där manuset som borde vara färdigt redan. Koncentrationen är ungefär -2 (vilket av en händelse är ganska nära utetemperaturen så här i maj i Finland). Det finns så mycket saker som måste göras med huset, så att vi kan flytta in. En del av det är förstås saker som jag gärna vill göra, och som jag enkelt kan blåsa flera lustfyllda dagar på – som till exempel att välja tapeter, färg på golven, var det ska vara paneler, lampor, uttag unt so weiter. Allt det där är ju typ smaksaker som kan göras rätt på många olika sätt.

Men sedan finns det också jättestora saker som jag inte alls förstår mig på och som jag nu helt själv är ensam ansvarig för att klara av. Till exempel måste jag få vatten till huset. Efter samtal till kommunen visade det sig att jag skulle behöva bekosta grävning 800 m genom grannens fält för att ens få chansen att betala drygt 4 000 e för att kunna ansluta till det kommunala nätverket. Så eftersom jag ändå hellre vill ha en egen brunn och kommunalt nu sannerligen inte är det billigare alternativet så måste jag hitta någon som kan gräva en borrbrunn. Det är dyrt som fan. Vatten ingår förstås i budgetplanen för huset, men tänk om det drar iväg? Tänk om jag lägger 6 000 e på att bygga en borrbrunn och så är vattnet dåligt? Kommer jag att ha råd med ett filter?

Sånt där liksom. Som jag inte kan påverka utan som jag måste lägga i någon annans händer. Det är så galet obehagligt, samtidigt som det bara måste göras. I något skede måste man (läs: jag) börja fatta beslut och beställa de tjänster som behövs. I något skede har man (läs: jag) läst tillräckligt många offerter, gjort tillräckligt många prisjämförelser och hypotetiska kalkyler och tagit in tillräckligt många referenser. Det otäcka är att det bara är jag. Jag som är ansvarig.

Därför är jag extra tacksam över att jag har världens bästa byggare – för övrigt samma typ som var byggmästare när vi renoverade tillsammans med exet. Till honom ställer jag alla mina dumma frågor och till honom kan jag outsourca beslut jag inte själv orkar ta med vetskapen att han fattar budgetanpassade, kreativa och smarta beslut.

Jag: Du, jag funderade på det där med spännpapp på väggarna.
Byggare: Ja…?
Jag: Jo alltså. Kan man använda det även på de väggarna som är utåt? Eller blir det kallt?
Byggare: Klart du kan.
Jag: Men om det typ regnar jättemycket och så blåser det och så kommer det vad vet jag typ in vatten.
Byggare: …
Jag: Kommer det inte förstöra tapeten då? Om man bara har spännpapp?
Byggare: Du har ju stockarna och sedan panel på utsidan. Kommer det igenom vatten där så är spännpapp ditt minsta problem.

Åkej. Nu ska jag sluta googla ”hur spänna papp” och skriva ett sammanfattningskapitel.

Här håller jag på att öppna golvet i vad som ska bli mitt sovrum. Under de här skivorna gömde sig ett fantastiskt trägolv.