Idag tittade Tilda igenom Toys ‘R Us leksakskatalog, en av många som barnfamiljer mottar inför julen. Hon var ivrig att kryssa för några saker hon önskar sig av tomten, vilket i princip gick ut på att hon bläddrade, svepte med handen över sidan och proklamerade ”o alla hälifån” ungefär tjugoåtta gånger. Tilda är väldigt specifik med att sakerna som hon vill ha ska vara för flickor. ”Inga dumma bila” muttrar hon frustrerat och bläddrar tillbaka till sidan med Barbie. Egentligen är jag inte så oroad över att hon är noga med att förkunna sin förtjusning över prinsessklänningar och ponnyhästar, samtidigt som hon låter alla veta att om tomten tänker komma med bilar göre han sig icke besvär. Så länge Barbie tycker om att sjunga, stå på händer, flyga och åka så fort i sin bil att hon krockar med kattmatskålen ideligen har det knappast någon betydelse för Tildas utveckling. Det som är farligt är när Barbie blir ett sött mähä (ett av de bästa svenska orden) som förvisso har en surfbräda men bara för att kunna luta sig mot, medan hon tittar på Ken. Som kan röra sig tillräckligt för att få på nya klänningar, men inte för att sparka boll. Som ler och tar emot, utan att ge och ställa krav.

Jag tror att man ska skilja på leksakernas utseende och deras funktion. Än sen då om Tilda vill ha bara rosa saker? Det är ju upp till mig som hennes mamma att visa henne att rosa saker kan användas på precis samma coola sätt som blå. Den dagen jag säger till henne att det är bättre att hon väljer något som inte är så prinsessigt och gullepluttigt har jag ju själv sagt att något annat är bättre och lagt ett värde på att något inte ska vara just så. Genom att försöka uppmuntra små flickor att vara mer som pojkar, utan att för den skull uppmuntra pojkar att vara mer som flickor, bidrar vi alla till att upprätthålla den manliga normen, och som en effekt av det låter vi det traditionellt kvinnliga vara avvikande. Förvisso borde flickor få vara flickor, och pojkar vara pojkar men det får aldrig bli en förklaringsmodell. Det allra viktigaste är att barn får vara barn och att oavsett om de är pojkar eller flickor får de samma chans att göra vad de mår bra av.

Det här fantastiska barnet, som älskar att dansa och sjunga, önskar sig en ballerina att dansa och sjunga med. I jämställdhetens namn är det precis vad hon ska få. För ingen hade väl tvekat att uppfylla den önskan om det var en liten pojke som önskade sig en ballerina…?